Från Tockarp spred sig hantverket för att på 1940-talet förekomma I de flesta byar i Örkelljunga socken.

På bilden ser vi Ernst Svensson, "Silla-Ernst" på Skogen, i färd med att fläta en enekorg. De första korgmakarna använde endast en kniv som verktyg. Med den skar de enekäpparna, som skall vara raka, jämna och lagom grova, ca. 1-2 cm i diameter. Från toppändan bändes käpparna med en vass kniv mitt itu. I medeltal brukar det bli fem-sex spånor av varje käpp.

Flätningen börjar från bottnen, som består av sex "bånnträ" av björk, vide eller rönn. Dessa träs tre och tre genom varandra i ett kors och bändes isär varpå flätningen börjar. Till korgväggen behövs 21, ca 140 cm långa spånor, s.k "standtillingar". Dessa böjs försiktigt upp från bottnen och binds samman med ett rep, varpå flätningen av korgväggen kan börja.

foto: Ingemar Öjelund

foto: Ingemar Öjelund

Efter ett par varv släpps bandet och flätningen fortsätter med "standtillingarna" svagt utåtlutande. När full höjd nåtts, flätas kransen genom att "standtillingarna" böjs nedåt. Till de två greparna kan brukas rönn, björk eller annat träslag. Sedan dessa är påsatta återstår bara att putsa bort alla utstickande enespån.

Under 1800-talet sålde korgmakarna vanligen sina korgar själva. Senare övertogs försäljningen av resekörare och från 1894 kunde transporterna ske med järnväg.

Korgarna användes främst för potatis samt kol eller koks.

Efter hand fick korgmakarna hämta sitt material långt borta.
Korgar började även tillverkas industriellt av annat material. Därför upphörde korgmakeriet successivt och numera tillverkas endast en och annan miniatyrkorg.

Häckningskorg för gräsänder

Andkorgen är avsedd att skydda gräsänder under ruvningstiden då andhonan är utsatt för minkangrepp och äggen rövas av kråkor. Korgen tillverkas av Gunne Johansson, Tockarp. Sådana finns fortfarande att köpa: http://hem.passagen.se/traps/index.html

Läs mera i: Anna Kinell & Marita Malmborg: Korgmakeriet i Örkelljungabygden (1987).