En stilguide för väven

Kontrollera sidorna

Det finns få saker som är så enerverande som att upptäcka att man måste göra om en vävsida när en ny version av ens vävläsare dyker upp. Till skillnad från människor är också datorer dumma, så gör du misstag i din HTML-kod kan du lätt göra hela sidan oläslig.

Validera din sida

Att validera en HTML-sida innebär att man kontrollerar om sidans HTML-kod är syntaktiskt korrekt och rätt stavat. Enkelt uttryckt gör man en grammatisk kontroll av HTML-koden i enlighet med ett antal formella regler.

Varje standard av HTML har sin egen uppsättning formella regler. Vilken standard som ska användas görs med en doctype-deklaration allra först i sidan - före <HTML>. Vilken dokumenttyp (DTD) du ska använda bestäms av vilka koder du använder, men det vanligaste är nog den för HTML 3.2 Wilbur: <!DOCTYPE HTML PUBLIC "-//W3C//DTD HTML 3.2//EN">.

Om man ska rätta alla fel eller ej är en samvetsfråga. I vissa fall kan felaktig HTML vara önskvärd eller till och med nödvändig. En god tumregel är att om du vet vad som kommer att ge ett fel, varför det ger ett fel och varför du använder konstruktionen ifråga i förväg så kan det passera. Annars inte.

Låt en kompis kolla sidorna

Man blir lätt blind inför sina egna alster. Det är en gammal sanning för alla författare, och minst lika sann på väven. På det här sättet kan du undvika alla sorters fel i innehållet i dina sidor, både språkliga och faktamässiga.

Ett annat sätt är att lägga undan texten i några dagar och sedan gå tillbaka till den för att läsa om den och rätta felen. Det här är inte lika bra som att låta en kompis kolla dem, men det fungerar. Likaså är det ofta önskvärt med en stavningskontroll (det ska sägas att jag själv är en slarver vad gäller detta). HTML-koderna kan ställa till problem, men det går i nödfall att öppna sidan i sin vävläsare och sedan spara texten i en vanlig textfil.

Använd mer än en vävläsare

Olika vävläsare reagerar olika på olika konstruktioner. Detta gäller särskilt då de råkar ut för felaktig HTML, men också i andra sammanhang. I vilket fall är "Det fungerar bra i Netscape!" en helt oacceptabel ursäkt för att en besökare som använder en annan vävläsare inte kan använda sidan! Tänk också på att inte bara vävläsarnas namn skiljer dem åt. Olika versioner av samma vävläsare eller samma vävläsare på olika plattformar skiljer sig också, i vissa fall minst lika mycket.

Hur många vävläsare man ska använda är en svår fråga, men att testa dem på Netscape och Internet Explorer är som att säga "vi spelar båda sorters musik: country and western". Både Netscape och Internet Explorer bygger i hög grad på gamla NCSA Mosaic, och beteendet i Internet Explorer har till stora delar skapats efter det i Netscape.

Som minimum bör man ha kollat sidorna dels i en ren textläsare och en grafisk läsare, förhoppningsvis också med automatisk laddning av bilder avslaget. Opera är särskilt värdefull här då den dels har ett riktigt textläge, dels att buggarna i den är helt olika de som finns i Netscape och Internet Explorer, men den finns bara till Windows. Lynx är en ren text-läsare som däremot finns till i stort sett alla plattformar, även MacOS.

Någonstans mellan en kontroll i en vävläsare och en riktig validering kommer olika typer av heuristiska verktyg. De kallas ofta för linters efter programmet lint för att kontrollera C-kod. Det finns flera verktyg, men det vanligaste heter rätt och slätt Weblint. Tyvärr förekommer det en hel del förvirring om vad som är en validator och vad som är ett heuristiskt verktyg, och många del heuristiska verktyg marknadsförs även som validatorer. Det innebär inte att de inte är värdefulla, men man bör vara klar över skillnaden.

Fortsatt läsning

Upp | Förra | Nästa

HTML 4.0 Kollat! Copyright © 1997 Karl-Johan Norén, kjnoren@hem3.passagen.se
Last modified/Senast ändrad: 09 Jan 1999