|
VRAKFISK - WRECKFISH Copyright
© Kent Andersson, Göteborg, 26 april
2002. All rights reserved. Art:
americanus
(amerikansk) Beskrivning:
Liknar en kraftigt
byggd abborre. Stort huvud, stor mun, utskjutande underkäke.
Gällockets främre kant delvis sågtandad, vartill en
förbenad. Robust kropp i varierande färg från mörkt
brungråsvart till ljusare nyans. Rygg och övre sidor mörkare
med ljusare undesida. Svartbruna fenor. Två intilliggande ryggfenor,
främre med 10-12 taggstrålar och bakre med 11-13 mjuka
strålar.
Fortplantning: Sommarlekare. Övrigt dåligt känt. Populationsfördubblingstid; 4,5-14 år. Storlek / max size: Totallängd 210 cm, 100 kilo. Utbredning: Den har en vidsträckt förekomst som omfattar nästan hela Atlanten och Indiska Oceanen men är mest känd vid Sydafrikas västkust, ner till 1 000 meters djup. De tyngsta fynden är gjorda utmed Sydamerikas östkust. I Engelska kanalen och nordiska farvatten förekommer den mycket, mycket sällan. Föda: Fisk, blöt- och skaldjur. Status: Upptagen på internationell rödlista IUCN i klassen DD, kunskapsbrist. Användning: Vrakfisk är en läcker matfisk med vitt, mjukt kött. Säljs färsk eller djupfryst. Äts stekt, friterad, kokt, rökt, ugnsbakad eller tillagad i mikrougn. Etymologi: Vrakfisk efter engelska wreckfish, lever intill vrak och vrakspillror. Svenska namn: Vrakfisk 1887. Synonym: vrakabborre 1929. Övrigt: Vrakfisk (vrakabborre) var redan omnämnd i antiken. Ovidius ord "Cantharus ingratus succo" (Cantharus-fisken med den obehagliga lukten) gav en viss uppfattning om fisken på den tiden men fiskarten ansågs ändå okänd med ett stort mysterium för människan. Tills språkforskaren J G Schneider år 1801 publicerade det systematiska arbetet "M E Blochii Systema ichthyologiae iconibus CX illustratum". • Holdsworth skrev år 1824 "Matroserna på Providence stötte i Start Bay på en stor myckenhet mahognyved, som var beklädd med havstulpaner och omgiven av vrakfiskar. De fångade 4 eller 5, och jag köpte 2 av dem och lät koka dem. De smakade utmärkt". • Boken "Fishes of the British Islands" från 1862 uppger "Det är anmärkningsvärt att denna stora och ofta karakteristiska fisk förblivit obekant för naturvetare in till senaste tid". Stuxberg skriver i sin bok "Sveriges och Norges Fiskar" från 1895 följande "Vrakfisken, som blifvit så benämnda af engelska sjömän, därför att han ofta träffas i närheten af skeppsvrak och timmer, som drifva omkring i hafvet....". Engelska populära namn: Atlantic wreckfish, Stone Bass, Cherna, Sea rock perch och Wreck bass. • Ett fåtal vrakfiskar har påträffats i svenska vatten under åren 1938-72. NÄRINGS-
OCH ENERGIVÄRDE PER 100 GRAM ÄTLIG DEL:
Copyright
© Kent Andersson,
Sweden, 2002. |
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
