|
Jag
och Pernilla fick därigenom kontakt och vi har träffats
lite då och då. Det har varit kul att få umgås
och träffa Montana - denna pigga, vackra, glada, sociala, lekfulla
hund vars kropp var full av livslust och spring. Vi är så
stolta över att vår Uno verkar ha tagit efter sin mormor
på många sätt. Han är liksom Montana en stor
tänkare, har ett stort hjärta fyllt med kärlek, älskar
barn, har lätt för att lära sig och tycker om att
träna. Pernilla och Jeanett, tack för att ni valde att
använda Montana i aveln, för annars hade inte vår
Underbara Uno funnits. Sorgen är stor nu när Montana har
somnat in och våra tankar går till Pernilla och hennes
familj.
20 mars
Jag är en dålig matte :-).
Trots att Uno skulle vila från träning i 2 dagar så
sög det i min träningstarm igår eftermiddag. Det
slutade med att vi körde ett yttepytteyttepass. Uno tyckte
det var kul som tur var...
Idag har vi tillbringat förmiddagen på SSBK tillsammans
med Nelly
och Jenny. Vi hjälptes åt att kommendera
åt varandra. Jenny körde ett antal moment och Nelly har
fortfarande inte läst rasstandarden :-). Allt gick jättebra!
Pigg, glad och med viftande svans utförde Nelly allt på
planen, tom apporteringen börjar sitta! Bra jobbat Jenny!
Sen var det dax för Duracellen. Vilde Uno. Skuttande Knorrsvansen.
Ja, ni vet vem jag menar. Vi körde igenom alla appellmoment.
Uno skötte sig bra, trots att han var pigg som en piggelin.
Något jag måste träna mer på är språngmarsch
(fy Ammi för att du har slarvat med det) och vändningar
under fria följet. Resten av momenten gick bra, Uno håller
koll på mig och la sig som blixten sixten under läggandet!
Hihi, då blev jag glad! TACK Jenny för en jättetrevlig
dag. Träningen avslutade vi med en lång prommis i skogen
där hundarna sprallande loss ordentligt. Och dregglade ner
varandra :-). Nu kan vi slappa resten av dagen. Tjolahopp!
19 mars
Har era hundar oxå drabbats av
våryra? Uno har fått en sprallbacill i kroppen och betong
i näsan. För hur förklarar man annars en glatt skuttande
hund som fastnar vid varenda kissfläck? Hm, ja inte vet jag.
Måste vara sprallbacillen.
Igår var vi på klubben. Då hörde vi talas
om en kelpie som drabbats av våren han med. Hunden ifråga
tävlar elitsök och hade i söndags varit på
tävling. Betygen blev inte strålande precis, för
hunden sprang som en tok i skogen och var vild av vårglädje.
Domarna hade sagt att "ja, inte vet vi vad din hund håller
på med, men inte är det sök iallafall". Mitt
i allt springande så hittade han faktiskt två figuranter,
men det blev ju inget cert den här gången som det blev
sist. Matten kunde dock skratta åt allt och vi kom överens
om att det måste vara våren som drabbat våra hundar
:-). På kvällen var vi på en nyttig rapportgenomgång
hos fam. Collin, det är inte helt fel att ha en kompis som
är bruksdomare :-).
Nu ska jag rasta katt!
16 mars
Att springa är kul tycker Uno och
det är något han har fått ägna sig åt
i helgen. Lördag förmiddag tillbringade vi i skogen med
Jeanett och hennes flock. Lara och Uno sprang som vildar och det
gällde att ha koll överallt för att undvika dessa
toknissar. En sak som fascinerar mig varje gång jag går
en prommis med Jeanett är hur hanhundarna totalt "ignorerar"
varandra. Visst ser de den andra, men det är aldrig tal om
att springa fram och mucka. Trevligt! Husse var med oxå och
det gjorde ju promenaden extra kul tyckte Uno.
På eftermiddagen körde vi en rapportmotivationsövning.
Den går till såhär: Anders går ca 100 meter
bort från mig och Uno. Sedan släpper jag Uno på
jakt efter den "flyende" föraren, dvs Anders (som
fortsätter att gå under tiden). När Uno kommer fram
till honom är det så dax för mig att stega förbi
ekipaget och fortsätta gå ca 100 meter innan Uno släpps
efter mig. Jag kan lova att det blir full rulle på hunden
när man kör den här övningen! Vi gjorde ca 8-10
skick så Uno var nöjd och trött när kvällen
kom.
Idag körde vi ett vanligt rapportpass på en ganska enkel
sträcka - grusväg. Efter två skick med fina framföringar
och en tyst hund vid boet så kände vi oss så nöjda
att vi slutade träningen där. Man ska alltid sluta när
man är på topp :-). Det är så kul med rapport
eftersom både Anders och jag kan vara med och träna.
Efteråt så är vi oftast (om inte alltid:-)) strålande
överens om att vår hund är världens bästa
Uno. Det är ju trevligt när någon delar ens åsikt
:-).
En annan rolig sak som vi gjorde idag (våra grannar tycker
nog att vi är lite knäppa) var att gå på promenad
med våra katter. Uno blev överlycklig när han insåg
att Skrållan och Gepetto skulle med ut och njuta av solen.
Jag vet inte vad katterna tyckte om halvtimman som de spenderade
ute, men de skulle lätt vinna tävlingen Plattaste Katten
i Stan. Och det skulle bli oavgjort mellan dem, för de gjorde
finfina krypövningar båda två. Sen har det sovits
och snarkats i våra soffar, tröttare katter får
man nog leta efter :-)
14 mars
Äntligen var det dax för Uno
att träffa Nelly igen efter ett långt uppehåll
(Nellys husse och matte har varit på semester). Jag har sällan
skådat en sån kärlek mellan hundar. Uno drabbas
av tunnelseende när han får syn på Nelly. Han ser
bara henne. Det kan falla ner leverpastej från himlen, vad
bryr han sig om det. Vi släppte hundarna en sväng på
golfbanan innan träningen och de sprang runt yra av lycka.
De busade knappt, sprang bara i cirklar bredvid varandra, runt,
runt, runt. Man blir alldeles varm om hjärtat när man
ser dem tillsammans.
Träningen gick bra, Jenny kommenderade oss och Uno gick rakt
på linförigheten. Lycka! Platsliggningen gick oxå
strålande, Jenny och jag gick väl ca 25-30 meter medans
Anna valde att stanna närmare sina hundar. Alla låg som
sfinxar, det var kul och se. Våra träningskompisar imponerade
med ett jättefint fritt följ (Idun) och en klockren budföring
(Nelly). Uno fick lite problem på budföringen, han såg
bara Nelly igen och matte blev varulv. Vi nöjde oss med att
han lyssnade på mig och satt rakt (inte snett tittandes på
Nelly) vid mottagaren. På måndag är det hårdkörning
med henne som störning som gäller. Hårda bud! Men
det är det värt, för en hundkompis som Nelly ska
man vara rädd om. Tack för en trevlig dag Jenny och Anna!
Nu ska jag ut i solen och slappa. Nice!
13 mars
Ältadobermannen=Uno?
Häromdagen hände en lustig
grej. Vi skulle möta husse i Sickla (Nacka). På vägen
dit passerade vi ett gäng med ungdomar som var stökiga.
Jag tog upp Uno fot och skulle glida förbi när en av ungdomarna
utbrast "Bor du i Älta?" Svarade självklart
"Ja" och fick då följande kommentar "Kolla
grabbar, där är Ältadobermannen!" Hm, vad är
en Ältadobermann? Uno? Husse och jag skrattade iallafall gott
åt att Uno är en kändis :-).
Skrållan, vår busiga katt, har kommit på ett nytt
trix som tyvärr drabbar vår andra katt Gepetto. Två
nätter i rad har hon knuffat igen dörren till badrummet
(där kattlådan bor) och Anders har på morgonen
möts av en nödig Gepetto som jamat olyckligt. Skrållan
kan både knuffa igen dörren och få upp den. Gepetto
har dock inte tagit efter hennes förmågor...så
nu har vi en stol i dörröppningen för att hindra
den från att gå igen. Skrållan bus!
Idag är det VÅR! Jag och Uno har spårat, herrn
är pigg igen, men vi tar det lite lugnt med långprommisar.
Men ett spår tackar han ju inte nej till, eller två
som det blev idag. Kul, kul! Efteråt satt jag på en
sten i skogen och njöt av solen. Uno lurvade omkring och pussade
på mig. Mysigt!
Vår knorrsvans har en tid haft
lite sämre aptit, vi vet inte om det beror på förkylningen
eller åldern. Iochmed detta har vi investerat i en låda
med vom. Vet ni hur vom luktar? Det luktar BÄVER. Och för
att få av plasten så måste man komma i kontakt
med köttet så våra händer luktar numera BÄVER.
Familjen BÄVER kan ni kalla oss. Men Uno är nöjd,
helst skulle han väl vilja ha frysta bajskorvar i sin mat,
men det vägrar vi ge honom:-).
11 mars
Uno uppfinner ett nytt sittsätt
Igår var det inte tal om vanlig
lydnadsträning, vi fick träna på att simma istället.
Så kändes det iallafall eftersom våren är
på väg och appellplanen var täckt med ett antal
centimeter vatten. Jag var blöt ändå upp till knäskålarna
kändes det som.... På platsliggningen gick det bra, vi
var åtta ekipage och valde att lägga hundarna i snön
vid sidan av planen. Husse agerade tävlingsledare och ett tag
trodde Uno att det var tal om budföring, han låg och
tittade väldigt koncentrerat på husse och väntade
på kommando :-). Men det gick bra, Uno låg och faktiskt
så gjorde alla det. Duktigt! En del nya sätt att sitta
på uppfanns igår oxå. Uno hade en stor fördel
av sin knorr och satte sig helt sonika på den. Tur att husse
uppmärksammade detta, för jag såg då inte
att han "svävade" på sin knorr när vi
körde fot.
Nu ska vi ta det lugnt ett par dagar,
Uno har faktiskt
varit latare än vanligt den senaste veckan
och vi tror att han har drabbats av en liten förkylning. Då
får man ligga under täcket och ta igen sig så man
är kry tills det är tävlingsdax. Igår fick
vi papper på att vi kommit med och enligt klubben heter vår
hund Jean Darks Uno! Uno-man rules! Vi
är ju inte riktigt klara för start, men nu kliar det i
mattes tävlingstarm så vi kör! Uno
med hoppas vi....
9 mars
Uno en latmask eller lugnet himself?
I helgen hamnade jag och Anders i en
het diskussion om Uno. Jag påstår att Uno är lat
och Anders säger att Knorrsvans är lugn. På valpfilmen
som togs när U-kullen var fem veckor hörs både Jeanett
och Liselotte yttra sig om Ferdinand, dvs Uno. Först kommer
syskonen inom synhåll - Svisch, wrom! Sen kommer Uno - Ba
dum ba dum ba dum, ja, ja, jag kommer, jag skyndar långsamt...
Kanske är jag miljöskadad,
vem vet. Levde ju med Saffran
i 10 år och han var ett riktigt yrväder. Men nog är
Uno cool. Självklart leker han vilda babyn ibland, överfaller
folk med sina pussar, kan inte stå stilla på sina fyra
ben när babesen är inom synhåll och far runt som
ett skållat troll i skogen. Men på något sätt
är han ändå lillgammal och lat (lugn!) till sättet.
Vi har dock inga problem när vi kör bruks och lydnad med
honom, då är turbomotorn igång. Jag kommer att
fortsätta att kalla honom för en latmask och Anders honom
för lugnet himself.
Gårdagen tillbringades på Västerås BK där
Dobermannklubben hade årsmöte. Dit tog jag mig i sällskap
med Vanja, Jeanett L, Jeanett H, Liselotte och Maria. Det var en
rolig resa både dit och hem, mycket hundsnack och skratt.
I övrigt kan jag bara krasst konstatera att vissa som skriker
högt och otrevligt via mail håller sig helt tysta när
man möts ansikte mot ansikte. En rätt lustig observation
som jag gjorde igår :-). Roligt är det att vissa uppfödare
beslutat sig för att ensam kanske inte alltid är stark,
tillsammans är man starkare! Ett mycket bra initiativ tycker
jag! En ny länk som är värd att besöka är
DOBERMANN
- uppfödare i samverkan. Det känns
som vindarna blåser åt rätt håll, många
vill ha slut på tjafset och skitsnacket i klubben och detta
är definitivt ett steg i rätt riktning.
Igår fyllde vår Gepetto Katt hela 2 år, hipp hipp
hurra! Världens bästa kyckling katt är han!
Imorrn ska Uno får träffa Nelly igen, det kommer nog
att bli livat.
Och ja, vi är fortfarande glada
för A Uno...
6 mars
JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!
A Uno Knorrsvans är dagens namn!
I Älta finner ni nog dagens lyckligaste husse och matte. Uno
fick idag beskedet att han har A
på höfterna. Och hörde ni ett avgrundsvrål
vid tretiden så
var det bara Ammi som körde glädjedans och vrålade
A-A-A-A-A-A-A. Tack Jeanett
för att jag fick skrika i ditt öra! Tack oxå till
alla andra som jag ringde och skrek till
:-) . Grattis oxå till Boris hos Kennel Beckers som i veckan
fick A på sina höfter han med! Supernajs!
Nu ska jag pussa på A Uno. Puss, puss!
5 mars
Skinka kan användas till mycket.
Sin egen kan man sitta på, sambons kan klämma på,
smörgåsskinka kan man ha på mackan eller mata katterna
med. Man kan även göra som Ammi gjorde idag. Spotta den
i hundens öga! Som vanligt gick vi till bussen vid sexsnåret
för att möta husse som kom hem från jobbet. På
vägen dit övade vi på lite läggande under gång
och framförgående. Uno gick som en pingla! Eller pingel
kanske det heter när man är en han... När vi var
på väg hem igen så skulle matte och Uno träna
på lite kontakt. Vilket innebär att man proppar munnen
full med skinkbitar som man spottar ut vid lämpliga tillfällen,
tex när Uno tittar på en. Uno gick som en pingel igen
:-)). När vi kom hem så såg vi något konstigt
i Knorrsvansens öga - hade hornhinnan lossnat eller var det
en SKINKBIT i ögat?! Rösta gärna på skinkbiten....så
det var bara att sätta sig med en tops i näven och försöka
peta ut den hala skinkan! Det tog ett tag att få ut den, Uno
satt dock stilla hela tiden, så han fick en bit god skinka
som belöning :-)). Dock inte den som flytit omkring i hans
öga. Yäk!
Kvällspromenaden tog vi i ett grustag och passade då
på att köra ett kort rapportpass. Under första svängen
till mig så ramlade Uno och slog upp ett sår på
bogen, men inte hindrade det honom från att springa resten
av skicken. Cooling!
Uppdaterat under länkar
med kissemissen Ozzys sida och dobbisfröknarna Irma och Doris.
Trevlig läsning!
Uppdaterat med ny bild på Jack under
syskongalleriet!
3 mars
Valpar, valpar överallt! Världens
bästa Anna, dvs Intuch Such Dkuch Nordisk Vinnare 2000 KBHV
2001 & 2002 Sph I Lp Nonchalance V Gebrannten Walde, hade en
hel drös med puppisar i magen. Åtta stycken blev det
sammanlagt och de föddes förra veckan - 4 flickor och
4 pojkar. Grattis till alla oss som älskar vår Anna.
Hon har en stor familj :-). Trots att jag är sjuk så
kunde vi inte hålla oss ifrån att hälsa på
de små liven igår.
Jag hade gjort en köttbulle/skinka/leverpastejtårta till
Anna-kondan -mums tyckte hon. Valparna var självklart världens
finaste :-)). Mer om Anna och valparna hittar ni under nyheter på
Jean
Darks sida.
I helgen har vi bara tagit det lugnt (igen). Husse har tagit hand
om långpromenaderna medans matte har legat och snorat. I lördags
släpade vi oss dock till Lemmekes för att äta lite
god mat och bli roade på hög nivå. Som vi skrattade!
Har fortfarande träningsvärk i magen, tack till er för
en jätterolig kväll!
Idag är jag ynkligare än ynkligast, det är tur att
man har en hund som gillar att slappa. Han bara sover och sover...gull-Uno!
Ikväll blir det tyvärr ingen träning, det är
ryggläge som gäller, nu ska jag bli frisk! Vi har dock
uppdaterat med en bild under träningsgalleret, fina Windstone
kan ni beskåda här!
Matte Anna är lite osynlig på bilden, men hon har lovat
att skicka en där de båda syns. Vi väntar ivrigt.
Host, host!
27 februari
I tisdags var jag och Jeanett på
besök hos Vanja och Rolle på Kennel Beckers för
att titta på deras bedårande valpar. 11 st huliganar
med vassa tänder mötte oss med viftande svansar och jag
hade mycket svårt att motstå ett smugglingsförsök.
Fast den jag ville smuggla med mig hem var en hane som kallas för
Bajen (pga sitt grön/vita halsband). Även om Uno är
snäll mot andra hanar så skulle han nog inte uppskatta
en lillebror. Tyvärr :-). Men ni kan beskåda de små
underverken (som är kusiner till Uno) på Kennel Beckers
sida som du hittar här.
Morgonpromenadens "höjdpunkt" var att jaga Uno som
hade något i munnen och vägrade komma nära mig.
Han gick där och höll den förmodade bajskorven i
säkert förvar i sin mun. Vår hund är nämligen
lite äcklig... och apporterar gärna frysta bajskorvar
och går och bär på...UÄK! Tillslut kom jag
så nära så att jag med ett tigersprång fick
tag på den flyende äckelbobban och när jag öppnade
hans mun (efter lite tvång) så var det en fryst träpinne
han bar på...mycket jobb för ingenting kan man väl
kalla det. Terve, terve!
25 februari
I morgonens mail låg ett brev från
Jannicke som äger Unos syster Essy. Hon hade även bifogat
några nya fina bilder, de hittar ni längst ner på
denna
sida. På bilden där hon står
på en grusväg ser hon ut som Unos tvilling, samma uttryck
och ögon. Fina syster yster.
Uno var vild, galen, hoppig,
glad, yster, springsugen och överlycklig igår när
vi kom till klubben på kvällen. Herr Knorrsvans är
rolig han, mellan momenten går han lyckligt hoppandes och
studsandes runt omkring mig men såfort vi börjar med
ett nytt moment så är koncentrationen på topp.
Hoppas det håller i sig! Efter 5 lyckade moment och en 2 minuters
plastliggning mellan nya babes var det bara att kliva av planen
och klappa om sin hund. Ruskigt roligt med lydnadsträning tycker
vi båda att det är :-)). Vår kompis Susanne med
Mira fick verkligen till apporteringen igår, vilken skillnad
på bara en vecka! Grattis. Nu ska vi ut på en kort promenad,
det har flyttat in en elefant i mattes näsa--förkyld!
23 februari
Vilse i pannkakan hamnade Anders och
jag nästan idag. Tyresö skogen var stor och såg
helt annorlunda ut pga av all snö. Matte som gått där
flera gånger villade bort sig och efter nästan 2 timmars
promenad (och vi höll sams hela tiden!) kunde vi skymta parkeringen
där bilen stod. Som tur var hade vi krafter att pulsa i snön
eftersom vi fått goa mackor och värmande thé hos
Lemmekes innan promenaden. Uno är VÄLDIGT nöjd, vi
hann med både en maratonpromenad och ett litet rapportpass.
Herr Knorrsvans kör en klassiker ikväll igen och sover
på sin näsa..
GRATTIS till bror Jack med familj
som i helgen var på utställning med strålande resultat.
Med sig hem hade de både ett CERT, CACIB och en BIM-
placering. Kan tänka oss att ni är rätt glada
i Norge va? Njut på!
22 februari
Solen är tillbaka tack vare er!
Först och främst vill jag och
resten av flocken rikta ett stort TACK till alla som hört
av sig via gästbok, mail och sms. Ni har definitivt bidragit
till att solen är tillbaka i Älta igen. Det som är
extra glädjande är att folk har hört av sig från
Sveriges alla kanter, både människor som man träffar
regelbundet och hundvänner man inte träffat än men
som har en härlig mejlkontakt med. Alla har skrivit jättegulliga
saker och ni har verkligen värmt mitt hjärta. Jag ska
ta fram er ur minnet nästa gång jag blir ledsen och vips
så kommer jag vara glad igen! TACK, TACK, TACK för
att ni tog er tid att skriva till mig, det är SÅ mycket
värt! Med hjälp av alla er så kan det inte gå
snett, för vi har ju varandra!
I veckan har vi bara latat oss, kört några korta rapportsvängar,
lite lydnad, gått långa promenader, snarkat ikapp i
soffan med katterna på magen och pussat på Kennel
Beckers valpar som är hur gulliga som helst.
Igår fick vi oss ett gott skratt när Uno, som mycket
väl vet att han inte får gå in i badrummet och
äta upp katternas mat, smyger in och äter upp maten som
katterna spillt på golvet. Han rör inte det som ligger
i skålen. När han är klar backar han ut igen och
fortsätter med sitt busande i lägenheten. He's a funny
little fellow!
19 februari
Vissa dagar är tyngre än andra
och idag hjälpte knappt solen till att förhöja mitt
humör. Mitt trevliga sällskap som bestod av Jenny och
Nelly gjorde dock sitt bästa till att få mig på
bättre tankar. Vi gick på isen vid Flaten Badet och nöjt
av hundarna som sprang och lekte. Uno älskar verkligen Nelly.
She's the one.
Jag är uppfostrad med att respektera
andra människor och vet att jag av min stora vänskapskrets
uppskattas för min empati och förmåga att se människors
goda sidor. Det senaste året har jag trots sjukdom och jobbiga
dagar försökt att hålla humöret uppe vad gäller
hunderiet. I dagarna fick jag ett otrevligt mail från en person
i Dobermannklubben som gjorde mig mycket ledsen. Vi har inte alltid
samma åsikter om allting i hundvärlden men att försöka
bemöta andra med respekt och att inte vara otrevlig och dum
i sin mailkonversation tycker jag tillhör vanligt hyfs.
Många verkar tro att bara för att jag har en hund från
en viss kennel så har jag inga egna åsikter, detta är
inte sant. I en vänskapsrelation (som jag råkar ha med
min uppfödare) så respekterar man varandras olikheter
och kanske är det just de olikheterna som förgyller vänskapen?
Jag beundrar våra hundar i Sverige
och har alltid något positivt att säga till dem jag möter
på tävlingsbanorna. Det är mitt sätt att vara,
jag är född sådan. Jag tycker ibland att vi dobermannägare
tjafsar om småsaker och att vi har en respektlös attityd
mot varandra. Varför inte samarbeta istället för
att motarbeta, varför inte skriva brev/mail på ett trevligt
sätt trots olika åsikter, varför inte säga
några snälla ord till sin medtävlare om dennes hund,
varför inte försöka bete sig på ett trevligt
sätt. Trots att man har olika åsikter.
Mitt hunderi började jag med för att ha något att
hålla på med när jag flyttade till Stockholm. Genom
hundarna har jag fått massor med nya goda vänner och
en himla massa roliga minnen från träningsplanen. Jag
håller på med hundar för att jag tycker det är
kul, roligast har jag på appellplanen, men jag meriterar inte
mina hundar för att visa upp en hel radda med titlar, meriteringen
kommer som ett plus i kanten för att jag tränar med hundarna.
Unos bana har inte ens börjat än, den som lever får
se hur långt vi kommer. Kanske kommer vi ingenstans, men jag
kommer att vara glad ändå. Andra exempel på lycka
för mig är
en kram från min kompis Sofia 3 år, att bo med min älskade
sambo, att min bästis från Skövde ringer för
att kolla hur jag mår, att mina hundvänner uppskattar
mina träningstips, att gå en promenad med Jeanett och
hennes hundar, att mina vänner tycker om min kokkonst och mitt
skratt. Lycka är oxå
att må bra och att sitta framför en brasa med människor
man tycker om. En puss från sambon
eller
hunden står oxå högt i kurs.
Och att familjen har det bra.
Nästa gång du som läser detta vill framföra
din åsikt --- gör det med respekt för den du skriver
till, alla är vi människor som strävar åt samma
håll.Tack alla som lyssnat på mig de senaste dagarna
när jag varit ledsen och tack alla som stöttar mig i min
sjukdom. Ni är verkligen guld värda och någon dag
så skiner solen i Älta igen. Ta hand om er!
16 januari
En händelserik rolig hundhelg är
snart till ända och våra gäster Mariann och Ronny
har åkt härifrån med alla sina pokaler :-). Vi
saknar dem redan, men katterna är nog glada över att det
bara är en dobermann som jagar dem :-). Skrållan lät
som en TIGER imorse när Unos
bror Jack puttade på
henne...lite snällt sådär.....inte uppskattat av
Skrållan dock!
Igår tillbringade vi drygt elva (11!!) timmar i Sollentuna
Badmintonhall där Stockholms Lo's Dobermann Vinterspecial ägde
rum och fast vi var där länge så flög tiden
fram eftersom det gick så bra för Jean Darkarna och vår
uppfödare Jeanett. GRATTIS!
GRATTIS säger vi speciellt
till följande placeringar:
*Jean Dark Ungaro-De Jacomo
(Jack) som vann Unghundsklassen,
fick CK och blev Bästa Hanhunds-R!
*Unos syster Jean Dark Unzipped
(Zippan) som blev fyra i tikarnas
Unghundsklass och fick HP!
* Jean Dark Monsieur Chanel (Pepsi)
som på sin första utställning någonsin blev
trea i hanarnas öppna klass och fick CK!
* Unos favorit Smart Wood Hill's Loreal
(Lara) gjorde oxå
sin debut igår och placerade sig på tredje plats i tikarnas
unghundsklass och fick HP!
* Korad Jean Dark Organza (Ling)
som vann den rekordstora Öppna klassen för tikar, fick
CK och placerade sig som nr två i Bästa Tikklassen!
*Korad Come AS You Are Dalli
(Äg Kennel Jean Dark och Kennel Dobiaco) som vann hanarnas
Öppna klass, fick CK, placerade sig som nr 1 i Bästa Hanhund
och avslutade det hela med att bli BIR!
*Kennel Jean Dark blev bästa
Uppfödargrupp i god konkurrens med Kennel Becker's, Kennel
Mezzrow's och Kennel Gullsjön's. Jean Dark tävlade med
fyra fina hundar ur tre olika kombinationer - JD
Organza, JD Monsieur Chanel, JD Ungaro-De Jacomo och
Uno såklart!
*Grattis
oxå till Kennel Becker's
som fick fina placeringar i Unghundsklasserna!
*Sist men
inte minst vår fina Uno
som blev tvåa i unghundsklassen med CK, endast slagen av sin
fina bror! Nu har vår unge herre 3 CK'n och två av dem
har han vunnit på rasspecialer. Heja Uno!
Dagen avslutades med en god middag hemma
hos Lemmekes och efter en trevlig kväll så var det ett
slitet men lyckligt gäng som ramlade i säng :-). Idag
har Uno inte gjort några stordåd, han sover mest, det
tar på krafterna att vara på en utställning och
bli pussad på hela tiden. Som vanligt skötte sig vår
unge herre utmärkt och gick bara omkring och var glad hela
tiden. Att vi hade två unghanar här hemma märktes
inte heller. De båda fick självklart inte träffas
i samma rum, men uppförde sig exemplariskt hela tiden. Bla
gjorde de lekinviter, viftade på stumpar och svansar och nosade
på varandra genom kompostgaller utan att ens en morrning hördes
från något håll. Mycket kul och se att bröderna
är så lika varandra mentalt, de är lika glada, positiva
och busiga. En hälsning till alla som vi träffade på
utställningen, det var jättekul och ses! Nu ska vi soooova....zzznark!
14 februari
Alla Hjärtans Dag
Dagen kunde knappast börjat bättre. Sol ute, tid för
en lång promenad med en glad hund som skuttade omkring i snön.
Mitt i allt stötte vi på en tjej från Tyresö
Bk och fick oss då en trevlig pratstund. Mycket tävlingssnack
blev det... Annars tar vi det lugnt idag (Uno iaf) och laddar inför
helgens övningar. Jag bakar, städar och tvättar iofs
för fulla muggar. Vad gör man inte för sina gästers
skull? Skulle gärna sätta på katterna astronautdräkter
(husses förslag) för de fäller otroligt mycket nu.
Eller ska man kanske raka dem? Eller dammsuga dem varje dag? Förresten
är Gepetto-katt frisk igen, så han kanske uppskattar
en tur med dammsugaren. Vi har ju inte gjort det lätt för
oss, vi har en svart hund, en vit katt och en spräcklig kisse.
En himla massa olikfärgade hår blir det på soffan...och
i resten av lägenheten. Men, men, det är det ju värt!
Hoppas alla får en finfin dag idag och att ni kramar varandra
extra mycket. En stor kram från oss till alla våra hundvänner,
ni är guld värda! Ni lyser upp vår tillvaro och
det känns så kul att vi har så många trevliga
människor omkring oss. Tjilevipp!
11 februari
Jag är nog en lydnadstok :-). Som
tur är tycker Uno om att träna så han står
ut med att köra både morgon, middag och kväll. Igårkväll
fick vi hjälp av Catherine med kommenderingen och vi hann även
med en platsliggning. Uno låg stilla trots att supermodellen
Nelly låg bredvid. Lite giraffvarning var det allt, halsen
var stundtals
väääldigt lååång.
Bara han ser Nelly så kryper det i hela hans kropp och han
börjar studsa okontrollerat. It's real love! Idag har vi hunnit
med ett litet pass oxå, utan störning :-).
GRATTIS säger vi till Unos
"norske" bror Jack som har haft en strålande start
på sin utställningskarriär. Eller vad säger
ni om följande svit:
Valp: totalt 7 utstillinger.
BIR: 4
2 x 2 beste hannvalp.
Junior och Unghund(Gick över i junior 27 april)
BIR: 1
BIM: 1
CERT: 5 stk
CK: 7 stk
HP: 16 stk
4 x 2 beste hannhund
3 x 3 beste hannhund
1 x 4 beste hannhund
1 x 5 beste hannhund
Lycka till i framtiden Mariann
och Ronny! Vi är så stolta att Uno har en sån fin
bror!
Uppdaterat med ett nytt bildgalleri
- med en (1!) ny bild. Det är inte lätt att fota fina
vinterbilder. Nu håller vi tummarna att bilderna som vi tog
i förrgår blir bra...Ajöken!
10 februari
En lugn helg med mycket vila har vi haft.
Både matte och husse var slitna, så istället för
rapporträning så tog vi sovmorgon. Zzzzupernajs! Ett
litet rapportpass hann vi dock med på eftermiddagen (man kan
ju inte låta en hel helg gå utan och träna :-))
och Uno njöt i fulla drag av att få sträcka ut ordentligt.
Igår var vi på husvisning i Bålsta och passade
då på att träna på Bro-Håbo BK. Husse
filmade lydnadspasset och Uno såg GLAD, GLADARE och GLADAST
ut på appellplan. Nu börjar vi få ordning på
fria följet efter fiffiga tips från Anna i träningsgruppen.
Tack! Koncentrationen var det inte heller något problem med
trots nytt ställe - duktig Uno! Sen tog vi bilder i solen och
förhoppningsvis blev något av dem bra. Uno hade huvudet
under snön mesta tiden, letade han efter skogsmöss månne?
Idag var vi på långpromenad i Ältaskogen när
Jenny
och Nelly ringde och vi fick sällskap.
Tålmodiga Nelly har fullt sjå med och freda sig från
Porrsvansen som biter henne i benen, pussar hennes öron, hoppar
på hennes bak. Som tur är lyssnar han någorlunda
när hon fräser ifrån och de ser ut och ha skoj ihop.
Uno har kul iallafall :-). Tack Jenny för promenadsällskapet
idag, det var trevligt och babbla lite!
I helgen är det stor dobermannbaluns
i Sollentuna Badmintonhall, ca 120 st dobbisar är anmälda
och det ska bli kul och träffa alla bekanta igen. Vi får
besök av Mariann, Ronny, Unos bror Jack och Ling som åker
hit ända från Norge. Välkomna och kör försiktigt!
Nu ska vi äta mumsig lunch. Mums, mums!
6 februari
Hur kör man slut på en Uno?
Inte genom att pulsa i snön i 1 och 1/2 timma iallafall. Knorrsvansen
är smart och går gärna efter sin matte. Själv
får jag världens största benmuskler :-). Nu ska
vi köra ett litet lydnadspass inomhus för att trötta
ut herrns hjärncell. Det blir väl grodkryp och hoppa-runt-på-ett
ben-fot som gäller. Så pigg som Uno är...
Annars händer här inte mer än att det SNÖAR
otroligt mycket hela tiden. Gepetto-katt verkar ha blivit förkyld,
är det någon som har tips på hur man kurerar en
snorig hostig katt (som förövrigt är pigg och äter),
så hör gärna av er.
Uppdaterat under länkar. Nytt hunddagis
öppnat i Tyresö :-). Lycka till Jeanett!
PRESSTOPP
Det har kommit till vår kännedom
(tack Yngve!) att nya Lydnadsregler gäller from 2003-01-01.
Vet inte i vilken värld jag har varit under den senaste tiden,
men jag var totalt ovetande om detta. Vill du hämta /läsa
de nya reglerna - gå in på Svenska
Kennelklubbens hemsida.
3 februari
Ojne, vilket snökaos! Vi har kämpat
omkring i snön i en timmas tid, Uno busade på som vanligt
medans matte pulsade på utan att se något. Nu har vi
kommit in och jag tänker då inte göra några
längre utflykter idag. Uno får rastas på uteplatsen:-).
I helgen tränade vi rapport igen och det vi främst fick
träna på var stationsuppträdandet då nästan
alla hundarna strulade på någon sträcka. Vår
lille Uno stötte på problem mellan B-A men kom tillbaka
(efter en evighet kändes det som ..). Han skickades ner direkt
igen och tog sig ner utan problem. Upp var det inget strul trots
att han fick vänta över en timma hos mig. Det är
det som är både tjusningen och det nervösa med rapporten,
man vet aldrig vad hundarna stöter på för saker
i skogen. Igår var det både orienterare, hundar, nerfallna
träd och isfläckar som kunde störa mellan stationerna.
Nästa gång ska vi till Nynäs och köra på
en kraftledningsgata. Spannend. Igår hade vi 2 nya ekipage
med och jag räknade ut att träningsgänget nu består
av 10 hundar. Rätt skapligt för att vara en rapportgrupp!
Efter rapporten körde vi ett kort lydnadspass i stormen och
Uno var mer vild än tam. Busråtta!
30 januari
Apportering är kul!
Idag har vi tillbringat förmiddagen
på SSBK där vi tränat lydnad och fått hjälp
med apporteringen. Tänk vad lätt allt ser ut när
man får experthjälp! Uno har haft problem med att hålla
fast apporten när han kommer fram till mig. Mycket lek och
lite allvar tror jag minsann, men det löste vår hjälpreda
genom att putta lite på Uno när han kom fram med apporten
och plötsligt var det jätteintressant att hålla
fast. Det tog träningskompisen 3 försök så
satt apporteringen riktigt bra...själv skulle jag nog ha harvat
på ett halvår till med bäraövningar. Varför
ta den lätta vägen när man kan ta den svåra
:-).
Häromdagen var Uno på besök hos Maria och hennes
familj. I familjen ingår Gepettos bror Glader. Uno busade
över en timma med sin kompis och de hittade på allehanda
hyss. Bla lyckades de rymma ut ur huset (Uno
puttade upp dörren)..
Maria hittade rymlingarna på gatan utanför sitt hus.
Uno hade presenterat sig för grannarna och även hunnit
med att skälla ut en hund som kom gående på HANS
gata. Man är väl kung i Tyresö? Tack Maria för
att du hjälpte till och ta hand om vår busråtta!
Uppdaterat under länkar, Kennel
Beckers efterlängtade hemsida hittar ni där.
GRATTIS Fam. Johansson till en finfin sida!
27 januari
GRATTIS ALLA KULLSYSKON på 18 månaders dagen!
Pussa på dem allihopa!
Uppdaterat med ny bild på
Lana Royal Bell
i stamtavlan
tack vara Mariann!
Uppdaterat även i babegalleriet
med en långbent rysk Babusjka.
26 januari
Rapportfantomen slår till igen
Halv nio ringde väckarklockan imorse
och vi kunde skratta åt vår tokiga hund som blev helt
exalterad av glädje när rapportryggorna togs fram. Han
hoppade baklänges nästan hela vägen till bilen!
Idag samlades 6 hundar för träning - urkul att vi har
så många aktiva rapporthundar på klubben. Dagens
bana var tekniskt svår, den bestod av en smal stig som gick
zick zack genom skogen och det
var inte många meter som var raka på den. Varför
är det då så svårt för hundarna? Jo,
de kan inte bara springa som tokar utan de måste tänka
lite oxå när de kommer till vägskäl, 90-graders
svängar och framförallt måste nosen vara påkopplad
hela tiden. Uno fick gå mellan B-A (400 krokiga meter :-)),
A-B (400 m) och C-A (600 m), dvs sammanlagt 1.400 meter. Det är
det längsta han nånsin har sprungit och gissa vem som
blev glad när han kom dundrande ner till A från C? JAG!
:-). Idag höll han på och få hjärnsläpp
"vad gör jag och vart är jag på väg"
vid första skicket men husse löste det, det är inte
lätt att vara glad nybörjare jämt. Efter det lilla
missödet förflöt träningen utan problem, hjärnan
blev väl överhettad av glädjefnatt minsann!
Det är superskoj och träna med folk som har så mycket
erfarenhet och vi får massor med bra träningstips. På
måndag ska vi köpa mjölksyra på apoteket och
börja träna syraförlängningar på riktigt.
Spännande...
Efter 1 1/2 timma hemma var det dax att dra iväg till klubben
och möta lydnadsgänget för ett litet lydnadspass.
Ett litet experiment från min sida för att träna
Unos koncentrationsförmåga inför tävlingsdagarna.
Enda störnings-momentet i början var hans långa
blickar efter snygga Nelly.
Han är helt besatt av den bruden! Då fick matte prata
högt med sin mörka röst och sen var det inga problem.
Vi gör det inte särskilt lätt för oss när
vi tränger ihop 4 hundar på en liten grusplan och kör
härs och tvärs. Då ska man vara glad att hunden
överhuvudtaget är i närheten av en :-). Och med munnen
full av köttbullar så fick jag Uno att göra som
jag ville. Det tog inte många minuter för vår tappra
hjälte att hitta sängplatsen efter att vi kommit hem.
Nu kan nog inte ens en Nelly väcka honom...
Uppdaterat med en Uno-stamtavla,
tack Jeanett,
Barbro
och Nina
för att vi fick låna bilder från era hemsidor.
Tack även till Fredrik och Lotta som skickade en himla massa
JD-bilder till oss!
Den lilla boxerflickan fick ett nytt hem igår. Tack alla som
hört av sig!
23 januari
Boxerflicka söker nytt hem
En av mina uppfödarkompisar har fått tillbaka en boxervalp
pga att matten blivit allergisk. Hunden heter Beckers Cornelia i
stamtavlan - men kallas numera för Agnes. Hon är född
23/8-2002 och är alltså 5 månader idag. Hennes
föräldrar är: IPOI,ZTP,BH, KORAD Ebony von Riseneck
och KORAD Jipotimas Ina Scot. Agnes är mörkt tigrerad
- med pyttelite vitt i ansiktet och bröstet. Hon är pigg
och glad och självklart jättesöt. Känner ni
någon som skulle kunna erbjuda Agnes ett bra hem---hör
av er till oss
så förmedlar jag kontakten.
Uno söker definitivt inget nytt hem. Han har ägnat morgonen
åt att gräva gropar i ett grustag. Helt galen! Sen försökte
matte motionera honom genom att kasta bollen uppför en backe.
Tror dock inte att han fick så mycket motion eftersom mattes
kastarm inte är vad den borde vara....men kastar jag i medvind
så kommer bollen minst 2 meter :-)!
22 januari
Uno blir
ibland
tokig av glädje när han ser små
barn, i hans lilla huvud så är en liten människa
lika med någon av de roliga
flickorna Lemmeke. Men hur förklarar man för dem man möter
att Shaking Stevens, dvs en superglad steppande dobermann, inte
alls är farlig utan bara vill hälsa på det lilla
barnet? Häromdagen hamnade husse och hund bakom en schäfer
på kvällspromenad och husse kunde förvånat
notera att Uno var MYCKET intresserad av hunden. Men när den
efter några meter vek av till vänster på gångvägen
fortsatte Uno att vara MYCKET intresserad av....inkentinken? Förklaringen
var att det gick en liten knatte i röd overall lite längre
bort och den lilla hade ju Uno sett hela tiden. Kunde det kanske
vara Sofia? Nu var det ju inte så men det är rätt
läckert att hundar inte bekommer Uno (än:-)). Vill ni
sabotera en tävling för oss - ta med ett barn :-).
En längre Uno-svans vore inte heller fel, ska nog uppfinna
en uppblåsbar svans som Uno kan ha på sig när han
går ut här hemma så folk kan se att han är
glad. Underbara Uppblåsbara Uno!
19 januari
Glädje=en hund som springer i skogen...
Med lite fjärilar i mattes mage var
det dax för Uno att debutera och träna rapport med "de
stora grabbarna och tjejerna". Husse var dock lugn som en filbunke,
helt övertygad om att det skulle gå bra. Uno skuttade
glatt ut ur bilen och gjorde sina berömda känguruhopp
när han såg hund efter hund tas ut ur de andra fordonen.
Och det var en diger skara duktiga hundar som vi skulle köra
med, många ekipage med stor tävlingsvana som är
uppflyttade högt upp i klasserna. Sammanlagt blev vi åtta
stycken, sex schäfrar, en laekenois och en knorrsvans såklart.
Uno höll tungan rätt i mun (såsom matte och husse)
och efter boandet på A-stationen så hoppade han vidare
mot B-stationen. När den glada hunden och hans husse kommit
fram 500 meter längre bort (på krokig hal stig!) så
bestämdes startordningen och Uno fick starta som hund nr tre.
Det är en lång väntan som följer efter att
man har hört "Hund på väg" i komradion.
Drygt 1 minut senare anlände dock den glada dobermannen och
matte tjoade av glädje. Sen fick vi vänta och vänta
och vänta och vänta....inga större fadäser inträffade
utan alla hundarna kom ner till A-stationen. Iochmed att de andra
hundarna skulle få springa en lång förlängning
(för lång för Uno tyckte vi) så fick Uno gå
ut som ensam hund från A-stationen upp till B igen. Hua, hur
skulle det gå måntro? Uno var kolugn vid trädet
och jag - optimisten :-) - trodde att nu attans springer han inte
upp till husse. Men tji fick jag, när han kopplades loss från
trädet så gick startmotorn igång och 1 minut senare
kunde husse ta emot en virvelvind hos sig. Lycka! Och nog kan man
som husse undra "hur kan man bli så glad av att en hund
springer i skogen?" men oj vad nöjda vi är med vår
Knorrsvans träning! Uno tar uppståndelsen med lugn och
ligger och ....... zzzover.
Hemsidan verkar funka som den ska, tror dock att Passagen har lite
problem och det kan gå segt att ladda upp vissa sidor. Eller
så har jag gjort något jätteknasigt när jag
gjorde om allt?! Hoppas ni står ut med det, jag ska kolla
till våra filer lite extra imorrn. Nu ska vi nämligen
försöka väcka Uno och ta en promenad med honom. Tjilevipp!
18 januari
Uppdaterat med ny layout som ni ser.
Texterna är även genomgångna och jag tror att allt
ska funka som vanligt..eller?! Hoppas ni tycker om det för
det gör jag! Uno och husse verkar nöjda de med. Nu ska
vi se på Bond och lära Uno lite spiongrejor. Imorrn är
det uppgång tidigt för rapportträning och sen ska
vi på kalajs. Surfa på!
16
januari
Vi har sorg i vårt hus. Det tyngsta med att vara hundägare
är när våra vovvar blir sjuka och inte längre
kan vara hos oss. Idag tillbringade jag och Uno dagen med en av
hans lekkompisar som senare på eftermiddagen fick somna in.
Våra tankar är hos matte med familj. Vi tänker på
er!
Ge era vovvar en extra klapp idag, bara för att de finns.
Uno
himself sover på sin näsa efter en dag i solen....och
jag blir varm om hjärtat när jag ser på honom. Godnatt
katt!
12
januari
Rapportträning var det dax för idag! Fast husse
hade en teori om att matte skulle få träna ett rapportpass
i Farsta Centrum?! Han skulle lägga upp en svår bana
som började vid Kapp Ahl, svängde ner vid Lindex och sen
en förlängning förbi Hemtex :-)). Haha, jag tror
inte jag skulle klara och gå den banan utan stopp :-)). Så
det fick bli ett pass med Uno på Gålö istället.
Det blev lite motivationsträning eftersom det är en månad
sen vi var ute sist. Träningen gick ut på att jag gick
med till B-station och sen lämnade Uno och husse där.
Sicken fart Herr Knorrsvans hade till mig! Vi upprepade övningen
åt andra hållet oxå med lika bra resultat och
efteråt var Uno ett enda stort flin. Tänk att det kan
vara så kul och springa! Nästa helg är det dax och
träffa resten av rapportgänget, det ska bli kul. Och imorrn
är det dax för lydnadsgänget och träffas hemma
hos Jenny och planera vårens tävlingar. Shubidoo!
11
januari
Vi har en trafikpolis boende hos oss. Han håller koll på
trafiken till kattlådan, kattmatskålarna, den egna matskålen,
de gående utanför vårt hus, grannarna ovanpå
oss, fåglarna i träden, flygplanen i luften, lyktstolparna
utanför porten och soffan. Uno kollar även katternas tvättstatus,
hjälper gärna till och rengör katterna både
fram och bak om så behövs, även om de inte är
lika glada i och få en stor nos i fejjan och rumpan. Han bryr
sig inte ett dugg om att de fäktar och fräser utan fortsätter
glatt sin verksamhet.....
Årets
första spår var det dax för idag och man kan nog
säga att Knorrens koncentrationsförmåga sattes lite
ur spel när det kom hästar och hundar och fåglar
flygandes (ja, hästarna flög :-)) över ängen
där spåren gick. Trots det så tog han faktiskt
alla apporterna, men jag måste medge att han kom ur spår
ett par gånger. Mitt i allt blev han dessutom kissnödig
:-). Lydnaden gick supernajs, husse agerade tävlingsledare
och det tyckte Uno var skumt. Mattes gång i den djupa snön
var dessutom lite lätt styltig, jag hade nämligen på
mig mina gamla skoterkängor från förr. Rättare
sagt från början av 90-talet. Men fötterna höll
sig varma iallafall!
Nu
får vi gäster. Tjolahopp, tjolahej!
Uppdaterat
med en ny babe i Babegalleriet.
9
januari
Ba-dunk, ba-dunk, ba-dunk låter Uno och Nelly när de
leker. Det är inte konstigt att herrn får tandfrakturer
för leken är något intensiv mellan dessa två.
Idag hade Jenny med sig kameran och några av bilderna kan
ni beskåda i det nya Babegalleriet.
Vi orkade inte träna nåt sen, för resten av eftermiddagen
sov Uno ----- djupt! Tack Jenny och Nelly för en trevlig promenad
och mumsig fika. Nu snor Uno kattmat igen....vrål!
8
januari
Åh, vilken underbar dag. Soligt och lagom kallt har det varit
och vi har hunnit med både skogsprommis och träningspass.
Uno lyckades än en gång landa mitt på hindret,
varför hoppa över när man kan dingla omkring ovanpå?!
Denna grasiösa elefant.... Ja, ja, nångång lär
han sig väl och ta ett galoppsteg och sen över.
Veterinärbesöket
igår gick bra och nu är det fritt fram för lek igen.
Yippii! Vi var oxå på besök hos Hundkuranten i
Haninge. De har bla ett hundsim och oj vad skönt det såg
ut. Kanske kan simning vara ett bra sätt att hålla Ferdinand
Uno i form? Om inte annat så ville matte hoppa i den varma
poolen och simma. Jag får bara montera fast en svans därbak
först :-)). Let's do it!
7
januari
Uno - en linslus?
Hm, Uno förvånar oss dagligen. Vår "lille"
hund höjer sig ännu ett snäpp när vi kör
lydnad på klubben - han verkar behöva publik. Och där
står matte med lång näsa och undrar när han
ska sluta kunna koncentrera sig så förbannat när
vi tränar :-)). Ett ovanligt bra problem tror jag minsann.
Nu är han 17 månader gammal och fortfarande världens
bästa hund. Uno Puno Fladderöra!
6
januari
Oväntat besök fick de i Surahammar igår när
vi kom förbi på en fika. Och Uno fick trots tanden busa
med syster Zippan. Hua, vad nervösa vi var, men tanden sitter
kvar. Nu är det bara en dag kvar, sen ska vi ha intyget i vår
hand. Imorgon ska vi nämligen besöka veterinären
igen. TACK Mia, Mats och Lina för en trevlig fikastund och
rolig guidning i Surahammar. Kanske blir vi grannar nåndag?!
Sura, here we come!
Idag
sög det såpass i mattes träningstarm. Så vi
for iväg till Sickla och körde ett halvtimmas pass i ett
parkeringsgarage. Det var underbart! Och Uno var glad som bara den,
vi kunde tom köra läggande under gång. Trots att
vår herre är en Ferdinand kan det vara skönt att
använda hjärncellen ibland :-). Nu sover vår lata
hund djupt. Tjolavipp!
5
januari
Vårt år började med total datorkrasch, men som
tur är har vi en duktig husse som fixade till allt och ingen
information försvann. We like him! Det nya året har även
börjat med en väldig kyla och dagarna tillbringas mestadels
inomhus. Uno verkar tycka att det är helt ok och framförallt
i förrgår när han fick besök av de yngsta flickorna
Lemmeke. Sofia och Felicia hoppade i sängarna, bakade maränger,
badade hela badrummet vått, sprang runt lägenheten med
Uno efter sig och höll låda som bara den. Det är
kul med barn - tycker både Uno Knorrsvans och vi! Hoppas de
kommer på besök snart igen....
Igår
var Nelly och hennes flock på besök hos oss, tyvärr
är det ju totalt lekförbud som gäller för Uno
just nu (pga tanden), så han fick sukta efter Nelly vid vårt
staket. Mer om händelsen kan du läsa på
Nellys sida.
Annars
händer här inte så mycket, men snart ska vi vakna
från vår vinterdvala och börja träna igen.
När vi vilat klart :-).
GRATTIS Kennel Beckers till
en hel drös med smådobbisar, med elva valpar i huset
lär det bli livat! Hoppas de blir lika framgångsrika
och trevliga som sina äldre halvsyskon. Vi kommer gärna
och pussar på de små om ett par veckor :-).
|
