Du kom över mörka vatten
en gång, då mitt hopp var slut.
Din härlighet upplyste natten
om blott för en kort minut.

Jag ville, jag kunde dig måla
med regnbågens färger mång´
och låta ditt anlete stråla
som då, när min natt var lång.

Men färgerna bleve för matta
och jag en besviken konstnär,
ty ändå ingen skulle fatta
hur underbart skön du är.

~Allan Törnberg~

Min påsk