Beskrivning:
Lätt
att känna igen med hög, lång ryggfena vilken har 5-8
taggar och 14-16 fenstrålar. Varierande kroppsfärg från
silvergrått till mörkbrun i bronslyster. Stjärtfenan
skriftar i lila, blågrått och blågrått. Fisken
har en svag doft av timjan, därav artnamnet thymallus.
Fortplantning: Blir
könsmogen vid 3-6 års ålder. Leker under 2 veckor
i samband med islossning i mars - juni. En stor fullvuxen hona kan
lägga mer än 30.000 romkorn i bottengruset, kläcks
efter 3-4 veckor. Långsam tillväxt, kilovikt uppnås
efter 7-8 år. Populationsfördubblingstid 2,5 - 4,4 år.
Storlek / max size: 6,7
kg (Finland), 71 cm TL (Sverige), 15 år. Svenskt rekord 3,35
kg, 71 cm TL, Råstajaure 1966.
Utbredning: Föredrar strömmande
brack- och sötvatten, 6-18 grader, pH 7,0 - 7,5, dH 20,0, ner
till 15 meters djup i norra Europa till Uralbergen i nordvästra
Ryssland samt sparsamt i England och Frankrike.
• Det finns 2
olika populationer av harr i norra Europa: 1) Tyskland, Danmark, Poland,
Norge och Sverige, 2) Estland, Ryssland och Finland. Enligt DNA-analyser.
Föda: Insekter, mindre kräftdjur,
små maskar, snäckor, märlor, plankton, småfisk,
rom, yngel.
Status: Ej
upptagen på den internationella rödlistan IUCN.
Användning: Viktig husbehovsfisk.
Det fångas cirka 150 ton/år i Sverige. Mycket fin matfisk,
smakar bäst när den tillagas färsk. Äts kokt,
grillad, rökt, ugnbakad eller stekt. Vitt torrt kött. Populär
sportfisk för flugfiskare.
Etymologi: Harr kommer av ett litauiskt
ord med betydelsen svart och vit till "Den mörkfläckiga".
Svenska namn: Rikssvenska harr sedan
1671. Synonymer: burgerl, flodharr, gråsik, harre, harri, haspa?(Halland
1929), katt, röttling, sandharr, sjöharr, soadilj, strömharr,
suovvil (solfisk), val, wal, vala, wala, öreval.
Övrigt: Redan under rommartiden
ansågs harren vara en fisk av stort kulinäriskt värde.
Den var omnämnd av romerska författaren Claudius Aelia´nus,
ca 170 - ca 235 e.Kr, i hans skrift ´Djurens Natur´.
• Psalmdiktaren Ambrosius, ca 339 - ca 397, biskop av
Milano, skrev i ´Te deum laudamus´, i fastan rekommenderade
han harren - blomman bland fiskarna.
• Doktor Guilielmi Rondeletii, 1507-57, använde latinnnamnet
Thymus Umbra fluviatilis (Flodens skygga harr).
• Den franske zologen Pierre Bélon , 1517-64, skrev
Thymallus Umbre de riviére (Strömmens skygga
harr).
• Tyskschweiziska forskaren Conrad Gesner, 1516-65, återgav
ett germansk ordspråk "Der Äsch ist ein Rheingraf,
der Salm nur ein Herr" (Harren är en Rheingreve, Laxen endast
en Herre).
• Ett gammalt engelsk uttryck om harr är "Lady
of the Stream" (Strömmens finaste dam) och "The Lady".
• Block skrev på 1700-talet "Die breite Aesche"
(Den breda harren), Thymallus latus, vars artnamn syftade
på harrens breda(långa) ryggfena.
• Forskare Klein namngav harren till Trutta edentula,
vilket är gammal uppfattning.
• Svensken Petrus Artedi, 1705-35, placerade harren i
siksläktet Coregonus.
• Carl von Linné, 1707-78, skrev latinnamnet
Salmo thymallus för harr.
• Harr är Norrlands sagofisk.
• Gamla skrifter uppger "Harren äter guld".
• -Harre Gud vecken konstig flagg, sa göteborgaren
när han första gången såg harr.
• 1994 blev harr Härjedalens landskapsfisk. Samma
år som Gunnar Westrin gav ut sin bok "Solfisken" (harr).
• Harrens Dag, en fisketävling, arrangeras årligen
i Kalixälven sista lördagen i juli.
Närings-
och energivärde per 100 gram ätlig del:
Vatten:
69,2 gram,
Energi: 157 kcal,
Protein: 21,4 gram,
Fett: 7,9 gram,
Omega-3: 1,6 mg.
Copyright
©
Kent Andersson, Sweden, 2003.
http://hem.passagen.se/kent.andersson
E-post / e-mail:
kent.andersson@passagen.se
eller / or
kenth_t_andersson@hotmail.com
hem/home/index
