Siklöja, vendace

Siklöja är Norrbottens landskapsfisk. Foto: © Kent Andersson

Siklöja - Vendace
Coregonus albula (Linnaeus, 1758)

Copyright © Kent Andersson, Sweden, 21 januari 2003.
Updated / uppdaterad: 21 juli 2009.

Art: albula (vit)
Släkte: Coregonus (sikfiskar)
Familj: Salmonidae (salmonidfiskar)
Ordning: Salmoniformes (salmoniformer)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar)

Beskrivning: En i Sverige liten silverglänsande salmonidfisk med grå- eller grönblåskimrande rygg med fettfena, nästan tandlös mun och utskjutande underkäke på långsmal kropp. Grågrönrödiga fenor. Ryggfenan har 10-13 mjuka strålar, saknar hårda. Analfenan har 13-17 mjuka strålar, saknar hårda. Fullständig sidolinje med 75-87 tydliga fjäll. Första gälbågen 36-52 gälräfständer. Kantig pupil. Silvervit regnbågshinna. Stimfisk. Förväxlas ibland med dvärgformer av sik.
Fortplantning: Den blir könsmogen vid 2-3 års ålder vid en längd av 8 - 15 centimeter. Vandrar i augusti - september. Leker vanligtvis i oktober - december, lägger 1700 - 4800 romkorn i både rinnande och stillastående vatten, 1-5 grader, över grus- och sandbottnar. Efter 100-130 dagar kläcks rommen på botten under tidig vår. Populationsfördubblingstid 1,4 - 4,4 år.
Storlek/max. size: Utomlands 45 cm totallängd, vikt 1 kilo, 10 år. Här i Sverige är det liten fisk som sällan blir mer än 20 centimeter lång. Dvärgformer förekommer (8cm, 5 gram). Varierande tillväxt.
Utbredning: Sällsynt i Irland, England och i några syd- och mellaneuropeiska länder. Mer vanlig i Danmark, sydnorge och vanlig länder runt Östersjön men ej i högre fjällområden. Lever nertill 30 meters djup i klara och kalla söt- och brackvatten.
Föda: Livnär sig av zooplankton, vattenloppor, hoppkräftor, samt periodvis av insektspuppor och -larver.
Status: Upptagen på den internationella rödlistan IUCN i klassen kunskapsbrist, DD. Man befarar att bestånden är överfiskade då fångsterna har kraftigt minskat de senaste åren.
Användning: Fångsterna varierar kraftigt från år till år beroende på olika tillväxt. År 1920 redovisades 220 ton siklöja, 1989/1500 ton, 1996/604 ton, 1999/190 ton, 2000/261 ton, 2001/182 ton, enligt SCB. Den svenska årsfångsten har till och med varit uppe i över 2000 ton men det är historia och ungefär 5 procent utgör rom. Nästan all löjrom kommer numera från Vänern(17 ton av totalt 18 ton år 2004, SCB) efter kraftigt nedgående fiske i Norrbotten. Fångas med sättgarn, vad, nät, (vinter-)not, håv eller fiskfällor. Det är en läcker matfisk med fint, saftigt, välsmakande kött som äts helstekt, rökt, kokt (6-8 minuter) eller friterad. Förr i tiden förvarades siklöjan fryst utomhus, isad och insaltad till vinterföda. Rommen bereds till värdefull kaviar, löjrom, i synnerhet Kalixrom efterfrågas. Filéer säljs också från 2007.
Etymologi: Coregonus har av Petrus Artedi översatts från grekiska till pupil (öga). Silvervit regnbågshinna gav artnamnet albula.
Svenska namn: Fornsvenska: sika lögha, före 1520. Rikssvenska: siklöja (1834?), namnet har troligen sina rötter i Värmland, Medelpad eller Norrland.
Synonymer: blickta (Siljan, Dalarna, 1738), blikta, blickta, blålöga (Vättern), blåsill (Ångermanland), byssja (Helsingland), börse (Njurunda, Medelpad), detta (Värmland), godlöja (Värmland), guppa, gåppa (Värmland), lakesill (Norrbotten), laxaöga, löja (Helsingland, Luleå), löga (Vättern), löyla, moika, (Lappland, 1738), rabbox, rabboxe (1537, Ångermanland, Västerbotten, Norrland), rappoxe (Jämtland, Ångermanland), sik (Vombsjön, Skåne), sikling (Värmland 1884), sil (Kållandsö 1830-talet, Skaraborg och i Vättern), sikvimma, sillack (Västerbotten), skadd (Norrbotten), skinnbaggar (utan fjäll), småsik (Småland, 1738), smärling (Luleå, Jämtland), Somma-strömming (sjön Sommen), stint (Norrland, Ångermanland, 1738), stinta (Ångermanland, Värmland), wemme (Norrbotten), wimma (Dalsland), Ånims-wimma (Dalsland), etc. En del lokala namn kan även tillhöra dvärgsikar.
Övrigt: Under medeltiden hade siklöjans lekplatser mycket stora värden och periodvis tillhörde fiskerätten kyrkans makt.

Närings- och energivärden per 100 gram ätlig kött-del:
Energi: 565 kJ, 135 kcal,
Protein: 19 gram,
Fett: 6,5 gram.
Närings- och enerigivärden per 100 gram finsk rom:
Protein: 54,0 - 56,9 gram,
Fett: 35,8 - 39,5 gram.

hem/home/index