Är alla sagor endast skrivna för barn? Kan de innehålla något mer än bara underhållning? I många fall verkar sagoberättaren ha en djupare baktanke bakom än att bara visa på det heroiska i att en prins räddar en prinsessa eller att en riddare dödar den hemska draken. Astrid Lindgren skrev sin berömda berättelse om häxan Pomperipossa för att kritisera det svenska skattesystemet, Jonathan Swift skrev Gullivers resor för att han hatade människan och för att han ville kritisera det engelska samhället, George Orwell skrev Djurfarmen för att han ville upplysa oss om de demokratiska bristerna i de kommunistiska diktaturerna.
Det finns många exempel, men vad leder det till att jag räknar upp dem ett och ett. Istället väljer jag att skriva om en författare som berört mig och har lyckats fånga min uppmärksamhet med sina förtrollande sagor. Nämligen den engelska författaren C S Lewis (1898-1963). Denna författare har visserligen inte bara skrivit sagoböcker utan även böcker där han presenterar sin livsåskådning och moraliska samt teologiska ämnen. Men det är antagligen för sina sagor om landet Narnia som han gjort sig mest känd. Även dessa anser jag belysa och presentera hans kristna livssyn. Det är just det här jag tänker skriva om och behandla, nämligen likheterna mellan Narniaböckernas och bibelns budskap. Egentligen är det inte alla Narniaböcker som jag kommer att behandla utan endast tre av dem som behandlar de tre punkter som jag tycker är viktiga vid jämförelsen: Skapelsen, frälsaren och världens undergång.
Jag vill också inleda med ett citat från Lewis själv: "För mig är det nästan ett rättesnöre att en barnbok som bara kan uppskattas av barn är en dålig barnbok"(s 142 Saga och fantasi).
Aposteln C S Lewis
Vad kan man se för likheter mellan denna engelske författare och de bibliska författarna. Jag ska ta aposteln Lukas som exempel. Då han skrev ned Lukasevangeliet måste han ha drivits av en oerhörd övertygelse om att få berätta om saker han upplevt. Det kan inte vara så inspirerande att veta att självaste Jesus och även andra kristna hade fått utstå fruktansvärda lidanden p.g.a. sin trosuppfattning som inte stämde överrens med romarnas.
C S Lewis har inte riktigt samma utgångspunkt då han försöker förmedla ett budskap av samma karaktär, men visst måste tanken ha funnits att han också skulle bli kritiserad och föraktad för sitt försök att dela med sig av sin tro, vilket han också har blivit. Människor då som nu tycker inte om att höra om livsåskådningar som kräver obekväma förändringar och som pekar ut dem själva som ovisa och dess saknad av förmågan att veta sitt eget bästa. Det har blivit mycket kritik men han har inte haft en regim som har försökt förbjuda hans skrifter eller hållt på att döda honom.
Lukas var läkare. Säkert måste det ha funnits en stor risk att förlora patienter då man kommer med en ny och annorlunda livsstil. Vem vill gå till en "konstig" läkare? Det måste ha varit ett risktagande för Lukas att förlora sina patienter, sin ekonomiska inkomst men framförallt anseendet att vara en god läkare. Likadant var det kanske för C S Lewis då han också riskerade att förlora sitt anseende som en god författare.
Kanske är det en radikal tanke men efter att ha läst boken, "Kan man vara kristen?", där Lewis beskriver sin kristna trosuppfattning tror jag att han kände samma ansvar som Lukas för världen som Jesus förmedlar i den kristna sk missionsbefallningen: "Han sade till dem: Gå ut överallt i världen och förkunna evangeliet för hela skapelsen."(Mark 16:15).
Det är väl också naturligt att om man har upplevt något som man mår bra av, vill man också dela med sig och berätta om det för andra. Anledningen till att Lukas skrev ett eget evangelium var att han ville göra en egen komplett tolkning av Jesus kärlek, under och liv här på jorden. Det är mycket möjligt att även C S Lewis ville "måla upp " sin egen bild av bibelns innehåll, och skapade därmed böckerna om Narnia.
Varför väljer han då att förmedla sitt budskap genom barnböcker? Det svarar han själv på i essän, Om tre sätt att skriva för barn publicerad i Saga och fantasi(s 141). Han menar helt enkelt att den bästa metoden om man vill förmedla något är att göra det som en berättelse för barn.
Liksom i bibelns Gud finns det inte mycket beskrivningar om vem Aslan egentligen är, var han kommer ifrån eller hur länge han har funnits. I en av böckerna nämns en narnisk gammal visa om Aslan:
"Ondskan flyr med skräck och skam varhelst Aslan drager fram,
Blotta ljudet av hans röst stillar sorgen i vart bröst,
Med en blick han vintern jagar bort från skogar, berg och hagar, Överallt där Aslan går
blommar ljuvligt evig vår"(Häxan och lejonet s 69).
Av detta kan man förstå att Aslan är stark och har en oerhörd makt över det onda. Denna Narnias gud gestaltas som ett lejon. Varför? Antagligen för att lejon är mycket farliga och respektingivande. De är ofta nämnda som "djurens konung". Lejonhanen leder sin flock på ett majestätiskt sätt, stoltserande med sin ståtliga man. Även i bibeln gestaltas Gud ibland som ett lejon. "…Se, han har segrat, lejonet av Juda stam…"(Upp 5:5). Även i Hosea i GT finns en liknande beskrivning(Hos 5:14).
Det land eller värld som böckerna mestadels utspelar sig i kallas för Narnia. I den första boken i serien, Min morbror trollkarlen, beskriver författaren på ett otroligt vackert och sagolikt sätt hur Narnia skapas(ungefär s 88-103). Det är beskrivet på ett sådant sätt att man "förtrollas" och upplever en känsla av verklighet men ändå övernaturlighet. Beskrivningen av "världens" tillkomst kan verkligen kännas bekant med bibelns skapelseberättelse. Det är Aslan som skapar världen och ligger bakom allt, precis som Gud i bibeln. Sedan skapar han vatten, gräs och växter innan han kommer till de levande varelserna. Det finns inga människor i Narnia. Däremot finns det djur, av alla de slag. Aslan skapar en del av dem till att vara "talande djur". Då Gud skapar jorden(1 Mos 1:1-33) befaller han så att nya skapelser uppstår. På samma sätt befaller Aslan sin skapelse att börja leva: "Narnia, Narnia, Narnia, vakna. Älska. Tänk. Tala. Var vandrande träd. Var talande djur. Var gudomligt vatten"(Min morbror trollkarlen s 102). Som jag nämnde innan är vissa djur utvalda till att vara talande. Jag tror att de ska symbolisera människan i vår värld.
Efter att allt har skapats och alla "vanliga" djur och talande djur har samlats runt sin skapare ger Aslan dem instruktioner för hur de ska leva. Det påminner om hur Gud uppmanar människan att ta hand om jorden och djuren. Så här uppmanar Aslan dem: "…jag ger er åt er själva. Jag ger er för alltid detta Narnias land. Jag ger er skogarna, frukterna, floderna. Jag ger er stjärnorna och jag ger er mig själv. De stumma djuren som jag inte utvalt är också era. Behandla dem vänligt och gör dem glada…"( M. M trollkarlen s 103). I den här uppmaning finner jag idén om att de talande djuren symboliserar människan. I bibeln får människan också samma uppgift att råda över djuren, eftersom människan har ett mer utvecklat förstånd(1 Mos 1:28).
Någon kanske undrar om inte trädet, äpplet och ormen som nämns i bibelns skapelseberättelse finns med. Trädet och äpplet finns med men det har inte samma betydelsefulla innebörd i Narniaberättelsen som i bibeln. Det bibliska budskapet om ormen och ondskan finns med på ett annat sätt. En liten pojke vid namn Digory, en av de första barnen som kommer till Narnia, har genom att han bröt en förtrollning av nyfikenhet lyckats ta med en ond häxa till landet. Det förklara hur ondskan kommer in i Narnia. Aslan blir besviken då han ser sitt verk smutsas ned: "… innan denna nya, rena värld som jag gav er har hunnit bli sju timmar gammal har en ond makt redan kommit in i den, en makt som har väckts och förts hit av denne Adams son"(M. m. trollkarlen s 119).
Denna lilla berättelse kan jämföras med syndafallet i bibeln(1 Mos 3:1-13) men innan nämnde jag att äpplet som det står om bibeln också fanns med. Digory har hemma i "vår" värld en mamma som ligger allvarligt sjuk. Pojken frågar Aslan om han kan få med sig något hem som kan göra hans mamma frisk. Då får han uppdraget att ta sig till en trädgård och där ska han finna ett äpple som kan ska bidra till att rädda Narnia från ondskan. Senare kommer Digory dit och på en skylt står det såhär: "Genom portar av guld skall du gå eller alls ej gå in. Tag av min frukt till andra eller försvinn, ty de som går över muren och de som stjäl finner vad hjärtat begär och finner förtvivlan jämväl"(M. m. trollkarlen s 138).
Då han kommer in tar han ett äpple men när han ser alla härligt goda äpplen fylls han av lust att smaka själv, trots att det stod att man inte fick. Häxan dyker upp när han står där och frestas av frukten. Häxan ska antagligen symbolisera ormen(djävulen) i bibeln som lurar Eva att äta av äpplet. Här försöker hon fresta Digory med att han ska strunta i Aslans uppdrag och åka hem till sin mamma och ge henne äpplet direkt så att hon blir frisk. Inom den stackars pojken pågår en kamp mellan gott och ont. Tillslut viker han av för frestelsen och fullföljer sitt uppdrag. Belöningen får han av Aslan genom att han får ett "helande" äpple som han kan ta med sig till sin mamma.
Varför har C S Lewis skrivit såhär, om berättelsen inte direkt ska symbolisera syndafallet? Jag tror att han även här vill förmedla ett kristet budskap. Troligen vill han beskriva den kamp inom honom själv som han upplevt då han levt som kristen. Antagligen vill han också peka på hur viktigt det är att följa Gud och inte ge efter för frestelse.
I den första skrivna Narniaboken(dock inte först i serien) Häxan och Lejonet får vi möta fyra barn som genom en garderob i ett gammalt hus kommer till Landet Narnia, en värld där djuren kan tala, ett land som är fyllt av underliga varelser och fantastisk trolldom. Från början var allt frid och fröjd i landet, alla var glada och det var precis som Aslan hade skapat det. Men den onda Vita häxan har nu tagit landet i besittning och gjort så att det är vinter året om. En faun(en varelse i Narnia som har en människas överkropp men benen ser ut som en gets) vid namn Tumnus beskriver på ett bra sätt sitt missnöje för ett av barnen: "Det är hon som har Narnia i sitt våld. Det är hon som gör så att det alltid är vinter här. Alltid vinter och aldrig jul, tänk dig det!"(s 20).
Någon har alltså kommit in i Narnia och förstört det fina som Aslan från början skapade. Det här känns igen från den bibliska synen på ondskan i världen. I Johannesevangeliet 12:30 beskrivs Djävulen som denna världens furste, att han regerar över denna värld som Gud enligt bibelns skapat. Det är precis som den Vita häxan, vilken jag helt enkelt tror är en symbol för ondskan i vår värld och den Djävulen som bibeln talar om.
Ett av de fyra barnen, pojken Edmund, kommer till Narnia tidigare än de andra och träffar då på Vita häxan. Han luras med av hennes påklistrade "godhet" i början och går emot de andra barnen som vill stå på Aslans sida. Senare märker han att denna kvinna egentligen inte är så god. Hon vill till och med döda honom. Detta svek från Edmunds sida gör honom till en, enligt de andra barnen och författaren, förrädare. Denne Edmund har en mycket central roll i sammanhanget om man jämför med det kristet bibliska budskapet. Tidigare skrev jag att Vita häxan ville döda honom och enligt Narniska sägner hade hon också rätt till det.
En del i det kristna budskapet är ju att mänskligheten har lämnat Gud och vänt ryggen till honom. Istället för att vi ska mista vår lott till ett evigt liv låter Gud "sin son" Jesus dö istället för människorna. I bibeln står det så här: "Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull. Straffet var lagt på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår blir vi helade."(Jes. 53:5).
Jag anser att Edmund bär på tre symboliker. För det första är det Adams och Evas "syndafall" i skapelseberättelsen i första Moseboken. Där sviker de Gud och luras med av den onda men listiga ormen. För det andra kan Edmund liknas vid Judas Iskariot(Matt 26:14-16) som förråder Jesus och pekar ut honom till soldaterna som ska gripa honom. För det tredje vill jag likna den lille pojken med Barabbas i bibeln(Matt 27:15-23). Där Jesus som är helt oskyldig får dö istället för Barabbas som var en upprorsmakare.
Hur kopplas det här samman med berättelsen om Narnia då? Jo, då Vita häxan förhandlar med självaste Aslan förstår han att hon enligt sägner har rätt att offra Edmund "förrädaren". Då väljer Aslan att låta sig själv offras i pojkens ställe. Det är precis som i bibeln då Jesus låter sig korsfästas och dö i vårt, mänsklighetens, ställe. Aslan lämnar sina efterföljare och går i väg ensam. Då två av barnen följer efter honom ser de att han inte är som vanligt. "På något underligt vis var han inte lik den Aslan de kände. Han gick med hängande svans och nedböjt huvud, och han gick långsamt som om han hade varit mycket trött"(s 122).
Då de frågar vad det är med honom svarar han: "Jag är ledsen och ensam"(s 123). Samma känsla hade antagligen Jesus innan han skulle korsfästas. Läser man i Markusevangeliet 14:32 om de timmar innan det ska ske säger Jesus ungefär likadant till sina lärjungar han säger att: "Min själ är bedrövad ända till döds.". Vidare står det också att, "Bävan och ångest kom över honom…". Jesus precis som Aslan visste att det som skulle ske antagligen skulle innebära förnedring, smärta och en plågsam död.
I båda fallen blir det också som de antagit. Då Aslan kommer till offerplatsen som är ett stenbord väntar de gapande djuren och varelserna som inget hellre vill än att se honom död. Han binds fast på bordet under tiden som de retar och förnedrar honom(s 125). Dessa små maktlösa varelser som Aslan direkt skulle kunna förgöra. Men han vet vad som måste ske och gör inget motstånd utan ligger bara där helt tyst och låter sig förnedras. Innan lejonet binds fast tar de också bort hans majestätiska stolthet genom att klippa bort han stiliga lejonman. Denna förnedring påminner om det som Jesus fick stå ut med innan korsfästelsen. "och några började spotta på honom, de band för ögonen på honom och började slå honom och sade - Visa att du är profet! Och vakterna gav honom örfilar"(Mark 14:65).
På samma sätt som de elaka djuren hade drivit med Aslans "kunglighet" genom att raka av manen så låter soldaterna sätta på en krona gjord av törne på Jesus huvud(Matt 27:29).
Det är intressant att C S Lewis har gjort berättelsen symbolisk även på smådetaljer. Det är inte bara det övergripande budskapet som är lika utan även sättet som allt sker på. Aslan håller sig hela tiden lugn och det står att innan Vita Häxan ska sticka kniven i honom ligger han bara och ser upp mot himlen, "alltjämt lugn, varken rädd eller vred, bara så sorgsen". Det där med att han inte är vred är intressant. Vem skulle inte vara fylld av ilska och hat mot den som behandlar en så. Återigen kan vi se likheter med Jesus då han hänger på korset. Trots att han har blivit så illa behandlad och förnedrad är han beredd att be sin fader förlåta dem(Luk 23:34). Han förlåter också en annan brottsling som hänger på korset jämte och utlovar honom en plats i himlen(Luk 23:43). Det är alltså en ungefär likadan händelse både för Aslan och Jesus. Det är enligt gammal trolldom(Narnia) och profetior(bibeln) som dessa måste offra sina liv.
Har du någonsin varit med om en saga som slutar olyckligt? Tänkte väl det. Precis som det ska vara vinner det goda även i den här boken till slut. Då detta hemska har skett rämnar stenbordet i två delar och Aslan uppstår. I bibeln är är det ungefär likadant, då Jesus dör rämnar förhänget till Jerusalems tempel också i två delar. Gamla besvärjelser i Narnia säger att, "om någon, som inte hade begått förräderi, frivilligt lät sig dödas i förrädarens ställe, så skulle Stenbordet rämna och Döden arbeta baklänges"(s 132). Aslan visste att det goda skulle besegra döden.
I bibeln kan man läsa om att Jesus också uppstår. Också här är det enligt gamla profetior förutbestämt. Han säger själv:"…det är alltså vad skriften säger: Messias skall lida och uppstå från de döda på tredje dagen"(Luk 24:46).
C S Lewis vill antagligen genom den här händelsen visa på den maktkamp som enligt bibeln pågick mellan Gud och döden(Djävulen). Han vill troligen också påminna oss om det oerhörda lidande som Jesus genomgick och framförallt lyfta fram det centrala budskapet i den kristna tron, nämligen att Jesus(Gud) älskar oss så mycket att han var beredd att själv plågas och genomgå döden för att vi ska få chans att leva i evighet och i gemenskap med honom.
Då några barn kommer till Narnia möts de av kaos. Mycket är på gång i landet. Någon uppträder i Aslans namn och uppger sig för att också vara han. I sista boken, "Den sista striden", där C S Lewis skrev om Narnia får vi vara med om hur landet förstörs och återskapas. Denna "nya" Aslan är ond och för in krig och tyranneri i landet. Somliga förstår inte att han är en bedragare. Bara de som förut har trott på Aslan och älskat honom förstår att detta inte är den Aslan som de känner.
Denna sista bok påminner starkt om Uppenbarelseboken, den sista boken i bibeln. Där beskrivs också som en profetia hur vår värld ska förstöras och skapas på nytt. Det kristna budskapet på den här punkten är ungefär så här: de som har trott på Gud och älskat honom har fått leva med honom och har lovats ett evigt liv i den nya värld han ska skapa. Har man inte levt med Gud får man inte följa med. I Narnia är det likadant. Jag skrev innan att vissa av invånarna i landet hade förnekat den nye Aslan och stått fast vid den riktiga.
I slutet av boken om Narnias historia står den riktige Aslan vid en stor dörr(D. s. Striden s 135) och tar emot invånarna som kommer och ska gå igenom. "Alla såg upp i hans ansikte - jag tror inte att de kunde låta bli. Och när somliga såg på honom förändrades deras ansikten på ett ohyggligt sätt - de fylldes av fruktan och hat. Sen såg man att de upphörde att vara talande djur"(s 135). De djuren som inte älskar Aslan och vill leva med honom får straffet att bli vanliga djur. Det är ungefär på samma sätt i bibeln: "Men de fega och otrogna och skändliga, mördare, horkarlar, trollkarlar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats är i sjön som brinner av eld och svavel…"(Upp 21:8).
Alltså de som inte följt Gud får heller inte leva med honom i det eviga livet. Vidare står det i Den sista striden: "Men andra såg upp i Aslans ansikte och fylldes av kärlek…"(s 135). När Aslan har "dömt" alla djuren så förgör han Narnia på ett oerhört dramatiskt sätt och de som kom genom dörren får träda in i det nya Narnia.
Stämningen i C S Lewis bok och bibeln känns nästan identiskt samma då det gamla förstörs. Skrämmande, dramatiskt och otäckt. I bibeln står det också att denna jorden ska förgöras. I slutet av Uppenbarelseboken händer det ungefär samma som i Narnia, jorden förstörs och en ny jord skapas. De som följt Gud innan får stiga in i den nya underbara världen. Man kan alltså konstatera att slutet på Narnia är likadant som det kristna budskapet säger att vår värld även ska göra.
Vi kan alltså se att hela Narniaberättelsen både börjar och slutar på samma sätt som bibeln. Narnia skapas av dess gud och härskare precis som i bibeln, men det förstörs också till slut och de som har älskat sin skapare får följa med till det eviga livet i en ny värld. Kärnan i det kristna budskapet med Jesus som frälsare stämmer också överrens med kanske den mest kända boken, Häxan och lejonet. Där får Aslan förnedras och sedan dö istället för en förrädare, precis som Jesus i bibeln.
I och med att Narniaserien består av sju böcker finns det naturligtvis fler allegoriska berättelser som för tankarna till bibliska berättelser, men jag valde att välja ut de viktigaste "religiösa" punkterna i kristendomen och jämföra dem med Narnia.
För mig själv har det varit oerhört intressant att göra den här jämförelsen. Jag läser mycket i bibeln och har också läst alla Narniaböckerna innan och då har jag ofta märkt att det finns vissa likheter. Då jag privat har studerat och läst andra verk om och av C S Lewis har jag då mycket riktigt förstått att han är kristen. Det är fantastiskt att han har lyckats få med, inte bara huvuddragen i det kristna budskapet, utan också små detaljer som antagligen bara kristna eller andra bibelkännare kan känna igen.
Jag skulle vilja avsluta med att citera C S Lewis själv. Citatet är angående sagoläsning för vuxna.
"Man anklagar oss för utvecklingshämning därför att vi inte lagt av ett tycke som vi hade som barn. Men inte består väl utvecklingshämning i att vägra släppa det gamla utan snarare i att inte tillägna sig något nytt."(Saga och fantasi s 142)
Min morbror trollkarlen, C S Lewis
Häxan och lejonet, C S Lewis
Den sista striden, C S Lewis
Bibeln
Om tre sätt att skriva för barn(essä publicerad i boken Saga och fantasi), C S Lewis
Saga och fantasi
Ladda hem arbetet: cslewis.ZIP 12kb
