En vävplats är en samling vävsidor som är grupperade tillsammans och vanligen behandlar ett gemensamt ämne. Sidorna i den här stilguiden kan sägas utgöra en (mycket liten) vävplats, som ingår i min egen personliga vävplats. Mina sidor är i sin tur en del i DSVs vävplats.
Genom att bygga upp en klar struktur över din egen vävplats gör du det enkelt för de som besöker en del av den att titta på andra delar med, och det blir också enklare att uppdatera och ändra sidorna.
Detta är den absolut vanligaste modellen för att bygga upp en vävplats, och också en av de enklaste. Sidorna ordnas hierarkiskt, med en sida som rot (hem-, topp- eller välkomstsida). Rotsidan har sedan länkar till de underliggande sidorna. Lägger man ett antal underliggande sidor i samma katalog (mapp eller directory) har man skapat en gren som i sig har en egen rotsida och underliggande sidor. Alla sidor har en länk till sidan direkt ovanför.
Även om man tycker att man bara har en eller ett fåtal sidor om ett ämne så är det ofta en bra idé att lägga dem i en egen katalog. På så vis ger man utrymme för framtida utökningar och nya sidor, och slipper krånglet med att flytta sidor som det finns massor med länkar till utifrån.
Hur grenarna ska organiseras är inte någon lätt fråga, särskilt inte om man har en flerspråkig vävplats. Är det bara en eller ett fåtal sidor som ska vara tillgängliga på två språk kan man samla dem i samma katalog, annars kan det löna sig att lägga dem var sin katalog. Se också till att namnen på sidorna är konsekventa, t ex att alla engelska sidor i en i övrigt svensk katalog börjar med e-.
Sidorna inom en gren kan också innehålla länkar till de andra sidorna inom samma gren, eller bara sidorna direkt före och efter. På så vis kan man läsa dem i sekvens, utan att behöva backa tillbaka till rotsidan.
Det ska märkas att sidorna i din vävplats hör ihop med varandra, och det ska inte vara någon tvekan om när man har lämnat den. Det viktigaste medlet för detta är att ha en konsekvent stil på sidorna. Sidhuvuden och sidfötter ska vara gemensamma för sidorna, och fungera på samma sätt i dem. Gemensam information som länkar till resten av platsen, kontaktinformation till författaren, när sidan senast uppdaterades osv ska återfinnas på samma plats i alla sidorna. En annan god effekt av detta är att sidorna blir lätta att uppdatera och navigera i.
Att sidorna är länkade till varandra löser bara halva problemet. Man måste också kommunicera vart länkarna går, och vilken roll de spelar i sidan som helhet. Oftast kan detta göras direkt i länktexten, men ibland kan det vara lämpligt att bygga upp en fast sekvens eller en "guidad tur" genom sidorna. Likaså bör man göra det möjligt för återkommande besökare eller personer med erfarenhet i ämnet att snabbt nå den information han eller hon är på jakt efter.
En användbar tumregel är trestegsprincipen: man ska kunna nå godtycklig sida i vävplatsen från vilken annan sida i den i tre steg, dvs via högst två mellanliggande sidor. Väl valda indexsidor gör det möjligt att uppnå detta mål även i större vävplatser utan särskilda hjälpmedel. Nästa steg kan vara en samlad innehållsförteckning för alla vävplatsens sidor eller en lokal sökmaskin.
Det vara möjligt att nå platsens välkomstsida, eventuella sökmaskiner och innehållsförteckningar direkt från alla sidor i vävplatsen. Ordlistor, copyright-meddelanden och andra gemensamma resurser kan hanteras på samma sätt.
Man uppnår ytterligare en fördel med detta. Det finns inga som helst garantier att besökaren kommer till en viss sida på det sätt du har förutsett eller väntar dig. Han eller hon kan ha använt en sökmaskin eller en länk utifrån. Länkarna till dina kringliggande sidor gör det då enkelt att nå resten av din plats.
Det är också en bra idé att ge information om vad som är nytt eller har ändrats. Man kan ha en blänkare på rotsidan, en särskild sida med nyheter eller både och. Sidan med nyheter kan också användas för att visa hela utvecklingen av vävplatsen.
I många fall kan ett ämne eller ett hypertextdokument svara mot flera sidor (den här stilguiden är ett exempel). Det finns både fördelar och nackdelar med att dela upp ett dokument i flera delar, men man bör definitivt sträva mot att varje sida behandlar ett avgränsat ämne. Att slå samman flera skilda ämnen ger lätt sidorna växtvärk, och kan förvirra besökare.
En nackdel med att ha flera små sidor är att varje sida måste hämtas för sig, och varje ny förbindelse över nätverket tar tid. Å andra sidan har stora sidor också nackdelar. De tar tid att hämta och det besökaren söker kan vara var som helst i sidan. Informationen blir också mer svåröverskådlig, och man tvingar besökaren att bläddra runt över stora sjok av information.
Oavsett om man delar upp dokumentet eller samlar det i en stor sida är det därför en fördel att först ha en översikt eller en innehållsförteckning. På så sätt kan en besökare enkelt avgöra om det du erbjuder är av intresse, och kan också snabbt nå det han eller hon är på jakt efter. I vissa fall kan man erbjuda både flera mindre ihoplänkade sidor och en stor sida med all information i ett. Den senare är användbar för t ex utskrifter.
I vilket fall bör man alltid se till att välkomstsidan för en vävplats är högst 60 kB stor, inklusive bilder, länkade style sheets, Java applets osv. Helst bör den inte vara mer än 30 kB stor, gärna mindre.
Kraven kan lättas upp för mer ämnesspecifika sidor, men 60 till 100 kB är i många fall en praktisk övre gräns för enbart HTML-koden och texten. Mer än så och sidan blir oöverskådlig. Man bör också ge en varning om en länkad sida (dvs text och bild) är över en viss storlek, t ex 40 kB. Att ge sidans storlek i kB inom parentes efter länken är fullt tillräckligt.
Sub-Site
Structure
Jakob Nielsen tittar på hur stora vävplatser kan delas upp i
många mindre för enklare navigering.
Copyright © 1997 Karl-Johan Norén,
kjnoren@hem3.passagen.se