| 
Sik - Common
whitefish
Coregonus
lavaretus (Linnaeus, 1758)
Art: lavaretus
(sik)
Släkte: Coregonus
Underfamilj: Coregoninae (sikfiskar)
Familj: Salmonidae (salmonidfiskar)
Ordning: Salmoniformes (salmoniformer)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar)
Copyright
© Kent Andersson, Sweden, 1 december, 2006.
Senast
uppdaterad: 23 augusti 2009.
Beskrivning:
Silvergråa
sidor, ljus undersida, mörk rygg. Fettfena. Djupt kluven stjärtfena.
Medelstora fjäll. Hel sidolinje. Inga eller små tänder
i liten mun. Visar mycket stora olikheter (nosform, ryggens höjd,
antalet gälräfständer och ryggkotor, samt vikt), både
biologiska och ekologiska, som kan bilda korsningar med varandra. Kan
uppträda i olika dvärgformer. Det finns bara en sik-art i
Sverige, se övrigt nedan. Vill ha klart, svalt, syrerikt vatten.
Ofta stimfisk. Både stationär och vandrande.
Fortplantning:
Leker senhöst, vinter- eller tidig
vår över grus-, sand- eller stenbotten när vattnet understiger
7°C. 1.000 - 135.000 romkorn, kläcks efter 2-3 månader.
Mycket varierande tillväxt.
Populationsfördubblingstid:
1,4 - 4,4 år.
Storlek / max size: 130,0
cm TL, 10,0 kilo, 25 år?
Svenskt rekord: 8,5 kg, 80 cm, 19 år, Vättern 1974.
Utbredning: Söt- och brackvatten,
sällsynt i havsvatten, 4°-16° C, pH 7,0 - 7,5. Nord- och
Centraleuropa.
Föda: Zooplankton, insekter, bottendjur,
rom, yngel, småfisk.
Status: DD kunskapsbrist.
Användning: Kommersiell matfisk(gravad,
rökt, saltad), husbehovsfisk, odlingsfisk, sportfisk. Rommen används
till kaviar.
Etymologi: Coregonus, släktnamnet,
förleden kore (grekiska) betyder pupill och efterleden gonia (vinkel)
syftar på pupillens vinkel framtill. Artnamnet lavaretus,
av franska lavaret (sik).
Svenska namn: Sik av fornsvenska siker,
före 1520, senare sijk. Ett nordisk, baltiskt och slaviskt fisknamn
av ovisst ursprung. Kanske av storryska sig (=hoppfisk).
Nästan varje vatten tycks ha skapat sin egen sik-ras och populärnamnen(nedan)
har genom åren skapat problem, förvirring och förväxling.
Synonymer: albask 1915, asp 1953 (Vättern), aspsik
1953 (efter Aspa, lekplats vid norra Vättern), blaiokk
& blajokk (Storvindeln), blegare
1948 (Vänern), blegsik 1948 (Vänern), bleksik 1948 (Vänern),
blickta 1953, blåsik
1855 (Ringsjön),
bottensik 1942 (Vänern), brinkasik
(Vättern), detta 1953, djupsik 1953 (Vättern), dvärgsik,
fetsik 1884 (Vänern), finnsik (Norrland), gertbäckslöja
(Storvindeln), getjokk, glansfisk, glomsik (Vänern), glysik 1891
(Vänern), grundsik
1942, gråsellack 1915 (Hornavan),
gråsik 1778 (lång-, kort- hög- och långnosad),
grässik (Vättern),
grönsik 1778 (Vänern), gullspångssik
1948, guppa 1953, halvnäbb 1979 (Vänern), havssik 1948 (ostkusten),
helgemässik
1891 (Vänersborg), helgesik
1891 (Vänersborg), hjält
1855, hält
1855 (Öresund), hutchen (Storlögdan),
knubbsik 1855
(Åmål), krumnosik
1985, kulsik (Vättern), kustsik 1953 (Norrlandskusten), lappsik
(Norrland), lavaretsik
2000, locknesik
(Locknen), lumbålt (småsik, Gotland), löja 1953, lövsik
1891 (Vänern), mårtensik
(Vänern),
mårtenmässik (Vänern),
näbbsik 1884 (Kållandsö, Vänern), Persmesik
(Vättern), planktonsik
1855, puckelsik 1993, påll--sellack
(Arjeplog), rabboxe
1953, risling, ryssing 1953, rör (Norrland), rössing,
sandsik(felaktigt),
sellack 1915 (Hornavan), siker
(‹1520), sikling
1953, siklöja,
siksellack, sikvimma 1953, sil
1953, sill 1953, sillack 1953, skarpsellack
1915 (skarp syftar på lekvårtorna, lekmogen sik), skärgårdssik
(Hangö), skärsik, småsellack,
småsik 1953, smäling 1953, smärling 1953,
solbad-sik (Norrland), stenbit (Norrland), stensik
1778 (Vättern), stint 1953, stinta 1953, storsik
1855 (Vänern), strömsik 1953, sursik (Lappland), säik
(Gotland), säikban (småsik, Gotland), sällsjösik
(Jämtland), tjerifisk, valaamsik, varras-sellack (Storavan), vimma
1953, åsik (Gideåbacka, Västerbotten), älvsik
1922, etc.
Övrigt:
• Det
går inte urskilja någon distinkt sikart
i Sverige (FishBase Symposium 2006).
• Sept. 2000 skrev tidn. Arbetet "Coregonus lavaretus
är den enda sikart som finns i Europa enligt
utländska forskare".
• Blev Ångermanlands landskapsfisk i april 1994.
• Siksöndag, tredje söndagen i augusti, sikhåvning
i Kukkolaforsen, Tornedalen. En gammal och populär tradition från
1500-talet.
• Sikfest, Jakobsmäss, sista söndagen i juli.
• Sandsik
1929 (ädelfisk), Coregonus fera, är utdöd (EX)
sedan länge, den har bara levt i Genévesjön, Schweiz.
Närings-
och energivärde per 100 gram ätlig del:
Vatten:
74 gram,
Protein: 21,5 gram,
Fett: 3 gram,
Kolesterol: 50 mg,
Energi: 475 kJ, 114 kcal.
Copyright
© Kent Andersson, Sweden 2006.
http://hem.passagen.se/kent.andersson
E-post / e-mail:
kent.andersson@passagen.se
eller / or
kenth_t_andersson@hotmail.com
hem/home/index |