AFROARTs hantverk I "AFROARTS musik" berättas om olika musikinstrument och deras naturliga del i det dagliga och ceremoniella livet. Här visas instrument från Bolivia och Peru i Latinamerika, från Botswana, Burkina Faso, Gambia, Kamerun, Uganda, Zambia och Zimbabwe i Afrika och från Bangladesh, Indien, Indonesien och Sri Lanka i Asien. Frågor som "Hur ser en panflöjt ut? Tarkaflöjt? Quenaflöjt? Angklung, Tingklung från Java? Hur kan man spela på dem? Hur bygger man en traditionell afrikansk trumma? Vad är ett tumpiano" får man svar på i den här skriften. I "AFROARTs batik och ikat från Indonesien" förklaras i text och många färgbilder vad batik respektive ikat är för någonting. "Batik är att utspara tygets bottenfärg från färgning med vax, lera, harts, klister eller annan pasta som står emot färgning." Här kan du få reda på att de första bevisen på batik har påvisats i Mellanöstern, Indien, Centralasien och Fjärran östern. Även att de absolut äldsta batikfynden utgörs av egyptiska linnesvepningar från 400- och 500-talet med vitt mönster på blått med bibliska motiv. Här står också att Indonesien så småningom blev batikens förlovade land med Java som centrum. "Ikat är att utspara bottenfärgen på varpen, väften/inslaget eller både varpen och inslaget från färgning genom att linda eller knyta hårt på de ställen som ska förbli ofärgade." "Ikat hör till de allra äldsta och mest spridda folkliga sätten att mönstra. Den anses ha uppstått spontant vid olika tidsperioder i olika kulturer runt omkring jordklotet. Någon har undrat om inte den allra enklaste ikaten kan ha uppstått när man såg hur hyddornas bambustavar förblev ljusa och inte mörknade i solen, där de lindats med bast. Eller när man efter färgning såg mönstereffekten på garnet av för hårt lindade omknytningstrådar." I "MAYA-textilier från Guatemala" berättas om de färgrika Mayatextilierna och deras tusenåriga historia. "Redan för 4000 år sedan vävde Maya-kvinnorna på ryggbandsväv (palito) vilket gravfynd med vävredskap från denna tid visar. Solgudens maka, mångudinnan Ixchel, är fruktbarhetens, vävkonstens och läkekonstens beskyddarinna och förr i tiden offrade väverskorna till henne innan de började på en ny väv." "Idag väver man med odlad, fabriksspunnen bomull, ull, akryl, sisal. Ibland även med silke och rayon, framförallt i brokadvävnader. Silke och rayon har man också till broderier. Ullen kom med spanjorerna som ´inplanterade´ merinofår i Guatemala. Ullen spinns på slända, fast numera har den ofta ersatts av akryl i schalar och kjoltyger. Sisal används till väskor och nät." "På 60-talet bildade projektet hjälp till självhjälp olika väv- och sykooperativ bland Mayaindianerna, som är vana vid att arbeta kollektivt för att överleva i sina avlägsna byar." "I mitt Mayarike/önskar jag mig en strålande/frisk doftande huipil/en huipil där sol och färger lyser/utan några ångestfyllda skuggor/en evig vårs blomstrande trädgårdar. (Julio Fausto Aquilera)" I "AFROARTs korgar" får man veta att de kommer både från Equador i Latinamerika, Afrika och Indonesien i Asien och hur de tillverkas, används och deras historia. Rotbindning, löpteknik och slingerteknik förklaras och man får också reda på hur en Iringakorg från Tanzania, en korgväska i sisal från Kenya, en Bolgatangakorg från Ghana och en Lombokkorg från ön Lombok i Nusa Tenggara eller hur ett rotbundet korgfat från Basoteland i Zambia ser ut. Tillbaka