|
before it´s understood T-S Elliot |
Oops, yeah, right this was supposed to be a swedish page. I do not control the English language that well..hehe..so, my poems are on Swedish.
I´ve translated one of my poems into english though. The Dream A poem about lost love
De flesta av oss behöver något sätt av få utlopp för vrede, sorg, glädje och lycka. Jag väljer att få detta genom att
Till Lisa
Vad vore natten utan stärnornas glans
Då, när vinden ven och stärnorna såg ut att sova
Vad vore sommaren utan fågeldrill
Då, när himmlen föll i sång
Vad vore natten utan stjärnornas glans
Dikt på/för Lisa Dop -93
Längtan
Det bidade sin tid
Krypande i cirklar
Röster från fädernas rötter
Det väntade på tillfället
Allt kretsade kring väntan
Det bidade sin tid
Till Lena
Något bortom den allra enklaste logik
Tankar som virvlar, vilsna likt löv
Tårar som synligt, så lätt bränns
Spruckna läppar av sorg; samma fråga
Jag saknar dig LENA!
Svek
Även fast jag visste, gjorde det så ont
Det är inte du, sa du, som någon slags tröst
Du suckade och led, trodde ej att jag skulle ta det så hårt
Du sa att allting varit så bra, och jag sa att jag inte förstod
Du tog min hand och sa, att du var ledssen för att du sårar
Tvåsamhet
Tro ej att livet flyter utan tårar
Tag ej kärlekens gåvor för givet
Drömmen
Förvånad
Inte det minsta förvånad
Hennes händer var isande kalla
Hopp
Drömmen om guld fängslar mänskligheten
Sagan om gröna skogar eggar gemene man
Men väntan på kärlek botar allt liv
Till Tobbe
Min skyddsängel och älskare i ett
Du finns vid min sida natt och dag
Du väjer sorger med din lans
Du står ut med mig när jag är tvär och gormar
Finns hos mig och jag andas
Missa Chicka Bey
Puss :o)
Tröst?
En ung och söt mö
Sol och måne bytte av
En glad och ung flicka dog
Vänner
Dom skriker; ljudlöst ändock högt
Dom pekar; lamt ändock livligt
Dom ropar; stumt med gälla röster
- Ångestkarusellen snurrar
Dom vinkar; stelt med mjuka armar
- Glider sakta, kanar fort
Lust
Hänryckande hände allt så snabbt
Expolderade med ljusets hastighet
Inslumrande efter maximal fröjd
Hänryckande hände allt så snabbt...
Naken Del 1
Du såg mig
Naken Del 2
Så flög hon
Så svävade hon
Sedan dalade hon
Sedan landade hon
Ny kärlek
Så lätt faller snön
Så färgas jorden åter vit
Så faller snön
På bryggan
Du kom till mig
Du tog min hand
Så satt vi
Du kom till mig
Moln
Vad försöker de säga?
Vill du?
Säg,
Säg,
Säg,
När längtan började
Det var en solig dag,
Jag tror att månen är Gud.
Då, var det också soliga dagar
Aldrig höll jag dig under solen.
Månen visste att idag var en dag fylld med längtan.
Det var en solig dag,
Det visste månen som lös.
Repris i färg
En gammal film i färg
Till sorgsen låg musik
Handlingen är allför bekant
En film som sorgen gillar att spela
Stum
De vackraste av ord
Se min hand som talar
En känlsa varm och god
Tengel
Hon väntade på hemkomsten
En åskådare på distans
Han levde för idag
En hjälte på väg bort
Hon väntade på återföreningen
En enhet som var kluven
Förståelse
Förståelse
Förståelse
Förståelse
Hela mig
Nyfödd
Intet ont anande
Inte ont anande
Resan
På väg mot okända mål
Frihet
Jag känner livets sötma
Saknad
Nuddar din hud
In i det sista
Kontrollerar mina känslor
En sita beröring
Vår
Ingen kan fånga
Ingen kan hindra
Men många kan ändra
Många kan öka
Ingen kan fånga
Åhh, det är så svårt att välja ut vilka dikter som "ska få va´med", det är så många *ler* Men jag kommer att skriva in fler senare, just nu har jag skrivkramp..hehe..
Har du synpunkter? Bra, maila då! :o)
© Kicki Johansson april 1998
skriva dikter. Jag har beskrivit kärlekens alla känslor
och bearbetat sorgens svåra kval genom mina dikter.
Dikter är en väldigt intim spegelbild av ens innersta tankar och känslor. För mig är det ett sätt att få utlopp för oftast stormiga och starka känslor.
Det är inte alltid dikterna är helt självupplevda men det är alltid en reflektion...av mitt inre och en spegelbild av min själ...
eller vintern utan gnistrande snö en kall dag
avlägsna solar i ett löfte om dans
och hjärtan som bultar som hammarslag
mötte du mig och log
Gudarna gav oss ännu en gåva
för dem är allt aldrig nog
där undren bara blir fler
och stjärnorna dansar i barnets pupill
och rymden vidgas mer och mer
hördes ditt första skri
och månen vandrade sin gilla gång
i väntan att hjälpa och stå dig bi
skönheten skulle sakna ord
Vad vore skönhet om du inte fanns
att ge lycka till oss på vår jord
lömskt sneglande på axeln
vilket tiden snurrade på
i ruinernas skuggor
ältande historiens minne
mässade i korrus
medan mödrar diade sina barn
tåligt avvaktande varje förfluten minut
i det som kallades nuet
varje medveten tanke byttes
mot uråldrig lust
- det som kallades längtan
som stjäl luften i mitt bröst och kväver
svår och oförklarlig tragedik
med vetskap att ingenting den upphäver
slutna ögon, öppna för smärtan
hörde allt som sas, trots att jag var döv
såg henne som fanns i så många hjärtan
minns skrattet jag hört så många gånger
Plötsligt, brutalt vet jag hur det känns
att över ej gjorda handlingar ha ånger
Varför, varför om och om igen
Vad gör man åt sin djupa plåga
och åt sorgen över att ha mist en vän?
med några stapplande ord
blev jag ensammen och det blev tomt
men tårarna rann
och det sprängde i mitt bröst
men även fast jag visste
var det så fruktansvärt svårt
torka dina tårar så du:
Jag vill minnas dig då du log
sedan gick du
och jag blev ensammen med mina tårar
då varje bäck får sitt flöde i från skyn
Tro ej att människor alltid ensamma vandrar
då varje kvinna har sin mor i byn
då varje blomma är tacksam för sitt bi
Tag ej ilska för ett eget val
då varje själ bör tillhöra ett vi
över besöket
ändå visshet att det skulle komma.
Gråtande, tiggande och gränslöst ångrande.
Ögonen glödde då han bad om förlåtelse.
Händerna som skalv då han rörde -
- hennes hjärta...
...seende med hårt slutna ögon
över uppvaknadet
ändock en önskan så intensiv
Gråtande, svettande och hejdlöst sorgsen.
Ett dunkande hjärta då hon
mindes värmen i beröringen
då svekets sabel blottade sin egg.
Hjärtat var plötsligt vidöppet
för ursinnig vrede och
våndan var större än skönheten
lyfter henne uppåt, bär henne vidare
förblindar hennes ögon med dess rika glans
lovar henne lycka, prisar väldig glädje
Förblindar hennes ögon med dess färgrika mull
renar vårt blod, tvättar vår själ
öppnar våra ögon och frälser vilsenheten
med dig blir det tunga ändå lätt
och är min styrka när jag är svag
med humor, skratt och en lustig dans
stryker mig till ro och gör att jag somnar
Tillsammans, alltid, när morgonen randas
Jag älskar dig!
sinnet fyllt med skratt
I väntan på att dö
en blomma hon i jorden satt
Mod och hopp försvann
tårarna hon grät blev till ett hav
och sakta ut i sanden rann
Förtvivlad och ack så rädd
men in i det sista hon log
åt prakten på hennes blomsterbädd
Kvalfull lidelse, brutal sorg
rörande enigt, löjligt sams
Kvalfull lidelse, brutal sorg
och karusellen snurrar vidare
Perfekt materia blandades med grus
Världsbilden skakade och ideal söndrades
Urgamla rytmer om och om igen
stjärnorna gnistrade och värderingar slocknade
Vilande i väntan på avskedets vånda
Grundvallar stillnar och glädjen förintas
naken och förväntansfull
Din själ fråntogs
och hyllades i salar
fyllda med kungar
Du blottade din smärta
Du skänkte din värme
Ditt namn fråntogs
och etsades med eldskrift
i grottor där drottningar bodde
Så såg du mig
Verklig, utan allt som ej är
Du talade om ånger och om skönhet
Jag uppfylldes av betydelse
Ty, du såg mig, verklig, utan allt som ej är.
naken och bar
blottade allt
utan försvar
kämpande för kontroll
försökte dölja
men hjärtat slet åt ett annat håll
rädd för iskall hån
allt närmre
ej alls långt ifrån
oskadd och i ro
men fortfarande naken
och utan trygg framtidsro
likt lättnaden från mitt bröst
så ren, vit och öm
när dina ögon skänker tröst
lika tyst som ditt hjärta
så täcks marken bit för bit
och döljer smuts och smärta
och smälter på min hy
vi två i samma dröm
där kärleken är vit och ny
flytande på vatten
- då när jag sov
och sa; Kom
- det blir varmare
med benen dinglande
- i det stora blå
och lämnade tomhet
och jag föll allt djupare
- och det var mörkt
Tankar som irrar.
blickar som försöker förstå
De tornar, svävar och till slut...
ändrar de form.
Vad försöker de säga?
De svarta känns som vänner
då de kommer så nära.
De bildar ett mönster och
när lukten av regn når mig
Vet jag alla svar.
hur du känner
och hur starkt.
Säg,
Vill du gå med mig
in på och över helig mark.
Vad du känner
och vad du vill satsa
Säg,
om du orkar
eller om du allt vill förkasta.
om du älskar
innerligt och hett
Säg,
om du vill se
mer än du redan sett.
den dagen då jag längtade efter dig.
Dig som jag ännu aldrig hållit under solen.
Det var den dagen jag egentligen skulle ha fått träffa dig igen.
En solig dag
Den fanns på himlen idag.
Som för att påminna att den sett oss.
fast alltjämnt natt.
Det visste Gud, därför lös hon idag, samtidigt som solen.
Den dagen jag började att aldrig sluta tänka.
ruta för ruta spelas den
Det isar i ben och i märg
när den visas om och om igen.
där orden tonats ut
spelas mänsklig tragedik
som aldrig tycks ta slut
en kvinna som blir ensam kvar
och undrar om det är sant
i väntan på en förklaring eller ett svar
där handlingar ersätter allt tal
en film om att överleva
då man vet att det inte finns något val
förmår ej lämna min mun
Det största på vår jord
får en verklighet så tunn
känner värmen från ditt skinn
säg den stumhet som varar
och världens skönhet kan bli min
som för mig är allra störst
jag vill förklara, men saknar mod
när orden fastnar i mitt bröst
- hans hemkomst
Hon följde scenariet
- i hans pjäs
En aktör utan publik
En estrad tom så när som på minnena
- glömsk om igår
Han mötte ödet
- klätt i svart
En saga utan slut
Ett slott tomt så när som på minnena
- deras lycka
Han hittade svaret
- i en annan värld
En längtan som var hel
Och ett öde som var förseglat med sorg
ett ord med enkel stavelse
men med en så svår mening
något man har svårt att delge
men som man så lätt begär
som man ser som ett hot mot sig själv
men som man blint tar som läkemedel
åt sina sår
Förstå mig!
hon var ju nyss född
Helt oförstående
då de ej talade samma språk
Naken och oförberedd
hon var ju svag och vapenlös
just utkommen från värmen
angripen och sårad
då hon stod ensam och värnlös
oförberedd och oförstående
Dog hon smärtlöst lidande
Ty, hon var nyss född
svävar ut i kosmos
Möter mörkret med ilska
förstår ej mitt jag
På jakt efter glättig äkthet
flyger ut i intet
Söker nya vägar
ledda av mitt öde
Väntar på befruktning
på väg ut i kosmos
trots grå saktmodighet
Jag känner luften andas
trots förnuftets hinder
Jag tror på existens
bortom allt förnuft
Jag tror på fria vyer
bakom alla murar
till allra sista sekund
känner redan saknad
utan botten, utan grund
håller jag fast din blick
känner redan saknad
för den tid som gick
så gott jag förmår
intalar mig att jag vet
att tiden trots allt går
sedan släpper jag
känner redan saknad
och räknar återseendet dag för dag
tiden som går
eller samla dagarna
som försvunnit till år
att solen går ner
eller tvinga den
att ej lysa mer
det man har gjort
och förmå sig tycka
att det lilla är stort
det som man vet
och hjälpa andra
att finna livet hemlighet
livet som går
Men alla kan ändra
kall vinter till evig vår
Dikterna är inte skrivna i något tids eller favorit ordning.
Dikterna får ej heller publiceras eller på annat sätt missbrukas.
Lägg till den här sidan till dina favoriter / bokmärke, för jag kommer att lägga till dikter regelbundet.
All grafic removed 26/1 -99