Lördagsfröjd.

När veckans slit så äntligen tryter
och helgens vila sig smyger på
till rena blusen, man gärna då byter
då hela kroppen, skön vila skall få.

Så kommer lördan, se, där kommer Per!
ta stopet fram, nu blir det fest.
Ner för stigen, mot byn det bär,
i blanka stövlar och nysydd väst.

Sent på kvällen, uppå dimhöljd äng
en vinglig stråt, där kraften tryter,
vacklar ömkligt den starka dräng.
som gärna om styrkan sin skryter.

Hans kraftiga arm, fick vika för kruset
och lördagens vila, kom helt på skam.
Söndagen nalkas, helt bort far då ruset
blott kvar i hans minne, är lördagens glam.

När högmässans dundrande ord, samvetet plågar,
den stunden verkar så oändligt lång,
skulden djupt ner i själen sig sågar.
Men, lördagen kommer nog ännu en gång.

Arne

Tiden.

Man tittar på klockan på köksväggen, noterar tiden i minnet, för att lika snabbt glömma bort vad ögat strax innan registrerat. En kort glimt av förgängligheten? Vad har man då sett? Något helt fantastiskt! En inblick i världens skapelse, krig och fred, otrolig sorg och jublande glädje. Människans kamp för en tillvaro, som aldrig tycks nå sitt slut.

Men i den lilla cirkeln, som uret på väggen bildar, anar man den bundna tiden som representerar jordens och människans begynnelse.

Årtusenden igenom har människan frågat efter tiden, antingen med hjälp av solens vandring över himmelen, eller med hjälp av pinnar, som med sin skugga markerat hur kort lyckan är, eller hur lång den tunga plågan är, den plåga som tvingas bäras av den som inte varit förståndig nog att välja var, eller när på jorden, den egna levnadsbanan började.

Tiden är även flexibel, den är en evighet för de unga, som har så mycket framför sig och rusar i väg för den vuxne, för att senare tyckas stå still för den gamle, som ännu har så mycket ogjort.

Klockan på väggen tickar vidare. Visarna skakar av sig förbrukad tid som läggs till minnenas kartotek. De föser kommande tid framför sig, minuterna tycks inte vilja famna de svårigheter som komma skall. Just Din klocka är unik, den berättar för ditt öga, för ditt medvetande. Den fortsätter att berätta, så ofta du tittar på klockan.

Titta noga! Även din korta levnad, ditt lilla nu fogas till den enormt långa tid, som ryms i just din klocka.

Arne

Hjärtat.

Konstigt att hjärtat,
som ju är ett relativt litet organ,
kan rymma så mycket.
Det rymmer känslor av allehanda slag,
det rymmer en stor ömhet,
inte enbart för
den som står dig närmast,
utan där finns även rum för andra
och annat med positiva förtecken.

Hjärtat tycks även stå i
kontakt med hjärnan,
minnet.
Vilken ömhet i hjärtat känner
vi inte när vi drar oss till minnes,
hur våra föräldrar gav ett överflöd
av ömhet och skydd.
Vilken känsla det var att sitta
på pappas starka arm.
Känna sfären av trygghet
omge hemmet.

Inte bara ömhet
ryms i ditt hjärtas dolda kamrar,
även sorg,
saknaden efter dina nära
och kära får plats.
Sorgen kan förvisso
framkalla nostalgiska känslor,
men den ger inget tillbaka.

Och så den känslan som
tyvärr inte enbart är en känsla,
den är konkret – ondskan.
Hur goda vi än är,
tycks det som om
hjärtat tycker om att låta
ondskan allt som oftast
pocka på uppmärksamhet,
med ödesdigra resultat.

Det är otroligt
vad det lilla hjärtat rymmer,
det famnar hela världen
med sin empati.
Det får fram storheten i oss,
så och vår ynklighet.
Men det är ändå vi själva
som bestämmer
de handlingar vi gör,
handlingar styrda av hjärtat.

Arne

Kyla

Vintern hänger av sig sin kalla,
våta, tunga ryggsäck
över de irrande vilsna människorna.
De försöker med alla
till buds stående medel undkomma
det oundvikliga mörkret,
som med sin tyngd
kväver och kyler allt om kring sig.

Förgäves söker människorna
finna värme i ljuset av
de frusna snödrivorna,
de glimmande stjärnorna,
i tron att de
med sin skönhet
har förmågan att värma.

Med frostnupna själar,
söker de sig allt längre ut från
det de kallar trygghet,
i gagnlöst försök att fånga värmen.
I sin ångest glömmer de,
att söka det så
åtråvärda i sin närhet,
värmen som gömmer sig
djupt under den kalla täckande snön.

Arne

Start      1       2       3      4      5