Rödstrimmig mullus - Striped red mullet
Mullus surmuletus (Linnaeus, 1758)

Copyright © Kent Andersson, Sweden, 8 november 2003.
Uppdaterad / updated 8 april 2008.

Art: surmuletus (franskt fisknamn)
Släkte: Mullus (rödaktig)
Familj: Mullidae (getfiskar)
Ordning: Perciformes (abborreformer)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar)

Beskrivning: Två långa skäggtömmar i sökande efter bottenföda. Brant pannprofil. Två ryggfenor, fläckig främre med 7-8 taggstrålar, enfärgad bakre med en tagg och 7 mjuka. Uringad stjärtfena. Inga tänder i överkäken. Två små fjäll under ögat. Varierande kroppsfärg efter sinnesstämning, lokal, årstid, m.m. Den rödstrimmiga färgen uppkommer vid upphetsning och efter död. Annars rödbrun ryggfärg, ibland med skiftning i grönt. Silveraktig eller rödvitfläckig buk. Ett rödaktigt längsband från ögat till stjärt, paralellt därunder mer eller mindre synliga 3 gulaktiga band.
Fortplantning:
Leker från maj till juli. Pelagisk rom som kläcks efter 3-4 dygn. Pelagiska larver. Är 5-12 cm lång i oktober. Populationsfördubblingstid; 1,4-4,4 år.
Storlek / max size:
41 cm, 1 kg, 10 år.
Utbredning:
5-200 meters djup i östra Atlanten från västra Norge (sparsamt) ner till Senegal inklusive Kanarieörana, Medelhavet och Svarta havet. Mycket sällsynt i Nordsjön, Skagerak och Kattegatt. Den 10-12 december 1991 fångades en 10 cms lång rödstrimmig mullus av fartyget Argos vid Bornholm i Östersjön.
Föda:
Mindre kräftdjur, maskar, blötdjur, småfisk, fiskyngel.
Status:
Ej upptagen på internationell rödlista IUCN.
Användning:
En mycket fin, läcker matfisk med skärt, saftigt kött som blir vitt efter kokning. Få ben. Säljs färskt och djupfryst. Kan tillagas på många olika sätt.
Etymologi:
Mullus, släktnamnet, betyder rödaktig, därav namnet.
Svenska namn:
Synonymer: guldmulle (1877), guldströmming (2004), gulstrimmig barb (1929), gulstrimmig mullus (1855), gulstrimmig mulle, havsbarb, mulle 1908, rödbarb (1887), rödmulle (felaktigt), rödmullus, strimmig barb (1887), strimmig röd mullus, surmulet (1887).
Övrigt:
Mullus anses som världens vackraste, läckraste och samtidigt dyraste fisk någonsin enligt gamla uppgifter. Mullusfiskar ska förvaras i skuggan under matbordet, därav uttrycket "Fiskarna simmar under gästernas fötter". Sedan lyfter man upp vattenbehållaren på bordet och då får den livrädda mullusen bekänna färg i solljuset inför matgästerna. Därefter tar man upp den levande mullusfisken som läggs i kvinnans hand. När fisken dör förändras färgen i ett praktfullt färgskådespel som imponerar stort och då tillkom uttrycket "En mullus anses ej färsk om han ej dör uti gästens hand".
  Sedan snabbt till kocken och blixtsnabbt tillbaka till matgästen. För en "Mullus ska ätas kokad så levande färsk som möjligt" vilket antikens greker kunde.
  Just denna fisk, rödstrimmig mullus, var tidigare en lyxvara av det mest extravaganta slag och endast förbehållen forntidens stormrika gourmeters bord. Atenarna gick till och med så långt att de utnämnde viss fiskhandlare till stadens hedersmedborgare för utsökt mullusfisk.
  Ett gammalt italienskt ordspråk uppkom: "La Triglia non mangia chi la piglia" (Den som fiskar mullen får aldrig äta honom). Italiens hejdlösa fiskfrosseri blev vansinnigt slöseri vid banketter och fester med fisk. Kejsare Aulus Vitellius, 15-69 e Kr, åt 3-4 fiskmåltider varje dag hos vänner och inget av gästabuden kostade under 50.000 kr per styck i den tidens värde.

Närings- och energivärde per 100 gram ätlig del:
Vatten: 72-73 gram,
Energi: 109 kcal,
Protein: 18,7 gram,
Fett: 3,8 gram,
Omega-3: 0,8 mg.

Copyright © Kent Andersson, Sweden, 2003.
http://hem.passagen.se/kent.andersson
E-post / e-mail:
kent.andersson@passagen.se
eller / or
kenth_t_andersson@hotmail.com

hem/home/index