Vitrocka

Sailray
Dipturus linteus (Fries, 1838)

Copyright © Kent Andersson, 
Sweden, 5 maj 2003.
Uppdaterad: 19 aug. 2010.

Art: linteus

Släkte: Dipturus (2-fenad)

Familj: Rajidae (rockor)

Ordning: Rajiformes (rockaformer)

Klass: Elasmobranchii
(hajar och rockor)

All rights reserved.


Martin Andreasson, Gbg, Svenska havsfiskeklubben(SvHK), med f.d. svenskt sportfiskerekord på vitrocka, 9380 gram.

Beskrivning: Spetsig utdragen nos som är minst 3,5 gånger avståndet mellan ögonen. Plogformig framdel. Ljusgrå(lergrå), slät ovansida som ibland kan vara blåaktig. Vit, slät undersida med ibland mörka fenkanter. Starkt avrundade sidohörn. Upptill 4 små taggar framför ögonen och lika många bakom. Tre taggar på varje skuldra. Tre rader med 42-51 grövre taggar längs ryggraden till första stjärtfena. Hela stjärtlängden lite kortare än totala kroppslängden. Överkäken 50-51 små tänder, underkäken 44.
Fortplantning:
Blir könsmogen vid cirka en meters totallängd. Lägger hornartade fosterkapslar som är knappt 11 cm långa och 8 cm breda. Övrigt dåligt känd biologi.
Populationsfördubblingstid; 4,5 - 14 år.
Storlek/max. size:
Största kända totallängd 123 centimeter men blir troligen längre, uppemot 2 meter. Maxvikt 11,700 kilo(svenskt sportfiskerekord 14 juli 2010). EFSA europeiska sportfiskerekord 11,15 kilo, Norge 1999.
Utbredning:
Vitrocka har fångats på 55 - 1372 meters havsdjup vid mjuka och hårda bottnar i Skagerrak (årsvis vid Bohuskusten), utmed sydvästra och södra Norges kust, mellan Shetland och Färöarna, ibland väster om Irland, runt Island, vid södra och västra Grönland samt några exemplar på nordkanten av grundet Flemish Cap som ligger öster om Newfoundland i Kanada.
Föda:
Ganska aktiv rovfisk, äter all slags bottendjur inklusive fisk (torsk, sill).
Status:
Är inte upptagen på den internationella rödlistan IUCN.
Användning:
Vitrockan anses ha det läckraste köttet av alla slags rockor. Köttet i vingarna säljs färskt eller rökt. Av levern tillverkas olja. Mindre vitrockor blir fiskfoder.
Etymologi:
Artnamnet linteus syftar på linnevävens färg som vitrockans ovansida har.
Svenska namn:
Professor Bengt Fries, 1799-1839, zoolog, på riksmuseet i Stockholm, beskrev denna art i Kungl. Vet. Akad. Handling 1838, sid 154, under namnet Hvit-rocka (Raja lintea). Den kallades förr spanjor på Klädesholmen, 1856. Smögen namngav den tidigare gödskrocka, det vill säga jutsk rocka. Medan andra bohuslänningar döpte den till blagarnsrocka, det vill säga blågarnsrocka.
Övrigt:
Vitrockan är en populär, svårfångad sportfisk.

Copyright © Kent Andersson, Sweden, 2003.
http://hem.passagen.se/kent.andersson
E-post / e-mail:
kent.andersson@passagen.se
eller / or
kenth_t_andersson@hotmail.com

hem/home/index