
Rödstrimmig
mullus - Striped red mullet
Mullus
surmuletus (Linnaeus, 1758)
Copyright
© Kent Andersson, Sweden, 8 november 2003.
Uppdaterad
/ updated 8 april 2008.
Art: surmuletus
(franskt fisknamn)
Släkte: Mullus (rödaktig)
Familj: Mullidae (getfiskar)
Ordning: Perciformes (abborreformer)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar)
Beskrivning:
Två
långa skäggtömmar i sökande efter bottenföda.
Brant pannprofil. Två ryggfenor, fläckig främre med
7-8 taggstrålar, enfärgad bakre med en tagg och 7 mjuka.
Uringad stjärtfena. Inga tänder i överkäken. Två
små fjäll under ögat. Varierande kroppsfärg efter
sinnesstämning, lokal, årstid, m.m. Den rödstrimmiga
färgen uppkommer vid upphetsning och efter död. Annars rödbrun
ryggfärg, ibland med skiftning i grönt. Silveraktig eller
rödvitfläckig buk. Ett rödaktigt längsband från
ögat till stjärt, paralellt därunder mer eller mindre
synliga 3 gulaktiga band.
Fortplantning: Leker
från maj till juli. Pelagisk rom som kläcks efter 3-4 dygn.
Pelagiska larver. Är 5-12 cm lång i oktober. Populationsfördubblingstid;
1,4-4,4 år.
Storlek / max size: 41
cm, 1 kg, 10 år.
Utbredning: 5-200 meters djup i östra
Atlanten från västra Norge (sparsamt) ner till Senegal inklusive
Kanarieörana, Medelhavet och Svarta havet. Mycket sällsynt
i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt. Den 10-12 december 1991 fångades
en 10 cms lång rödstrimmig mullus av fartyget Argos vid Bornholm
i Östersjön.
Föda: Mindre kräftdjur, maskar,
blötdjur, småfisk, fiskyngel.
Status: Ej upptagen på internationell
rödlista IUCN.
Användning: En mycket fin, läcker
matfisk med skärt, saftigt kött som blir vitt efter kokning.
Få ben. Säljs färskt och djupfryst. Kan tillagas på
många olika sätt.
Etymologi: Mullus, släktnamnet,
betyder rödaktig, därav namnet.
Svenska namn: Synonymer:
guldmulle (1877), guldströmming (2004), gulstrimmig barb (1929),
gulstrimmig mullus (1855), gulstrimmig mulle, havsbarb, mulle 1908,
rödbarb (1887), rödmulle (felaktigt), rödmullus, strimmig
barb (1887), strimmig röd mullus, surmulet (1887).
Övrigt: Mullus anses som världens
vackraste, läckraste och samtidigt dyraste fisk någonsin
enligt gamla uppgifter. Mullusfiskar ska förvaras i skuggan under
matbordet, därav uttrycket "Fiskarna simmar under gästernas
fötter". Sedan lyfter man upp vattenbehållaren på
bordet och då får den livrädda mullusen bekänna
färg i solljuset inför matgästerna. Därefter tar
man upp den levande mullusfisken som läggs i kvinnans hand. När
fisken dör förändras färgen i ett praktfullt färgskådespel
som imponerar stort och då tillkom uttrycket "En mullus anses
ej färsk om han ej dör uti gästens hand".
Sedan snabbt till kocken och blixtsnabbt tillbaka till matgästen.
För en "Mullus ska ätas kokad så levande färsk
som möjligt" vilket antikens greker kunde.
Just denna fisk, rödstrimmig mullus, var tidigare en lyxvara
av det mest extravaganta slag och endast förbehållen forntidens
stormrika gourmeters bord. Atenarna gick till och med så långt
att de utnämnde viss fiskhandlare till stadens hedersmedborgare
för utsökt mullusfisk.
Ett gammalt italienskt ordspråk uppkom: "La Triglia
non mangia chi la piglia" (Den som fiskar mullen får aldrig
äta honom). Italiens hejdlösa fiskfrosseri blev vansinnigt
slöseri vid banketter och fester med fisk. Kejsare Aulus Vitellius,
15-69 e Kr, åt 3-4 fiskmåltider varje dag hos vänner
och inget av gästabuden kostade under 50.000 kr per styck i den
tidens värde.
Närings-
och energivärde per 100 gram ätlig del:
Vatten:
72-73 gram,
Energi: 109 kcal,
Protein: 18,7 gram,
Fett: 3,8 gram,
Omega-3: 0,8 mg.
Copyright
© Kent Andersson, Sweden, 2003.
http://hem.passagen.se/kent.andersson
E-post / e-mail:
kent.andersson@passagen.se
eller / or
kenth_t_andersson@hotmail.com
hem/home/index |