Barn

Vem kan ge lojalitet och osjälvisk kärlek, utan förbehåll?
-Ett barn kan.

Vem kan ge lojalitet och självisk kärlek, med all förbehåll?
-Ett barn kan.

Arne

Livsnjutaren

En sann livsnjutare är väl en,
som slår hammaren med all kraft
över tummen,
bara för att få njuta av hur skönt det är
när värken släpper.

Arne

Försäkran

Jag höjer min bägare läskande god,
alls inte så att den inger mig mod

men ändå kan tyckas det märkvärdigt är
att orsak till krankhet kan vara så kär.

Man kan inte neka att viss tröst den ger
och visst vill man tröstas, för all del jag ber,

Men en sak är klar - jag kan den försaka.....
bara min hand ville sluta att skaka.

Arne

Lindansaren

Balansgång på livets tunna lina, är en utmaning antagen av den djärva, kraftige ungdomen, så full av övermod, så full av glädje. Förvisso är omgivningen full av sjuka och gamla, men dom är ju de andra, som inte har gåvan att såsom den unge, med full klarhet välja sin situation. Ack varför har inte människan, med all sin erfarenhet, vett att välja rätt. Det är ju så enkelt. Se! jag har redan hunnit över hälften av den för mig utmätta linan.

Underligt! Plötsligt sitter jag bland sjuka och gamla. Med skumma ögon ser jag att det redan är andra före mig vid repets slut. Varför kan inte den unge, som nu beträder linan lyssna till goda råd. Har de inte vett att välja rätt, göra balansgången angenäm, man når ju ändå fram.

Arne

Havet!

Havet, så förföriskt glittrande,
vatten lekfullt kluckande.
Bryter sig mot en solvarm klippa,
som dallrar i sin sommarmognad,
likt en hägring, sökande sin ro.

Dirigerad av vinden, stormen.
Låter sig färgas av
den täckande himlen.
Det lekfulla kluckandet
förvandlas i ett nu,

till en rytande demon,
så svår att tygla.
Alltid villig att,
såsom på ett oändligt altare
mottaga sitt offer,

dra livet till sin slutenhet.
Ack du djupa,
ack du hemlighetsfulla.

Arne

Vår

Då vintern känns lång och tillvaron svår,
man önskar så gärna att något skall hända.

Ty människan lider och mest illa mår,
hoppas och längtar att snart det skall vända.

När kommer ljuset? När blir det vår?
Då plötsligt, man känner, det är nåt på gång.

Man hör hur det kvittrar från busskar och snår,
ja, snart skall vi njuta av sommaren lång.

Arne

Gammal

Nu sitter jag gammal, krokig och ser,
ungdomar leker, dansar och ler.

Liljesmal midja, högburen barm,
gyllene fjun, på sommarbrun arm.

med minnernas bild, en hågkomst man får,
om allt man fick uppleva i unga år.

Nog att man stal sig en kyss, man var ung,
i hemlighets mörker, på sommarens ljung.

Med darrande hand, jag torkar en tår,
nu är de borta, alla de år.

man var ju så lycklig, vi var ju så kära,
med saknad så stor, vi var varann nära.

Nu sitter jag gammal, krokig och ser,
ungdomen leker, dansar och ler.

Arne

Start     1      2       3       4       5