I mitten av juli fick jag i uppdrag av jordbruksminister Margareta Winberg att skriva ett förslag till arbetsprogram och budget för en så kallad "policygrupp" för strategiskt tänkande kring global och nationell livsmedelssäkerhet. Hur vi än vrider och vänder på det så ökar antalet svältande människor i världen och det vill regeringen göra någonting åt. Eftersom det för mig inte finns någon viktigare fråga än att alla barn på jorden ska få äta sig mätta tog jag naturligtvis med största allvar itu med uppgiften, även om tiden var mycket kort. Tre veckor fick jag på mig och det var inte lätt att få tag på de tilltänkta medlemmar i den planerade gruppen för att få råd och synpunkter. Till den 15 augusti skulle det vara inlämnat och klart, för att kunna hinna komma med i den nya statsbudgeten.

Uppgiften för den planerade policygruppen är att skapa en möjlig strategi för att reducera antalet svältande i världen, genom en rättvisare fördelning av jordens livsmedelsresurser. Detta kräver ett helhetstänkande och en omvärldskunskap som knappast finns någonstans i det svenska samhället.

Hittills har det inte saknats politiska beslut, bl a beslutades inom FAO 1996, vid det s k World Food Summit, Världslivsmedelstoppmötet, att målet skulle vara att reducera antalet svältande i världen från 800 miljoner till 400 miljoner på 20 år. Ändock kommer vi allt längre från målet.

Eftersom livsmedelsosäkerheten, dvs svälten, inte beror på bristen på mat utan på fattigdomen i världen, måste gruppen inte bara arbeta med jordbruksfrågor utan med alla de faktorer som gör att människor blir fattiga. Hur påverkar t ex globaliseringen av ekonomin de fattigas möjligheter att få tillgång till mat? För att vi ska kunna lämna förslag till hur det ska bli möjligt i alla länder och för alla människor måste vi ta alla goda krafter i anspråk. Var finns de som kan och vill skapa förutsättningar för att vi ska nå målet?

När alla goda krafter är identifierade kan man möjligen därefter utarbeta så kallade scenarios för olika framgångsvägar där dessa goda krafter från olika delar av det globala samhället kan samarbeta. Sedan kan det vara dags att pröva delar av dessa scenarios någonstans på jorden.

Handelsfrågorna måste få ingå i policygruppens diskussioner. Förhandlingarna inom WTO Världshandelsorganisationen, startar inom kort och villkoren inom världshandeln är en avgörande faktor för att kunna öka livsmedelssäkerheten. En utvärdering av WTO:s och Världsbankens hittillsvarande effekter för den globala livsmedelssäkerheten måste också göras. På de stora FN-konferenserna under 90-talet har världens regeringar gjort storståtliga åtaganden. Men hur stämmer de vackra orden överens med reglerna inom handelspolitiken?.

Men även marknadsekonomins goda sidor skall tas i anspråk. Marknaden behöver nya konsumenter och mängder av människor får inte ens sina mest grundläggande behov av mat och andra basvaror tillgodosedda. Detta går kanske att kombinera. Alla goda krafter ska tas i anspråk.

De kvinnliga småjordbrukarna, som utgör 80 % av världens bönder, och deras möjlighet att försörja sina familjer, är den allra viktigaste målgruppen. Nu väntar gruppen med spänning på att få sätta igång.