Historik

Det finns endast en handfull vetenskapliga historiska beskrivningar och berättelser i Japan som beskriver Akitans utveckling. Men trots det är det allmänt accepterat att de olika Japanska hundtyperna har utvecklats beroende på de olika landskapens klimat och deras geografiska utformning. I områden som snabbt civiliserades och utsattes för influenser utifrån, försvann rasrenheten snabbt på grund av en för kraftig korsningsavel. Däremot tros hundraserna som förklarats till nationalmonument i Japan kommit från de mindre civiliserade bergstrakterna, och har då fått sitt namn från platsen de har sitt ursprung i. Dessutom klassificeras dom efter sin storlek. Numera finns det sju Japanska hundraser som har förklarats till nationalmonument, där Akitan, från Odate området är den största.

Namnet Akita-Inu började inte användas förrän september 1931 då den förklarades som nationalmonument av Kejsare Hirohito. Efter det tilläts det inte någon export av Akitan och beslutet upphävdes inte förrän 1945. Under ockupationstiden exporterades många hundar till USA av amerikanska soldater. Innan dess kallades hundar från Odate för Odate-Inu (Odate-hundar).Under feodaltiden hette det Nambu-Inu (sydlig hund).De hundar som användes vid stridsfälten kallades för Kuriya-Inu och jakthundar för Matagi-Inu. Ordet Matagi härstammar från ordet jägare. Det verkar helt klart att förfäderna till Akitan som vi känner den i dag var inhemska hundar från Akita prefekturen, den nordligaste provinsen på den Japanska huvudön Honshu. Det historiska epicentret för den nuvarande Akitan är staden Odate i prefekturen Akita. I perioden från Tokugawaepoken till slutet av Taishoepoken(1603-1925) var Akitan i huvudsak följeslagare till samurajer. Den har haft ett stort spektra användningsområden och bruksområden, t.ex. jakthund på smått och stort vilt speciellt björn och vildsvin, spårhund, vakthund, stridshund (på slagfälten mot folk) och vid hundhetsningar. Numera används den mest som sällskapshund. Efter att Akitan förklarats till nationalmonument, har aktiviteterna ökat speciellt i Odate området för att bevara den Japanska Akitan i ursprungsskick. Det är tur att ett sådant jobb började redan på 20-talet för hade så inte skett vore Akitan som ras förmodligen utrotad, då den desarmerades fruktansvärt under andra världskriget !

Att Akitan överlevde andra världskriget är i sig ett mirakel, då det var svårt att motivera hållandet av en så stor hundras i ett krigshärjat och svältande land. Akitans antal minskade drastiskt. Hundars och katters päls användes av militären till riktigt varma kläder. En så stor hund blev därför deras huvudmål. Enligt hundägare i Akitaprefekturen beordrade polisen hundfångare att genomsöka städer och byar efter hundar och omgående döda dessa, undantaget var schäfern som användes till militära ändamål. Ett stort antal Akitor fångades och klubbades till döds under de mörka åren 1941-1945, ingen vet med säkerhet hur många Akitor som överlevde. Ett register på efterkrigshundar finner man i Akitainu tokuhon (en bok av herr Kiyono). Där läser man om den så kallade ichinosekilinjen. Enligt tidskriften Akiho magasin, deltog några hundar från krigstiden på Akiho utställningen i april 1948. Några av dessa hundar var Bushi-go, Tamazakura-go, Habubotan-go, Furuhime-go, Tomoe-go och Mitzukase-go. Alla dessa ansågs vara Tokuyu (överlägsen kvalitet). Det deltog allt som allt 60 stycken Akitor på den utställningen. Under perioden 1948-1950 föddes många hundar som har en historisk betydelse. Bland annat Goromaru-go (som anses vara en av dom viktigaste avelshundarna som använts för rasens restauration.),Jiromaru-go (kullsyskon med Goromaru-go) och några andra hundar som är onödigt att räkna upp här. Dessa hundars arvsanlag lever vidare genom våra hundar som vi avlar på och har hemma i dag.

Det har funnits många olika organisationer som har jobbat för Akitans bevarande och restaurering.

Under hundhetsningseran vid Meiji perioden (1868-1912),fanns det en hund- hetsningsklubb kallad Enyukai. Aiken Kyokai var en annan hetsningsklubb som verkade under Taisho perioden (1912-1925).

Akitainu Hozonkai är den största och mest dominanta Akitaklubb i Japan för närvarande, den bildades 1927. Klubben har också förgreningar i USA, där det bildades en klubb i Los Angeles 1969. Nipponken Hozonkai (nippo) etablerades 1928 och Akitainu Kyokai (Akikyo) 1948. Alla tre organisationerna har utvecklat en egen rasstandard och har egna register över Akitor.

Taro hette den första Akitan som har ställts ut i Sverige. Han föddes 1964 undan den första Japanska importen Umeko-go. 1976 startade den Svenska rasklubben Akita Inu Sällskapet (AIS) som är den enda officiella rasklubben i Sverige.