Konstnären i Karhuniemi - Elis Aidanpää, välkommen!


	Pohjan perän tähten alla av Elis Aidanpää Läs utdrag ur boken och se bilder här >> Längst ner på denna sida hittar du mer information om norrbotten och den finska minoritetskulturen.


Norrbotten och den finska minoritetskulturen Varför vill minoritetsfolk så ofta dölja sitt ursprung? Exempelvis ville Alsace-tysken aldrig kännas vid sina rötter. Detsamma gäller stora delar av den samiska och finska befolkningen i norra Sverige och Nordnorge. Det här var något som började redan på Oskar den II:s tid, då inleddes något som påminner om en etnisk rensning bland urbefolkningen. Rasbiologierna skickades ut för att göra undersökningar och bland annat mätte människornas skallar. I professor Lundborgs bok ”Svenska folktyper” från år 1919 återfinns följande nedvärderande beskrivning av nordanlandets hyperboréer: ”Lappar och finnar i norr tillhör inte den ariska rasen. Deras huvud är runt, kindknotorna höga och deras intelligens är nog lägre än hos arier.” Den ”betygsättning” var nog en bidragande orsak till att människor i norr började skämmas för sitt ursprung. Dessutom var det inte många som behärskade storsvenskens och stornorskens språk. I Norge var det svårt för samer och kväner (finnar) att ägna sig åt jordbruk och att få statlig anställning. En lösning var dock att köpa sig ett norskt namn. Befolkningen skämdes för sitt språk och kultur och med statens goda minne spreds propagandan i skolorna. Jag tänker på skolpojken i den avlägsna fjällbyn som hört läraren berätta om fosterlandet Sverige. Han tänkte att när jag blir stor skall jag ta tåget från Kieruna (Kiruna) och fara och titta fosterlandet. Han kunde läsa på svenska men förstod inte vad orden betydde, han tog konfirmationen utan att förstå ett ord svenska. Under de år som jag, på finska, intervjuade gamlingar i våra byar kom jag till insikt om vilka livsfilosofer de var. En del av dem hade skjutsat de fina lärda herrarna, rasbiologerna, någon av dem hade till och med professorstitel. Att vara boklärda har dock inte alltid med förståndet att göra. Jag kan citera vad de gamla bygubbarna sade: - Förståndet är en dyrbar gåva. - Åt herrar och dårar får man inte visa ett halvfärdigt arbete. - Bättre mager fred än fet strid. - Var stolt över ditt ursprung. - Lyft ditt huvud högt, låt ingen trampa på dig. En del av gubbarna befarade att när lantalainen och lappalainen är borta så skall alla ha omformas till svenskar. Vår kultur kan inte överleva Vi förlorar inte bara vårt språk utan också vår kultur. Nu tar kulturvaruhusen över och skapar något som vi inte känner igen från vår nedärvda kultur. Här skapar man en iskultur som passar bra för kolonialmakternas turism. Ja, vem vet kanske man visar upp någon byfåne för de utländska gästerna, för dem kanske är det någon som är ”exotisk”. Vår gamla kultur får ge vika för det nya och hamnar i skymundan. Nu är det lönsamhet som gäller. Jag har länge varit medveten om den utvecklingen och har därför skapat ett eget finsk-samiskt kulturmuseum vid min bostad i Karhuniemi. En kultur som en gång i tiden var Norrbottens mest betydande, men som samtidigt är den minst kända. Någon garanti för att den skall kunna bevaras åt eftervärden finns inte. Byråkraterna är en fara, inte minst för kulturen Ett bra sätt att skrämma barnen på, om dom varit olydiga, var att säga: ”Om du inte är snäll så kommer svensken och tar dig”. Byråkrater och direktörer har ordet Vid ett seminarium om den trekulturella värdegrunden skulle samarbete över kultur och språkgränser uppvisas. Jag fick inte framföra mina åsikter om den samisk-finska kulturen på seminariet, vare sig på svenska eller finska. Jag, en kulturarbetare, med lång erfarenhet av detta språk och denna kultur är nog en katt bland hermeliner och har därför ingen talan, det är kapitalet som har sista ordet. En direktör menade att engelskan måste ta över som språk annars finns det ingen lönsamhet. Jag ställde frågan till byråkraten varför vår samisk-finska kultur inte är lönsam och fick till svar att den inte gav några arbetstillfällen, något som länsstyrelsen redan tidigare talat om. Överkalixbon, som var ordförande, passade på att tala om att han var av vallonskt ursprung vad detta nu hade med de tre andra kulturerna att göra. Har kanske menade att han tillhörde det ”bättre folket”. På seminariet talades det även om att införa skolundervisning i finska för barnen, något som för övrigt borde ha skett för hundra år sedan när ursprungsbefolkningen fortvarande hade finskan som modersmål. Jag påpekade att de som beslutade om att finska skulle återinföras i skolorna inte visste vad de pratade om. Jag har haft föreläsningar på finska där jag läst ur min bok Pohjan perän täähten alla, bland annat för ”Tornedalingarna i Umeå”, där till och med många av de gamla tornedalingarna som lyssnade hade svårt med sitt modersmål. Finskan är med andra ord inget modersmål för barnen och därmed är det omöjligt att……..Utveckla Snart är det finska språket ett minne blott även i Norrbotten, till och med SVTs tornedalsmagasin ”Keksis” har börjat över gå till svenska i sina program. Meän Kieli eller Pajalafinska För Finlandssvenskarna är pajalafinskan (meän kieli) bra eftersom den har många låneord från svenskan. I Finland har man också på en del platser ett blandspråk blandat med svenska och finska. Estland har också en del lånord från det slaviska språket också estländarna talar ett finsk-ugriskt språk. Samiskan och finskan i norr har en del lånord från fornnordiska som inte längre finns kvar i de nordiska språken mera. Det finsk-ugriska språket skiljer sig från andra europeiska språken. Meän kieli med en svensk-finsk blandning av språket var en räddning för Tornedalingarna som inte ville godta det finlands –finska språket. (Pajaln viishat keitethiinat kielipuuronki ja sanothin ette seon me” änkielik .)Mutta Kallionniemen nestori sanoi: -ei se”än se ole me” än kieli,se ei ole ko sotkukieli. Kyllä se on totta. Kallionniemen nestori sa det är inte vårt --språk det är ett blandspråk. Min bok Pohjan perän tähten alla är ett dokument över ett finskt folk i norra Sverige och dess språk och kultur. Elis Aidanpää Karhuniemi Tel.0980/ 61879