ruda, dammruda, sjöruda, kroppa

Ruda - Crucian carp
Carassius carassius (Linnaeus, 1758)

Art: carassius (ruda)
Släkte: Carassius (rudafiskar)
Familj: Cyprinidae (karpfiskar)
Ordning: Cypriniformes (karpfiskformer)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar)

Beskrivning: Vanligen, hög sammantryckt kropp. Mässinggula sidor. Mörkbrun eller olivgrön rygg. Färgerna växlar efter vattnets och bottnens beskaffenhet. Saknar skäggtömmar. Seglivad, tål syrefattigt vatten och under vintern ligger den i dvala, nedgrävd i gyttjebotten.
Fortplantning: Leker maj-juli. Honan lägger 100.00-300.00 romkorn, klibbar fast i vattenväxter. Kläcks efter 9-10 dygn(ca 100 dygnsgrader), vid 15°C.
Populationsfördubblingstid: 1,4 - 4,4 år.
Storlek / max size: TL 64 cm (Finland), 6,4 kg (Finland), 70 år (Linné).
Svenskt rekord 3440 gram, 44 cm, Persöfjärden i Norrbotten, 2 juni 2009. (nära 1,5 fot[nära 45 cm], cirka 8 skålpund[ca 3,4 kg] Hederviken, Roslagen, 1800-talet).
Utbredning: Söt- och brackvatten, 2-22°C. Ursprungligen i flodområden till Svarta havet, Östersjön, Nordsjön och Norra Ishavet till Lenafloden. Senare även i centrala och norra Asien till norra Kina. Inplanterad i åtskilliga sötvatten.
Föda: Zooplankton, insekter, maskar, växtrester.
Status: Livskraftig (LR)
Användning: Begränsad kommersiell användning som matfisk, sötaktigt kött. Populär sportfisk och odlingsfisk i vissa länder.
• År 1918 såldes 7.195 kilo ruda som matfisk för 6.545 kr i Sverige.
Etymologi: Carassius, ett grekiskt fisknamn.
Svenska namn: Ruda, av fornsvenska rudha före 1520, anknytning till röd. Synonymer: dammruda 1838, guldruda (se guldfisk), karussa (1855, Skåne & Bohuslän), karäuse-å (Gotland), kroppa (fsv. kroppadamber=ruddamm, till sv. dial. kroppa, ruda, 1922), rhudo (Vadstena kloster 1470), rudkarp (bastard 1838), sjöruda 1838.
Övrigt: • Mindre ruda förväxlas ofta med syskonarten silverruda, C. gibelio.

Närings- och energivärde per 100 gram ätlig del:
Vatten: 76,3 gram,
Protein: 17,8 gram,
Fett: 5,6 gram,
Energi: 112 kcal.

hem/home/index