Guldregnbåge (bilden) är en odlingsform av regnbågsöring.
Copyright/Foto © Kent Andersson

Regnbågsöring - Rainbow trout
Oncorhynchus mykiss (Walbaum, 1792)

Copyright © Kent Andersson, Sweden, 22 april, 2002.
Uppdaterad; 13 september 2009.

Art: mykiss
Undersläkte: Rhabdofario (öring)
Släkte: Oncorhynchus (krokig käke)
Familj: Salmonidae (salmonidfiskar)
Ordning: Salmoniformes (salmoniformer)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar)

Beskrivning: Rovfisk. Grönblå rygg med silvergråa sidor. Mörka prickar på huvudet, kroppen och fenor men ej på buken. Regnbågsliknande (rödviolett) färgband utmed sidolinjen och på gällocken, speciellt under lektiden. Färgvariationer förekommer.
Fortplantning: Leker i januari-juni i strömmande, syrerikt sötvatten när vattentemperatur överstiger cirka 12 grader. Gräver grop i lågvattnets grusbotten. Lägger upptill 50.000 romkorn, kläcks efter ca 370 dygnsgrader. Förökar sig i svenska sötvatten och där förstör rom från lax och öring som lekt tidigare.
Populationsfördubblingstid; 1,4 - 4,4 år.
Storlek / max size: Totallängd 120 cm, vikt 25,5 kg, 18 år.
Sportfiskerekord 1) 21,79 kg (49 lbs), Diefenbakersjön, Canada, 5 sept. 2009, 2)19,69 kg, BC Canada, 5 juni 2007.
Utbredning: 0-200 meters djup i söt-, brack- och saltvatten, 3-24 grader, minst pH 6,2. Ursprungligen i norra Stilla havets kustvatten med tillflöden. Inplanterad i många länders sötvatten runt om i världen. Även utsatt i Östersjön och i danskt kustvatten.
Föda: Zooplankton, insekter, fiskrom, småfisk, sniglar, mindre kräftdjur.
Status: Ej upptagen på internationell rödlista IUCN.
Användning: Mycket viktig matfisk, odlingsfisk, sportfisk, förekommer i offentliga akvarier. Säljs färsk, gravad, rökt och ibland fryst. Tillagas på många sätt.
Det finns även KRAV-odlad svensk regnbågsöring.
Etymologi: Syftar på fiskens(hanens) regnbågsfärgade sidor.
Svenska namn: Rikssvenska; regnbågsöring 1904. Synonymer: amerikansk laxöring (1985), blanklaxöring (1985), forell, kamchatkaöring 1988, laxforell, portionsforell 1942, regnbåge 1959, regnbågsforell 1893, regnbågslax 1961, stålhuvudslax 1927, stålhuvudsöring 1929.
Övrigt: • Regnbågsöringen hybridiserar med strupsnittöring.
 • Regnbågsöringen är i den första godkända beskrivningen känd som en asiatisk öringfisk från ryska halvön Kamchatka. Den stationära kamchatkaöringen (f d Salmo mykiss, Walbaum 1792) och havsvandrande kamchatkaöring (f d Salmo penshinensis, Pallas 1811) är två huvudformer av en valid art.
 • Även om regnbågen fick sin första godkända beskrivning 1792 var fisken och dess latinnamn känt långt innan dess. Fiskforskningens fader svensken Peter Arctædius (Petri Artedi), 1705-35, skrev om regnbågen under latinnamnet Salmo mykiss i ryska Kamchatka med hänvisning till den engelska zoologen Pennant. Det ska även tilläggas att strupsnitsöringen under en mycket lång tid fram till 1931 också hade latinnamnet Salmo mykiss då man ansåg den var en form av regnbågsöringen, så kallade tvillingarter. Vad det ryska artnamnet mykiss betyder är inte känt, likaså hur gammalt det är.
 • Regnbågsöringen är också historiskt känd på ryska Kommandöröarna och i Alaska som tidigare tillhörde forna Sovjetunionen. Därefter utmed kusten i British Columbia, Canada, och Californien, USA, som havs- eller kustvandrande rödbandad "steelhead" (f d Salmo gairdnerii, Richardson 1836) vilken är en geografisk isolerad delpopulation från ryskt ursprung. Regnbågens utbredning i Nordamerikas sötvatten var i stort sett först begränsad till Rocky Mountains (Klippiga bergen) men efter omfattande utsättningar även spridd i hela Nordamerika och sedan runt om i världen. Enligt internationella fiskforskare är regnbågen en öringfisk och inte någon slags laxfisk. Av den anledning tillhör regnbågen ursprungligen Stilla havets öringar i undersläktet Rhabdofario och närmaste syskonart, tvilling i detta fall, i samma grupp är strupsnittsöring. Därmed är regnbågen inte någon Stilla havslax vilket DNA-analyser visat. Tyskland fick regnbågen första gången 1882 men det är inte känt från vilket land. Danmark fick sin regnbåge omkring 1890. Sverige 1892 i en sändning ögonpunkterad rom från Tyskland.

VAD SKULLE FISKEN HETA?

 När regnbågen kom till Sverige uppstod frågan vad man skulle sätta för namn på fisken. Det blev forell (öring) från tyskan eftersom svenskan är ett germanskt språk. Sedan blev det regnbågsforell 1893. Regnbågsöring, ett 1904 föreslagit namn på fisken, lanserades åter senare för att undvika den vilseledande benämningen regnbågsforell (forell är ursprungligen bäcköring, Salmo trutta, en portionsstor fisk). Namnet regnbågsforell försvann mer eller mindre under 1950-talet och man började i stället använda namnet regnbåge. Professor Gunnar Svärdson skrev i sin bok "Fiskebiologi" 1964 att man bör använda namnet regnbågsöring som är korrekt. Men svensk handel lanserade i stället fisken under den vilseledande beteckningen "regnbågslax", ett namn som är strängligen förbjudet i utlandet. Livsmedelsverket och Fiskbranschens Riksförbund har dock gjort ett stort, grovt avsteg från vetenskaplig fakta och andra länders lagtext när man tills vidare godkände beteckningen "regnbågslax" eller enbart regnbåge. Varför då den vilseledande beteckningen "regnbågslax" i svensk mathandel? Förklaringen är enbart ekonomisk vinning, inget annat. Handeln tror mer på "lax" som säljande argument vilket kan i få fall kanske vara lite bättre än öring, men för internationella fiskforskare och många sportfiskare runt om i världen är öring betydligt mer värd än lax.

VÄRLDSPRODUKTION

 Regnbågen är en mycket populär odlingsfisk, både som matfisk och sportfisk runt om i världen. Världsproduktionen av odlad regnbåge 1989 uppgick till 204 034 ton. Frankrike stod för 30 935 ton, USA 27 725 ton, Danmark 25 500 ton, Finland 18 520 ton, England 17 844 ton, etc. Sverige 5 622 ton (132,6 miljoner kr) som fem år senare, 1993, minskat till 4 123 ton (109 miljoner kr). År 1993 var importen av färsk regnbåge till Sverige 436 ton (14,6 miljoner kr). Samma år exporterade vi 472 ton fryst regnbåge, värt 13,8 miljoner kr. Regnbågen är rik på A-, D- och B12-vitamin samt innehåller niacin och pantotensyra som också är viktig.
 • Guldforell (guldöring), namnet blev känt 1962, är en guldfärgad odlingsform av forell (öring) som sedan ändrades 2002 till guldregnbåge för att undvika förväxling med en valid syskonart. Denna odlingform har sitt ursprung i USA men odlas även Danmark för export även till Sverige.
 • Coboltregnbåge (blåskimrande) är en annan odlingsform i USA och Frankrike som ännu inte nått Sverige men försök pågår i dansk odling för export.
 • Beteckningarna Kamchatka steelhead, steelhead (stålhuvud) och steelhead trout är havsvandrande regnbågsöringar i endast Stilla havet men kan i undantagsfall även förekomma i några få små bestånd i de Stora sjöarna i USA/Canada, enligt nordamerikansk uppfattning.

NÄRINGS- OCH ENERGIVÄRDE PER 100 GRAM ÄTLIG DEL:
Vatten: 76,7 gram,
Protein: 17,2 - 19,6 gram,
Fett: 5,2 - 10,2 gram,
Omega-3: 1,5 - 2,2 mg, vild.
Omega-3: 448 mg, odlad,
Energi; kJ 460-672, kcal 110-161.
Rensförlust: 38 procent.

SYSKONARTER

 Regnbågsöringen har sex syskonarter:
Oncorhynchus aguabonita, Golden trout, Guldöring.
Oncorhynchus apache, Apache trout, Apache öring.
Oncorhynchus chrysogaster, Mexican golden trout, Mexikansk guldöring.
Oncorhynchus clarki, Cutthroat trout, Strupsnittsöring.
Oncorhynchus gilae, Gila trout, Gilaöring.
Oncorhynchus iwame, Iwame trout, Iwameöring (finns endast i Japan).

Copyright © Kent Andersson, Sweden, 2002.
American Fisheries Society (life)
E-post / e-mail:
kent.andersson@passagen.se
eller / or
kenth_t_andersson@hotmail.com
Ovan text kan fritt användas för akademiska och icke-kommerciella ändamål om följande anges:
Källa: Kent Andersson, 2002-06, Regnbågsöring.

hem/home/index