|
Lena Klevenås Textarkivet Tänk om maten är för billig Krönika i Sändaren 2001-05-23 |
|
Allting hänger ihop. Över allt slår trenderna med koncentrationen inom livsmedelsindustrin igenom. Stora företag gillar inte lokala traditioner och smaker. Allt ska vara lika, standardiserat och massproducerat. Vi tror att vi gynnas av att stormarknaderna blir allt större, men kanske är vi grundlurade. Småbutiker försvinner i vår jakt på lägre priser. Det vi förlorar är mångfald, ekologiskt producerade varor och närhet. Dessutom måste vi alla ha bil och köra omkring med jättekundvagnar i hav av förpackningar som i stort sett kommer från samma kedjor. Maten är producerad allt längre bort och transporterad allt längre sträckor. Kanske tjänar vi några kronor, men innerstäderna utarmas och de som inte kör bil tvingas gå och cykla till städernas utkanter. Vill vi ha det så? Koncentrationen inom livsmedelsindustrin smyger sig på oss. Redan äger ett fåtal globala "livskoncerner" allting från frö till frukostbord. Över hela världen styr de vad som ska sås och skördas, vad som ska födas upp och slaktas, hur det skall förädlas, förpackas och marknadsföras. Helt kort, vad vi äter. Transnationella företag slår sig samman i stora konglomerat. Pharmacia, det tidigare svenska läkemedelsföretaget köptes upp av Upjohn, som nu har gått ihop med världens största Agribuisness Monsanto, som håller på med genteknik, bekämpningsmedel och gödningsmedel. Snart får vi väl läkemedel som gör att vi inte blir sjuk av den genförändrade mat som har manipulerats fram för att tåla de bekämpningsmedel som samma konglomerat tillverkar. Hänger ni med? Det finns snart inga svenska producenter kvar. Nestlé, som har bedrivit en skamlös propaganda för bröstmjölksersättning i u-länderna, äger Findus. Unilever äger t ex Lätta och Milda. Philip Morris! äger bl a Marabou och Gevalia, Slotts och Estrella. Orkla har lagt under sig Felix, Önos, Bob, Abba, Ekströms, Pripps och Göteborgs kex för att ta några exempel. Uppköpen och sammanslagningarna fortsätter. Varunamnen består, för att ge sken av närhet och trygghet men ägarna blir allt mäktigare och färre. Verklig valfrihet för oss konsumenter minskar. Småbönder i Syd drabbas ännu värre. De blir alltmer maktlösa och ofta frånlurade sina jordar av transnationella företag som ofta startar med s k "rådgivning" och gratisprodukter för att få makt över produktionen. Fattiga skuldsatta länder rekommenderas att odla exportgrödor för att få ordning på sin ekonomi, medan den egna befolkningen svälter. Betalningen för råvarorna sjunker hela tiden. Förpackningar, transporter och marknadsföring kostar allt mer. Valfrihet finns fortfarande, men den blir allt mer svårfunnen för såväl producenter som konsumenter. Ett sätt för oss som konsumenter är att välja Rättvisemärkta varor. Märket ser ut som en gungbräda med två människor. Det hittar man t ex på kaffeförpackningar som brukar finnas i alla livsmedelsbutiker, stora som små. Priset är något högre, men de som odlar är inte i händerna på stora företag som lägger beslag på vinsten. Vill vi att våra medmänniskor i syd ska ha drägliga villkor är detta ett sätt att stödja dem. Kaffe är en viktig vara för miljoner småbönder i t ex Colombia, men priset de får när de säljer har på några år sjunkit med 50 %. Nu är det inte ens lönt att skörda kaffet längre. I stället börjar allt fler att odla kokain som ger bättre betalt. Det billiga kaffet har många nackdelar även för oss. Allt hänger ihop! Tillbaka till textarkivet Tillbaka till första sidan |