havsnejonöga, sea lamprey

Havsnejonöga - Sea lamprey
Petromyzon marinus - Linnaeus, 1758.

Art: marinus (havslevande)
Släkte: Petromyzon (stensugare)
Familj: Petromyzontidae (nejonögon)
Ordning: Petromyzontiformes (nejonögon)
Klass: Cephalaspidomorphi (nejonögon)

Copyright © Kent Andersson, Sweden, 2 mars 2007.
Uppdaterad: 5 november 2007.

Beskrivning: Ormliknande kroppsform, saknar fjäll. Giftigt slem som avsöndras från körtlar i huden, ett försvar mot rovfiskar. Varierande marmorerad färg efter ålder, årstid och lokal. Ofta gråblå ovansida, äldre exemplar svartbruna. Ljus undersida. Käklös, rund sugmun(bild ovan) med rasptunga och tätt besatta horntänder. En lång ryggfena och en kort stjärtfena. Saknar ryggrad, har i stället ryggsträng (notakord).
Fortplantning: Leken som varar i 2-3 dygn (mars - augusti) i sötvatten, bäckar och åar. Honan lägger 24.000 - 300.000 romkorn i grusbädd som övertäcks. Rommen kläcks efter 10-12 dygn. Både honan och hanen dör normalt efter lek.
Populationsfördubbligstid 4,5 - 14 år.
Storlek / max size: Totallängd(TL) 120 cm, 2500 gram, 9 år (cirka 7 år som larv och yngel i sötvatten, cirka 2 år som vuxen i saltvatten).
Utbredning: Bottenlevande på 1 - 650 djupmeter i Barents hav, norra Atlantens kuster, Medelhavet, Svarta havet, sällsynt i Skagerrak, Kattegatt och i södra Östersjön med tillflöden. Stationära bestånd finns i några insjöar i nordöstra Nordamerika. Lever 20-30 månader i havet, resten av tiden i sötvatten.
Föda: Suger kroppsvätskor, blod och äter små bitar köttvävnad av andra fiskarter (lax, havsöring, sik, torsk).
Status: Sårbar (VU) i Europa. Fredad året runt i svenska vatten sedan 1 dec. 2004.
Användning: Fett ätligt kött men saknar numera kommersiellt värde.
Etymologi: Nejonöga efter tyska neunogen (nioögon). Den har 9 "ögon" fördelat på 7 små gälhål, ett öga, en näsöppning, på varje sida av huvudet..
Svenska namn: Havsnejonöga 1855. Synonymer: anprejare (Kullen 1855), havsnätting 1861, lampert (Göteborg 1855), lamprick (Marstrand 1855), nejonål (Ronneby), neunögon 1738, nätting 1738, sillapipare (Blekinge), sugare (Kullen 1855).
Övrigt: Kallas för havets vampyr, gnager hål i andra fiskars hud och dricker deras blod.
• Det sägs att den hatade kungen Johan av England (regerade 1199-1216) dog efter att ha ätit ett "överflöd av nejonögon". Kanske kocken var mutad.
• De gamla populärnamnen lampert och lamprick i Göteborg respektive Marstrand kommer av fiskens gamla latinnamn Lampretra, betyder "stenslickare".

hem/home/index