Som sparvens flykt

Det var på 600-talet. En missionär från Rom hade kommit till England för att kristna anglosaxarna. När han talade om Kristi uppståndelse och hoppet om ett evigt liv för alla som tror på Frälsaren, sade en av de män som lyssnade till honom:

- Människans liv påminner om sparvens flykt när den förirrar sig in i hallen där vi sitter till bords en vinterkväll, med brasan flammande på härden och den iskalla vinden tjutande i mörkret utanför. Sparven flyger in genom dörren och dröjer ett ögonblick i värmen och ljuset från härden. Sedan försvinner den ut i vintermörkret som den kommit ifrån. Så ter sig människans korta liv, men vad som var före det, och vad som skall följa efter vet vi inte. Om denna nya lära kan ge oss någon förvissning därom vill vi följa den!

Efter Beda Vernerabilis

Du är värdefull

I Min Faders hus

Hem