Hej!
Jag heter Lajban.
           
10/8
   
23/8
   
8/9
   
v 18/9
 
Här är min historia - (om du vill se någon bild lite bättre så kan du klicka på den).
 
Min bästa kompis är en hund
som heter Lattjo - han är en podenco ibicenco.
 

När jag var ungefär 10 månader ville min första matte inte ha mig längre. Då fick jag flytta till landet och  bo hos

Kristina, Kitty och Lattjo. Här är toppenmysigt att bo; god mat, trevliga flockmedlemmar (två är hundar, fast de är
hyggliga ändå), massor av möss och annat skoj att jaga och ganska lite trafik. Kristina säger att hon egentligen 
inte är någon riktig katt-människa utan mer hundtokig, så jag gör mitt allra bästa för att komma på inkallning,
möta gäster i dörren, respektera förbud och vara riktigt kelig. För det är väl ungefär så hundar ska vara??
 
Jag tror att jag lyckas ganska bra, för hon säger att jag är den absolut trevligaste katt hon någonsin träffat. 
Och det är väl ett gott betyg FASTÄN hon är hundmänniska?
 
För att vara riktigt snäll mot min nya matte så att jag säkert får stanna här, gav jag henne den allra finaste överraskning
jag kunde komma på. - Tre ljuvliga småttingar fick hon av mig, mindre än en månad efter jag flyttat hit. 
Det var väl en fin hemlis?!
 
 
Hon muttrade lite över att jag var så hungrig och att jag blev tjockare och tjockare, men jag höll det hemligt så länge
jag kunde. Fast när det började sparka i min mage, då förstod hon ju.
 
För att jag skulle få vara ifred, gjorde hon i ordning en jättefin hage på sitt kontor.
Sista dagarna var det nästan trångt att ta sig in och ut, men man är väl smidig.
 
Matte påstod att jag var stor som ett hus och sa att jag fick ABSOLUT inte föda fler än 4 ungar!
 
Tänk, jag trodde hon skulle bli gladare ju fler hon fick.. Men hon var inte särskilt glad alls - konstigt va' ??
 
Jag gjorde mitt bästa för att pricka in Sveriges nationaldag. Det skulle ju vara fint med alla flaggor på
ungarnas födelsedag. Men de ville vänta en dag till, och kom inte ut förrän den 7 juni.
Åh det var ett bestyr må jag säga. Men riktigt söta, randiga små charmtroll blev det minsann.
 
Kitty och Lattjo var väldans nyfikna, de hade ju knappt hunnit lära känna mig ordentligt och så kom det fler!
Så jag förstår dem också, men det var skönt med hagen att koppla av i. För säkerhets skull vaktade jag lite också, och sa att de fick se men inte röra. Åtminstone första tiden.
 
Fast matte var bussig också, hon lät dem knappast ens nosa på mina barn förrän jag sa att det var OK.
Då var de nästan 3 veckor gamla och gick själva fram till gallret för att kolla in de stora "lufsarna".
 
   
Då släppte matte ut dem på kösgolvet så att de fick hälsa ordentligt.
 
De var så modiga att jag blev riktigt stolt över dem. Här är de allesammans tillsammans med farbror Lattjo:
Akrobaten
 
Missilen
 
Filosofia
De stiliga namnen har de fått av matte, som verkligen har fångat deras personligheter i namnen.
Akrobaten är pojken, som redan vid tre veckors ålder började klättra och klänga på allt. Han är en mysig
och charmig liten krabat, som kan vara både busig och sansad.
Missilen är den stora tösen. Hon är en bestämd kisse som inte skyr några hinder och kan vara ganska hänsynslös 
när hon vill något. Hon är en ganska självständig och målmedveten ung dam, att vara stilla och kelig är inte hennes stil.
Klättrar modigt allra högst upp i trädtoppen, men avstår gärna från möten med främlingar om det finns roligare saker att göra.
Filosofia (även kallad Punkar'n, för sin röda kalufs) har alltid varit lite stillsam och eftertänksam. Först till matskålen,
men annars ofta sist. Kan mycket väl ligga och sova när de andra två busar omkring, eller så tar hon tag i någon svans 
och hänger på, lite lagom sådär. Hon är inte överdrivet försiktig, bara fundersam.
 
Ja, det är verkligen fina och trevliga barn vi har - eller hur?!
Akrobaten
 
Miss-ilen
 
Filosofia
Matte har fotat och videofilmat oss jättemycket. Hon tycker det är spännande och intressant att titta på oss,
eftersom hon har haft en del hundvalp-kullar förut men inga kattungar. Vi gillar henne för hon ser alltid till att vi
har mat och vatten. När Lattjo glömmer att han är stor och klumpig, så försvarar hon oss. Vi är inte så vana
vid att kela och gosa, hon brukar pussa på oss en gång om dagen eller så. Och det står vi ut med. Leker gör
vi mest med varandra, när vi inte retas med farbror Lattjo eller smyger på tant Kitty (som nog tycker att vi är
lite jobbiga). Vi är ganska vana vid olika ljud och dofter, har varit både ute och inne sedan vi var fyra veckor.
Självklart är vi rumsrena, kan använda både låda och jord för våra behov. Avmaskade tre gånger är vi också
men inte vaccinerade, om våra nya människor vill, så ordnar matte det förstås. Vi är som sagt vana vid hundar
men inte vid barn. Matte vill väldigt gärna att vi ska få nya hem ganska snart, men hon är ganska kinkig och
vill helst att någon kan intyga ett det är ett riktigt bra ställe innan vi får flytta. Vi kostar 300:- vardera, men
om någon väldigt trevlig kattmänniska vill pruta på det så kan det gå för sig. Huvudsaken är att vi får massor
av kärlek och omtanke resten av livet, för det är vi bortskämda med.
P.S. Vi finns på södra Gotland, men matte har lovat att skjutsa oss vart som helst på ön, till Nynäshamn eller
Oskarshamn om det finns en bra människa/familj som tar emot oss.
 
Det kommer snart fler foton av oss på den här sidan. Titta in igen så får du se nästa film av oss, där vi är
från fyra till sju veckor gamla ungefär. Hoppas att vi ses snart igen!!
 
födda 7/6 1999
Filosofia Miss-ilen Akrobaten
 
 
© KiiaM

 

back home