tofsstjärtfisk, coelacanth

Tofsstjärtfisk - Coelacanth
Latimeria chalumnae - Smith, 1939.

Art: chalumnae
Släkte: Latimeria
Familj: Latimeriidae (tofsstjärtfiskar)
Ordning: Caelacanthiformes (coelacanths)
Klass: Sarcopterygii (köttfeningar)

Beskrivning: Naket huvud. Tjocka fjällbeklädda, köttiga fenor. Simmar mycket sakta. Honan större än hanen. Kan stå lodrätt med huvudet nedåt i några minuter. Kroppsfärg mörkblå eller brun med vit- eller blåaktiga fläckar. Efter döden skiftar fisken färg till mörk svartbrun.
Fortplantning: Yngelfödare, 5-29 levande yngel. Dräktighetstid 3 år, vilket är det längsta kända för ett ryggradsdjur. Populationsfördubblingstid; mer än 14 år.
Storlek / max size: Hona 200 cm TL, hane 168 cm TL, 95 kg (hona), 48 år.
Utbredning: Bottenlevande, sällsynt, harmlös havsfisk, 150-700 djupmeter, gärna i grottor, vid öarna Astove, Cosmoledo, Anjouan, Grand Comoro, Madagascar, samt utanför Kenya, Mozambibique, Tanzania och Sydafrika.
Föda: Småfisk, kräftdjur och bläckfisk.
Status: Akut hotad (CR) i internationell rödlista IUCN. Internationellt fiskeförbud råder (CITES I, sedan 18 januari 1990).
Användning: Gammal välkänd havsfisk hos lokalbefolkningen. Saknar kommersiellt värde, men enstaka exemplar kan ge upptill 15.000 kr på den svarta marknaden.
Etymologi: Fick sitt namn kvastfening av att flera av deras köttiga fenor sitter på ett tjockt fjällbeklätt "kvastskaft". Tofsstjärtfisk av tofsen på stjärtfenans bakkant.
Släktnamnet Latimeria efter Marjorie Courtenay-Latimer, 1907-2004, Sydafrika. Hon var den första forskaren som kom över ett unikt exemplar av fisken.
Svenskt namn: Tofsstjärtfisk 1963. Synonymer: blå fisk (1965), kvastfening (cirka 1940).
Övrigt: Bok "Tidernas Fisk" Jakten på kvastfeningen (A fish caught in time) av Samantha Weinberg. Wahlström & Widstrand, november 2000.

hem/home/index