Våren 1996 lämnade jag utrikesutskottet i riksdagen i protest mot de dramatiska nedskärningarna i biståndet. Våren 1998 fick jag veta att jag inte längre var önskvärd på den socialdemokratiska riksdagslistan över huvud taget. Då, efter att ha blivit utslängd, bestämde jag mig för att ta ett sabbatsår. Jag ville tänka över hur jag i fortsättningen bäst skulle arbeta för mitt politiska mål att minska klyftorna mellan fattiga och rika människor i världen.

En annan riksdagsledamot som slutade samtidigt, efter nästan tre decenniers framgångsrikt arbete, var Birgitta Hambraeus. Trots att vi inte var partikamrater hade vi arbetat ihop en del i riksdagshuset, framför allt i motståndet mot EU. Nu började vi samarbeta igen utanför huset. Den här gången för att bygga upp ett forum för systemkritisk debatt, vars syfte skulle vara att uppmärksamma de största utmaningarna i vår tid:

• Den sneda fördelningen av jordens knappa resurser
• Fattigdomen och befolkningstillväxten
• Hoten mot de livsuppehållande systemen
• De ekonomiska olikheterna och de sociala problemen i våra egna rika länder
• De allvarligt försämrade livsvillkoren för världens barn

Idén till "Forum för systemdebatt" kommer från organisationen Framtiden i våra händer i Norge och fördes hit av dess svenska motsvarighet. Det bygger på ett upprop som nu har flera hundra undertecknare även i Sverige. Många människor längtar liksom jag uppenbarligen efter ett nytt ekonomiskt system som bygger på ett helhetstänkande och en solidaritet med de fattiga folken.

Vi vet ju alla att de livsuppehållande systemen hotas utan att det sätter några djupa spår i samhällsdebatten. Samtidigt håller den globala ekonomin håller på att löpa amok. För att kunna hitta strategier till förändring måste vi nu försöka förstå hur allt hänger ihop och med största allvar skaffa oss en mer realistisk och sann världsbild.

Forum för systemdebatt har naturligtvis lika lite som någon annan ett enkelt svar på dessa utmaningar. Det vi undertecknare är eniga om är att ökningen av de rika ländernas resursanvändning och produktionskapacitet måste ge vika för kravet på en rättvisare fördelning. Jorden klarar fem hundra miljoner människor som lever på svensk materiell nivå. Redan idag hotas jordens ekosystem av kollaps eftersom en miljard människor lever som vi samtidigt som de övriga fem miljarderna strävar efter att göra det.

Det är helt klart att livsstilen i industriländerna inte kommer att kunna tjäna som modell för hela världens utveckling, inte ens om vi lyckas i våra allra bästa miljöambitioner. Och om inte vi själva skapar ett alternativ till dagens tillväxtsamhälle, har vi ingen anledning att tro att andra nationer ska bromsa sina försök att komma ikapp oss.

Många människor i de s. k. u-länderna kommer att lyckas klättra uppåt, men de allra flesta kommer att sjunka ännu djupare ner i fattigdomen. Klyftorna fortsätter att öka. Redan nu tvingas 1, 3 miljarder människor att försöka leva på mindre än en dollar om dagen. 40.000 människor de flesta barn, dör varje dag av brist på mat och vatten, trots att det finns tillräckligt med mat på jorden.

Varför är det då så svårt att diskutera de grundläggande systemfelen?

Statsminister Göran Persson formulerade en strålande vision vid sitt tillträde våren 1996 då han sa att han ville att Sverige skulle bli först i Europa med att skapa det ekologiskt uthålliga samhället. I början var vi många som hoppades mycket på att en omsvängning och ett uppvaknande äntligen var på väg. Men så fick vi Kjell Larsson till miljöminister. Han begriper inte vad det är frågan om, utan kläcker ur sig att bara alla länder uppför sig som Sverige, så kommer vi snart inte att ha några problem.

Så hårt sitter vi kvar i tillväxttänkandet att "uthållig utveckling" snart blir "uthållig tillväxt" som snart blir "tillväxt" och så är vi där igen i samma gamla hjul som ska snurra. Men vår livsstil kan inte tjäna som modell. Samtidigt måste vi ändå försöka bevara så mycket som möjligt av det nordiska välfärdssamhället som trots allt visat sig vara det enda framgångsrika experiment på detta område som världen skådat.

Forum för systemdebatt vill samla och stärka alla människor som enskilt eller i olika organisationer och grupper arbetar för att analysera viktiga frågor för mänsklighetens överlevnad och framtid. Om vi kunde glädjas åt hur många vi är som bryr oss och se oss som delar av samma rörelse är jag övertygad om att vi snart skulle nå den kritiska massa som behövs för att få ett genombrott i samhällsdebatten. Då skulle vi äntligen kunna ta ordentliga steg i rätt riktning och politikerna skulle kunna fatta klokare beslut. Utan vårt stöd och engagemang är de i händerna på destruktiva krafter.

Ordfront magasin publicerade uppropet i nr 7-8/99.
Finns också på hem2.passagen.se/klevenas