Nu är den tiden då dagen är kort och nätterna mörka och långa,
men dom ljusen man tänt är av levande sort, och särskilt idag är dom många.

Nu söker sig tankarna lite tafatt en annan och underlig bana:
i förtvivlans och saknadens skymning och natt, ett ljus som ger tröst vill man ana.

Det ljuset får namn i ens barnsliga tro och aldrig i vetenskapstermer,
men det är på det ljuset det måste bero att ljusen på gravarna värmer.

Ja, värmer det gör dom oss själva nånstans, men också dom bortgångna kära,
för den blick som var hennes, den röst som var hans, kan kännas så märkvärdigt nära.

Tack Gud för den särskilda värmande glöd dom ljusen nu har som vi tände,
för den säger att kärlek besegrat all död, tack vare den Son som Du sände.


~Atle Burman~