Sjurygg är en helt annorlunda havsfisk. Foto © Kent Andersson

Sjurygg - Lumpsucker
Cyclopterus lumpus, Linnaeus 1758

Copyright © Kent Andersson, 28 januari 2003.
Uppdaterad / updated; 7 oktober 2007.

Art: lumpus (klump)
Släkte: Cyplopterus (kretsfenad)
Familj: Cyclopteridae (sjuryggar)
Ordning: Scorpaeniformes (kindpansrade fiskformer)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar)

Beskrivning: Tjock, slemmig, sexkantig kropp i genomskärning med sju rader taggiga vårtknölar utmed övre kroppsida och rygg. På kroppens undersida har bukfenorna ombildats till en rund sugskiva med en dragkraft på minst 35 kilo enligt engelsk undersökning. Tjock hud utan fjäll. Ryggfena med 5-9 hårda strålar och 9-11 mjuka. Analfena 9-10 mjuka strålar, saknar hårda. Honan, kvabbso, blir större än hanen som kallas stenbit.
Fortplantning: Leker nära strand i februari - augusti. Hanen vaktar rommen, cirka 200 000, som kläcks efter 60-70 dygn. Populationsfördubblingstid; 4,5 - 14 år.
Storlek/max. size: Totallängd 73 centimeter (Norge, april 2004). Max.vikt 9500 gram, max 24 år, utanför Norden. Svenskt rekord 53 centimeter, 7 kilo, Kattegatt februari 1995. Svenskt sportfiskerekord 5,5 kg 1977. Europeiskt sportfiskerekord 9,34 kg, England 1987.
Utbredning: Lever på 50 - 400 meters djup i Atlanten vid Nordamerikas östkust, Grönland, Island, Barents hav, ner till södra Portugal, samt in i Östersjön.
Föda: Småfisk, mindre kräftdjur, mask, maneter.
Status: Ej upptagen på den internationella rödlistan IUCN.
Användning: Måste flås innan anrättning. Bara hanens kött används. Säljs färsk. Äts inkokt, stekt eller varmrökt i Norden, smakar nästan som lax. Klassiska svenska rätter är stenbitssoppa och inkokt stenbit med lever och mjölke. Den färska rommen behandlas med saltlake och färgas svart eller röd och säljs som "stenbitsrom" i Sverige, dansk Limfjordskaviar eller Perles du Nord (Nordpärlor) från Island. Canada är störst med 11 000 ton rom mot Norges 2 700 ton år 2000. Därefter Danmark och Island.
Etymologi: Sjuryggen fick sitt latinska släktnamn Cyklopterus efter de enögda jättarna, cykloper, som bodde på bergryggar i den grekiska gudasagan. 1611 i skrift fick fisken sitt svenska namn sjurygg av sju rader taggiga vårtknölar utmed sidor och rygg. 1611 namngavs hanen stenbit för att den biter sig fast i sten. 1786 tillkom honans namn kvabbso av kvabba (dallra av fettma) och so (hona).
Svenska namn: Sjurygg 1611. Honan kallas kvabb, kvabba, kvabbso, kvabbsugga, Qvabbso, runso i Skåne och Halland, småkvabbar i Skälderviken, samt kvabbso, kvapsu, ranke, rånka, sypiga i Bohuslän, ältfisk (Södermanland).
Hanen benämns sjuryggare vid Östersjökusten, sjuryggfisk (Blekinge) och kvabbgalt, stenbit i Bohuslän och Skåne. På Gotland namngavs den tidigare sjaurygg (sjurygg), stainbäitare, stainbäjtare (stenbitare), stainbuck, snorfojbul, snorföbel. Lumpfisk efter ostkusten.
Övrigt: Sjurygg, ältfisk, ska torskas i ugn, pulvriseras och intagas teskedsvis med en massa brännvin, en hälsodryck, så botades frossfeber i forntiden, Mörkö. Förr i tiden kallades denna märkliga fisk för snigelfisk i Nordamerika på grund av allt slem och dess slöa framfart.

Närings- och energivärde per 100 gram ätlig del:

Vatten: 82- 85 gram,
Energi: 412 kJ, 98 - 118 kcal,
Protein: 8,1 - 18,6 gram,
Fett: 2,5 - 9,5 gram.

Copyright © Kent Andersson, Göteborg, 2003.
http://hem.passagen.se/kent.andersson
E-post / e-mail:
kent.andersson@passagen.se
eller / or
kenth_t_andersson@hotmail.com

hem/home/index