Ortodox opinion, inkluderande etablissemangets "experter", mainstream
media och politiker, ser ofta dessa kriser som oberoende av varandra,
var och en havandes sina egna orsaker och därför kapabla
att tas hand om
på styckevis-basis, i isolation från de andra två.
Uppenbarligen fungerar
inte denna "ortodoxa" inställningen, eftersom problemen i fråga
blir
större. Om inte en bättre infallsvinkel tas snart så
är vi klart på
väg mot katastrof, antingen på grund av krig, ekologiskt
armageddon,
eller social nedbrytning - eller alla ovanstående.
Anarkism erbjuder ett unifierat och sammanhängande sätt att
förstå
dessa kriser, genom att spåra dem till en gemensam källa.
Den här
källan är principen av *hierarkisk auktoritet*, vilken ligger
som
grund till alla större institutioner i "civiliserade" samhällen,
oavsett om de är kapitalistiska eller "kommunistiska".
Den anarkistiska analysen startar därflr från faktumet att
alla
våra större institutioner är i formen av hierarkier,
dvs
organisationer som koncentrerar makten i toppen av en
pyramid-struktur, som till exempel företag, byråkrati, armeér,
politiska partier, religiösa organisationer, universitet osv.
Den fortsätter sen med att visa att auktoritära relationer
inneboende i sådana hierarkier påverkar individer, samhälle
och
kultur negativt. I den första delen av den här FAQ (sektionerna
A - E) kommer vi att presentera den anarkistiska analysen av
hierarkisk auktoritet och dess negativa effekter mer detaljerat.
Det brode inte tänkas, dock, att anarkism bara är en kritik
av
den moderna civilisationen, bara "negativ" eller "destruktiv."
För den är mycket mer än det. Det är också
ett förslag om ett
fritt samhälle. Emma Goldman uttryckte vad som skulle kunna
kallas den "anarkistiska frågan" så här: "Problemet
som vi
konfronterar idag. . . är hur att göra för att vara
sig själv
och fortfarande behålla sina egna karakteristiska kvaliteter"
[_Red Emma Speaks_, pp. 133-134]. Med andra ord, hur ska vi
kunna skapa ett samhälle där varje individs potential blir
förverkligad men inte på bekostnaden av andra? För
att nå
detta, tänker sig anarkister ett samhälle där, istället
för
att bli kontrollerat "uppifrån och ner" genom hierarkiska
strukturer och centraliserad makt, mänsklighetens affärer
kommer att "klaras av av individer eller fria sammanslutningar"
[Ben Tucker, _Anarchist Reader_, p. 149]. Senare sektioner i
FAQ:en (sektionerna I och J) kommer att beskriva anarkismens
positiva förslag om hur ett sådant samhälle bör
organiseras,
"nerifrån och upp". Något av den konstruktiva kärnan
av anarkism
kommer att synas även i de tidigare sektionerna.
Som Clifford Harper så elegant uttrycker det, "Som alla stora
ideér, är anarkism i grunden ganska enkelt att förstå
-
mänskliga varelser fungerar bäst när de lever fritt
från
auktoritet, bestämmandes saker bland dem själva hellre än
att
beordras hit och dit." [_Anarchy: A Graphic Guide_, p. vii].
Genom sin vilja att maximera indiviuell och därför social
frihet,
önskar anarkister nedmontera alla institutioner som trycker ned
människor:
"Gemensamt för alla anarkister är viljan att frigöra
samhället
från alla politiska och sociala förtryckarinstrument som
står i
vägen för en fri mänsklighet" [Rudolf Rocker, _Anarcho-Syndicalism,
p. 16]
Som vi kommer att see, är alla sådana institutioner hierarkier,
och deras
repressiva natur härstammar direkt från deras hierarkiska
form.
Anarkism är en socio-ekonomisk och politisk teori, men inte en
ideologi. Skillnanden är *mycket* viktig. Förenklat, en teori
betyder att du har en idé; en ideologi betyder att idéerna
har dig.
Anarkism är en grupp idéer, men de är flexibla, i
konstant förändring
och omstupning, öppen för modifikationer i ljuset av nya
fakta.
Medans samhället förändras och utvecklas, gör anarkismen
detsamma.
En ideologi, som kontrast, är en uppsättning "fixerade" idéer
som människor dogmatisk följer, oftast ignoranta inför
verkligheten
eller så förändrar de den så att det passar ideologin,
som
självklart är mer rätt. Alla sådana "fixerade"
idéer är källan till
tyranni och motsägelse, ledandes till försök att likrikta
alla
efter en falsk tanke. Det här gäller alla ideologier: Leninism,
Objektivism, "Liberalism", vad som helst - alla kommer att ha
samma effekt: förgörandet av äkta individer in namnet
av doktrinen,
en doktrin som oftast tjänar den härskande elitens intressen.
Eller som Mikhail Bakunin uttryckte det:
"Tills nu har all mänsklig historia bara varit ett fortgående
och blodigt offrande av miljoner av fattiga mänskliga varelser
i namnet på någon beklagansvärd abstraktion - gud,
land, stat,
nationell ära, historiska rättigheter, rättsliga rättigheter,
politisk frihet, allmänhetens välfärd."
Dogmer är statiska och dödslika i sin rigiditet, oftast skapelsen
av någon död "profet", religiös eller sekulär,
vars efterföljare
reser hans eller hennes idéer till avgud, oföränderlig
som sten.
Anarkister vill att de levande ska begrava de döda så att
de levande
kan fortsätta leva sina liv. De levande borde regera över
de döda,
inte tvärtom. Ideologier är kritiskt tänkade och frihetens
nemesis,
de förser en bok med regler och "svar" som lättar oss från
"bördan" att tänka själva från våra ryggar.
Våran avsikt med att producera den här FAQ:en är inte
att ge dig
"korrekta" svar eller en ny regelbok. Vi kommer att förklara lite
om vad anarkism har varit förr, men vi kommer att fokusera mer
på
dess moderna former och varför *vi* är anarkister idag. FAQ:en
är ett försök att provocera tanken och analys från
din sida.
Om du letar efter en ny ideologi, då är vi ledsna, anarkism
är inte
för dig.
Medans anarkister försöker vara realistiska och praktiska,
är vi
inte "resonabla" människor. "Resonabla" människor accepterar
okritiskt vad "expeter" och "auktoriteter" säger är sant,
således
kommer de alltid att förbli slavar! Anarkister vet det, som
Bakunin skrev:
"[en] person är stark bara när han står på sin
egen sanning, när han
talar och handlar efter sina djupaste övertygelser. Då,
vilken än
situation han må vara i, vet han alltid vad han måste säga
och göra.
Han må falla, men han kan inte bringa skam över sig själv
eller sina
åsikter." [_Statism and Anarchy_ - citerad i Albert Meltzer,
_I couldn't Paint Golden Angels_, p. 2].
Vad bakunin beskriver är kraften av självständigt tänkade,
vilket
är frihetens kraft. Vi uppmuntrar dig att inte vara "resonabel,"
inte
acceptera vad andra säger dig, istället handla och tänka
själv!
En sista sak: för att peka ut det uppenbara, det här *inte*
det sista
ordet om anarkism. Många anarkister kommer att inte alls hålla
med
om mycket som är skrivet här, men det är bara att vänta
när människor
tänker själva. Allt vi önskar göra är att
ge vår analys av särskilda
ämnen baserat på hur vi förstår och tillämpar
dessa idéer. Vi är dock
säkra att alla anarkister kommer att hålla med om kärn-idéerna
som vi
framställer, även om deras åsikter kan skilja sig från
våran om
tillämpningar av dem här och där.