Författaren

Läs gärna min recension av "En varg söker sin flock". Här finns även en bibliografi.

	Läs gärna min recension av "En varg söker sin flock". Här finns även en bibliografi.
	Jack - ett livslustarbete Efter fem års skrivande - Lundell var 19 när han började - lämnades ett manuskript med titeln Jack över till förlaget Wahlström & Widstrand. Det var på sommaren 1975 som förlagschefen på W&W, Per Gedin, läste Jack och beslöt sig för att ge ut den. Då var romanen 600 sidor tjock och författaren Ulf Lundell blev tvungen att, om än ovilligt, korta ner till 400 sidor. Romanpersonernas karaktärsdrag var till stor del hämtade ur verkligheten och några av Ulf Lundells inblandade vänner fick därför också läsa och korrigera, bl a Joakim Strömholm - bokens Jonny. En del av dem gillade inte alls Ulf Lundells tolkning av dem och kände sig utnyttjade. Men det är viktigt att tänka på att boken är fantasi med endast inslag av verkliga människor och händelser. Jack är alltså ingen självbiografi. Bokens Linnéa har liksom Jonny en verklig förebild, Mona Ohlsson. Hon betydde mycket för bokens tillkomst. Ulf Lundell skrev ofta med henne i tankarna, till stor del för att de hade samma humor. Tillkomsten av Jack kallar han ett livslustarbete. Den 5 april 1976 recenserades Jack av Lars-Olof Franzén i Dagens Nyheter. Rubriken på denna första recension var "Ulf Lundell debuterar med 'Jack' - Sjuttiotalets generationsroman?" Så här skrev Franzén; "Ungefär hundra sidor in i boken håller jag på att ge upp. Det känns som om jag inte hade varit ur kläderna på åtta dagar, i varje fall inte i min egen säng. Huvudet är alldeles tjockt, hjärtat fladdrar, lättmjölken smakar konjak och jag står inte riktigt ut med tanken på ytterligare drygt trehundra sidor hasch, brass, kitt, tjack, mellis, vinare, whisky, uppraggade småflickor och Bob Dylan i ytterligare en lokal version av Jack Kerouacs 'On the Road'. Jag längtar efter en helt annan litteratur, som producerar idéer och gestaltning. Men det är här, mellan den första och andra delen av Lundells roman, som han besegrar läsaren. Tempot växlar mellan en hektisk skildring av flummarnas liv och en lugn dagboksframställning. En kritisk nivå upprättas inuti berättelsen. Porträtten av vännerna framträder med ömhet och åskådlighet. En svårfattbar vitalitet och humor växer fram ur rusets underläge. Plötsligt, rätt som det står på, så är man mitt inne i en precis Stockholmsskildring som etsar fast 1970-talet.(...) Det finns mycket jargong i Ulf Lundells bok, som gör den stundtals tröttande men som samtidigt är det pris man får betala för närhetskänslan i hans prosa. Ibland sprutar orden ur honom och infallen strömmar i vilt hoppande samtal och beskrivningar. Men förvånansvärt ofta genomsyras boken av naken, kritisk iakttagelse, humor och självironi." Eftersom recensionen var skriven av en inflytelserik kritiker på Sveriges största morgontidning betydde den mycket för hur Jack togs emot. Franzén avslutar med en sammanfattning; `"Till förmågan att träffande beskriva sjuttiotalets yta kommer hos Lundell en uppriktighet och oräddhet som tränger igenom den flummiga gemenskapens luddigheter."` De flesta kritikerna hade enbart lovord om debutromanen men den väckte också negativa reaktioner. I vänsterpressen blev boken totalt sågad. Man tyckte att allt för mycket saknades. Om den var en generationsroman, var var då Kårhusockupationen och FNL-grupperna? Några menade att boken saknade lösningar, att det inte finns något att lära i ett igenkännande. Vad berodde då Jacks framgång på? Säkert var orsaken till succén en kombination av rätt bok i rätt tid och ett nytt språk. Det fanns en roll att fylla just då och det kunde lika gärna en annan bok gjort. I TV-dokumentären 1995 säger Lundell att han tillochmed hört om någon som tänkt ha samma Dylan-citat i början. Språket fascinerade ungdomarna eftersom det var tvärt emot allt som lärdes ut i skolan. Filmen 1977 hade Jack premiär som film. Tillsammans med Janne Halldoff, som också regisserade, skrev Ulf Lundell manuset som inte alls kunde mäta sig med det rika språket i boken. Lundells ursprungliga dröm hade varit att göra en fyra timmars svartvit film, men resultatet blev inte alls som han tänkt. Jag har inte själv sett filmen men av Jens Petersons beskrivning i boken Full fart genom evigheten förstår man att budskapet blev förvrängt och att filmen "i första hand handlade om att bära plastkassar med öl över Gotland". Så här såg rollistan ut; Jack - Göran Stangertz, Sonja - Gunnel Fred, Harald - Kjell Bergqvist, Jonny - Robert Sjöblom, Linnnéa - Inga-Lill Rydberg och Bart - Örjan Ramberg. av Chris Lindgren foto Joakim Strömholm senast uppdaterat 29 mars 1997

Jack - ett livslustarbete

Efter fem års skrivande - Lundell var 19 när han började - lämnades ett manuskript med titeln Jack över till förlaget Wahlström & Widstrand. Det var på sommaren 1975 som förlagschefen på W&W, Per Gedin, läste Jack och beslöt sig för att ge ut den. Då var romanen 600 sidor tjock och författaren Ulf Lundell blev tvungen att, om än ovilligt, korta ner till 400 sidor.

Romanpersonernas karaktärsdrag var till stor del hämtade ur verkligheten och några av Ulf Lundells inblandade vänner fick därför också läsa och korrigera, bl a Joakim Strömholm - bokens Jonny. En del av dem gillade inte alls Ulf Lundells tolkning av dem och kände sig utnyttjade. Men det är viktigt att tänka på att boken är fantasi med endast inslag av verkliga människor och händelser. Jack är alltså ingen självbiografi. Bokens Linnéa har liksom Jonny en verklig förebild, Mona Ohlsson. Hon betydde mycket för bokens tillkomst. Ulf Lundell skrev ofta med henne i tankarna, till stor del för att de hade samma humor. Tillkomsten av Jack kallar han ett livslustarbete.

Den 5 april 1976 recenserades Jack av Lars-Olof Franzén i Dagens Nyheter. Rubriken på denna första recension var "Ulf Lundell debuterar med 'Jack' - Sjuttiotalets generationsroman?" Så här skrev Franzén;

"Ungefär hundra sidor in i boken håller jag på att ge upp. Det känns som om jag inte hade varit ur kläderna på åtta dagar, i varje fall inte i min egen säng. Huvudet är alldeles tjockt, hjärtat fladdrar, lättmjölken smakar konjak och jag står inte riktigt ut med tanken på ytterligare drygt trehundra sidor hasch, brass, kitt, tjack, mellis, vinare, whisky, uppraggade småflickor och Bob Dylan i ytterligare en lokal version av Jack Kerouacs 'On the Road'. Jag längtar efter en helt annan litteratur, som producerar idéer och gestaltning. Men det är här, mellan den första och andra delen av Lundells roman, som han besegrar läsaren. Tempot växlar mellan en hektisk skildring av flummarnas liv och en lugn dagboksframställning. En kritisk nivå upprättas inuti berättelsen. Porträtten av vännerna framträder med ömhet och åskådlighet. En svårfattbar vitalitet och humor växer fram ur rusets underläge. Plötsligt, rätt som det står på, så är man mitt inne i en precis Stockholmsskildring som etsar fast 1970-talet.(...) Det finns mycket jargong i Ulf Lundells bok, som gör den stundtals tröttande men som samtidigt är det pris man får betala för närhetskänslan i hans prosa. Ibland sprutar orden ur honom och infallen strömmar i vilt hoppande samtal och beskrivningar. Men förvånansvärt ofta genomsyras boken av naken, kritisk iakttagelse, humor och självironi."

Eftersom recensionen var skriven av en inflytelserik kritiker på Sveriges största morgontidning betydde den mycket för hur Jack togs emot. Franzén avslutar med en sammanfattning;

"Till förmågan att träffande beskriva sjuttiotalets yta kommer hos Lundell en uppriktighet och oräddhet som tränger igenom den flummiga gemenskapens luddigheter."

De flesta kritikerna hade enbart lovord om debutromanen men den väckte också negativa reaktioner. I vänsterpressen blev boken totalt sågad. Man tyckte att allt för mycket saknades. Om den var en generationsroman, var var då Kårhusockupationen och FNL-grupperna? Några menade att boken saknade lösningar, att det inte finns något att lära i ett igenkännande.

Vad berodde då Jacks framgång på?
Säkert var orsaken till succén en kombination av rätt bok i rätt tid och ett nytt språk. Det fanns en roll att fylla just då och det kunde lika gärna en annan bok gjort. I TV-dokumentären 1995 säger Lundell att han tillochmed hört om någon som tänkt ha samma Dylan-citat i början. Språket fascinerade ungdomarna eftersom det var tvärt emot allt som lärdes ut i skolan.

Filmen

1977 hade Jack premiär som film. Tillsammans med Janne Halldoff, som också regisserade, skrev Ulf Lundell manuset som inte alls kunde mäta sig med det rika språket i boken. Lundells ursprungliga dröm hade varit att göra en fyra timmars svartvit film, men resultatet blev inte alls som han tänkt. Jag har inte själv sett filmen men av Jens Petersons beskrivning i boken Full fart genom evigheten förstår man att budskapet blev förvrängt och att filmen "i första hand handlade om att bära plastkassar med öl över Gotland". Så här såg rollistan ut; Jack - Göran Stangertz, Sonja - Gunnel Fred, Harald - Kjell Bergqvist, Jonny - Robert Sjöblom, Linnnéa - Inga-Lill Rydberg och Bart - Örjan Ramberg.

av Chris Lindgren   foto Joakim Strömholm
senast uppdaterat 29 mars 1997