Ett brev från min bror

"Jag gick in på Din sida på Internet idag och då spelades ”Welcome to my world” med Elvis Presley. Kanske minns du att jag gjorde ett försök att sjunga den på ett visst kalas i Eran trädgård på sommaren 1997.

Av just den versionen av Elvis har jag ett minne som kommer att följa mig livet ut. Jag var tvungen att hämta mitt gamla annullerade pass för att se exakt vilket datum det var. I passet finns det en stämpel som visar att jag anlänt i Filippinerna den 11 Mars 1992. På Ninoy Aquino Airport i Manila, där jag normalt möttes av Bing blev jag istället denna gång mött av hennes lillebror, Renato, som gratulerade mig till att ha fått en dotter, den 7de mars. Jag visste att det var på gång men trodde jag skulle hinna hem i tid. Det var på den tiden jag jobbade i Mexico, före mobiltelefonernas tid, och förresten hade vi ingen telefon hemma heller, då det var flera års väntetid på en sådan i Manila. Färden gick från flygplatsen via vårt hem, där jag slängde in väskan, till Perpetual Help Hospital i Las Pinas, där Bing, låg och hämtade sig efter ännu ett kejsarsnitt. Personalen bar in en tältsäng till mig så att jag kunde vara med Bing där på sjuksalen. På kvällen när Bing somnat in, och jag låg där sömnlös med en halv dags felinställd tid i kroppen, det kallas ju modernt för jetlag, slog jag på tv:n och då visade dom Elvis framträdande i Honolulu, där han sjöng just
”Welcome to my world”....."

Hälsningar Sten- Åke