|
Musikfil.
Björn Ulveus "Omkring tiggarn
från Luossa"
550 kb
|
Omkring tiggarn från Luossa satt allt folket i en
ring,
och vid
lägerelden hörde de hans sång.
Och om bettlare och vägmän och om underbara
ting
och om sin
längtan sjöng han hela natten lång.
Det är något bortom bergen, bortom blommorna och
sången,
det är
något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och
lockar mig och beder:
"Kom till oss ty denna jorden, den är icke riket
ditt."
Jag har lyssnat till de stillsamma böljeslag mot
strand,
om de
vilda havens vila har jag drömt.
Och i anden har jag ilat mot de formlösa
land,
där det
käraste vi kände skall bli glömt.
Till en vild och evig längtan föddes vi av mödrar
bleka,
ur
bekymrens födselvånda steg vår första jämmerljud.
Slängdes vi på berg och slätter för
att tumla om och leka,
och vi lekte älg och lejon, fjäril, tiggare och
gud.
Satt jag tyst vid hennes sida, hon, vars hjärta var som
mitt,
redde hon
med mjuka händer ömt vårt bo,
hörde jag mitt hjärta ropa, det du äger är ej
ditt,
och jag
fördes bort av anden att få ro.
Det jag älskar, det är bortom och fördolt i
dunkelt fjärran,
och min rätta väg är hög och
underbar.
Och jag
lockas mitt i larmet till att bedja inför Herran:
"Tag all jorden bort, jag äga vill vad
ingen, ingen har!"
Följ mig broder, bortom bergen, mot de stilla svala
floder,
där allt
havet somnar långsamt inom bergomkransad bädd.
Någonstädes bortom himlen är mitt hem,
har jag min moder,
mitt i guldomstänkta dimmor i en rosenmantel
klädd.
Må de svarta salta vatten svalka kinder
feberröda,
må vi
vara mil från livet innan morgonen är full!
Ej av denna världen var jag och
oändlig vedermöda
led jag för min oro, otro, och min heta kärleks
skull.
Vid en snäckbesållad havsstrand står en port av rosor
tunga,
där i
vila multna vraken och de trötta män få ro.
Aldrig hörda höga sånger likt fiolers
ekon sjunga
under valv där evigt unga barn av saligheten bo.
~Dan Andersson~
 |
