När du ser mig, när jag finns i dina ögon,
när du ser att jag finns till.
När du hör mig, när jag är i dina tankar,
när jag kan vara den jag vill.
Då flyger mitt hjärtas fågel,
då stiger den upp mot skyn.
Då svävar den över markerna
och högt över skogens bryn.

När du blundar, när du stänger dina ögon,
när jag inte kommer in.
När du tystnar, när du vänder dig ifrån mig,
när jag inte längre finns.
Då kurar mitt hjärtas fågel,
på tallens lägsta gren,
med svarta, sorgsna ögon
och själen tung som sten.

 ~Mikael Wiehe~