Vi begick detta år vår premiär i denna tävling. Väl förberedda genom gedigna pass i roddmaskinen ( säkert ett tiotal 5-minuterspass ... roddmaskin är dock riktigt kul ). Fyra roddare, en reserv och en postroddsfähig båt var grundutrustningen. Båten, en gotländsk tvåmänning 5.40 m lång, skulle bära oss över havet. Torrträning är dock ej allt. Vi hann med en provrodd, där vi raskt fann att det är ännu roligare att ro i vatten samt att en båt av den här storleken sjunker tio cm när trehundrasextiokilo roddare kliver i !
Starten - Grisslehamn 10:00 - 16:30
Tidigt upp postroddsdagen. Morgonregn och en hård nordlig vind som slet i trädtopparna. Inte just vad vi hade hoppats på ! 5-8 m/s V hade väl varit perfekt, inte 15 m/s N som förmiddagen bjöd på. 2.5 m våghöjd och brytande sjö är väl mycket för postroddsbåtar - starten 10:00 sköts upp.
Folket - roddare och åskådare - vimlade i Grisslehamn medan vi alla väntade på en mojnande vind. Uppmuntrande kommentarer fick vi, bla "ska ni ut mä den lälle båtn - dä bli te å ösa ho ho". Jodå, öskar hade vi, hinkar och länspump - inga problem ! ?
En kulinarisk höjdpunkt som starkt kan rekommenderas, i synnerhet då man väntar på en postrodd, var fiskaffärens nygrillade strömmingsburgare. Mången sådan blev det medan timmarna blåste förbi ...
Vinden mojnade så småningom till runt 10 m/s och halv fem avfyrades äntligen startkanonen. Vi undvek den värsta startträngseln genom en taktisk placering i startfältets absoluta slut, lagom möra efter den långa väntan.
Det var full kraft i årorna då båtarna lämnade Grisslehamn. Mellan skären blev det trångt mellan båtarna och det gällde att styra väl för att undvika årfäktning. De flesta rotar valde en kurs rakt mot mål medan en mindre eskader valde att gå söder om Loskäret.
Nu avtog vinden raskt och vi fann att det var läge att sätta toppseglet, en segeltyp som vi var ensamma om att föra. Upp i vind, kurs N under operationen förde oss klart norr om de flesta båtar. Visst hopp hade vi att få tillräcklig höjd för att så småningom kunna lägga en kurs under segel mot Signilskär. Mycket snart insåg vi dock vad som väntade. Rodd och åter rodd ! Vinden dog fullständigt ut och vi hade 23 sjömil av lätt rullande dyning mellan oss och Eckerö !
Vi rodde på tre man och en som styrde, en nödvändighet för att hålla kursen och för att få regelbunden vila. Inledningsvis provade vi att byta platser en ggn per halvtimme, vilket ger 1.5 timmes rodd mellan vilopassen vid rorkulten. Väl drygt fann vi det och minskade ned till 20-minuterspass.
Det var en speciell känsla, svår att beskriva, att i denna lilla båt timme för timme kämpa sig ut på havet och se den svenska kusten försvinna i fjärran.
Vi följde i stort sett, farleden över till Signilskär. Strax före fyren Gisslan hann Eckerölinjens färja upp oss, gjorde en rejäl gir och rundade oss till vår stora lättnad. Merparten av eskadern föreföll välja en kurs N Signilskär, vilket bör vara en längre väg, dock fri från färjor.
Med någon timme kvar till målgång fick vi sikte på två rotebåtar föröver. Efter sex timmars uppvärmning var det nu läge för en långspurt. En ordentlig fartökning till 4.5 knop och vi började få kontakt med nr 29 - Viola af Söderöra och nr 49 - Nirvana. Det blev en rejäl kamp, rotarna emellan. När vi just hade nått jämsides med de två båtarna, kom så den sena kvällsbrisen. Seglen kunde äntligen göra någon nytta. Nu drog tyvärr konkurrenterna i från, riggade som de var med tjugo kvm segel mot våra ynka tolv.
Men så mojnade det igen och med slokande segel och bågnande åror kunde vi pressa oss förbi konkurrenterna mot mål och till något som kändes som en liten seger i denna tävling. Trehundrasextio kilo rå styrka och en prima roddteknik hade slutligen givit resultat ! 17:e båt i mål var vi. En jättekul avslutning på en lååång rodd !
Åter
till Postrodden över Ålands Hav
