grönling, stone loach

Grönling pryder ett svenskt frimärke från 1991 men
latinska namnet är ändrat. Foto © Kent Andersson.

Grönling - Stone loach
Barbatula barbatula (Linnaeus, 1758).

Art: barbatula (skäggig)
Släkte: Barbatula (skäggig)
Familj: Balitoridae (grönlingsfiskar)
Ordning: Cypriniformes (karpfiskformer)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar)

Copyright © Kent Andersson, Sweden, 16 februari 2006.
Uppdaterad: 5 november 2007.

Beskrivning: Honan grågrön/gröngul rygg med brunaktiga fläckar. Hanen enfärgad grågrön rygg med fläckar på sidorna. Mycket små fjäll. Slemmig kropp. Ofullständig sidolinje. Ryggfenan; 3 tagg- och 6-8 mjukstrålar. Analfenan; 3 tagg- och 5-6 mjukstrålar. Långt, platt huvud med 6 skäggtömmar. Ljus undersida kan ha mörka fläckar. Ligger gömd bland stenar under dagen, sedan nattaktiv. Ej stimfisk, men parfisk, ömtålig. Honan blir större än hanen. Känslig för föroreningar.
Fortplantning: Leker, april - juni, i syrerikt, strömvatten. Under lektiden har hanen vårtliknande hudutskott på huvudet och bröstfenorna. Honan lägger upptill 20.000 smutsvita romkorn i portioner, kläcks efter 7-16 dygn. Hanen är yngelvårdare. Populationsfördubblingstid 1,4 - 4,4 år.
Storlek / max size: Totallängd 21,0 cm (Ryssland), vikt 200 gram, 10 år.
Svenskt rekord 14,9 cm, 28 gram, Igelbäcken (Stockholm).
Utbredning: Bottenlevande i klart, kyligt, syrerikt, strömmande sötvatten, bäckar och åar, pH 7-7,7, dH 10-15, mellersta Europa till Kina. Sverige: Skåne, södra Halland Södermanland, Stockholm, södra Uppland, östra Norrbotten.
Föda: Levande kräftdjur, insektslarver, mask, fiskrom.
Status: Skyddas av Bernkonventionen. Livskraftig (LC) i Sverige 2005.
Användning: Agn-, akvarie-, damm-, mat- och sportfisk, dock ej i Sverige.
Etymologi: Ursprungligen förvanskat av gammalgermanska gründling (grundlevande).
Svenska namn: Grönling 1609. Synonymer: gråmört (Gissleberga, Skåne), sandkrypare (Trollenäs, Skåne), smerler 1645, smärling 1642, smörling, stengrönling 1991, tånglake (Mälaren 1792).
Övrigt: Ett svenskt åtgärdsprogram för bevarande av grönling togs fram 1991.
• Grönling är viktig näringskälla för öringar.
• Linné uppger att Kung Fredric den 1:e införde tyska exemplar av grönlingen till Mälaren, 1700-talet.

hem/home/index