Europeisk havsbass, european seabass

Europeisk havsbass - European seabass
Dicentrarchus labrax (Linnaeus, 1758)

Copyright © Kent Andersson, Sweden, 3 mars 2003.
Uppdaterad: 5 november 2007.

Art: labrax (glupskt havsdjur)
Släkte: Dicentrarchus (med tvåtaggig analfena)
Familj: Moronidae (temperate basses)
Ordning: Perciformes (abborrformer)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar)

Beskrivning: Stark, snabb, glupsk rovfisk. Kroppen påminner mycket om gös men har svart fläck på gällockets övre kant och är mer enfärgad grå med silverglänsande fjäll med lite inslag av mässingglans över kroppen. Mörk silvergrå ovansida med blåaktig ton på ryggen, silvervit undersida. Två separata ryggfenor. Munnen invändigt vitaktig.
Fortplantning: Leker i mars - augusti i olika vatten. Pelagisk rom i saltvatten, rommen sjunker till botten i sötvatten. Kläcks efter 6 dygn. Snabb yngeltillväxt. Men honor blir endast 20 cm på 2 år och 40 cm vid 5 års ålder. Hanar växer saktare.
Populationsfördubblingstid: 1,4 - 4,4 år.
Storlek/max.size: 103 cm TL, minst 14 kg, 30 år. EFSA eurpeiska sportfiskerekord 10,33 kg, Frankrike 1990. Svenskt sportfiskerekord 6,1 kg i Videbergs hamn, Halland 1991.
Utbredning: Ner till 10 meters djup i söt-, brack- och saltvatten, 8-24 grader. Förekommer i europeiska havsvatten från Norge ner till norra Afrikas kust, Medelhavet och Svarta havet. Har även påträffats vid Island, samt ner till Öresund.
Föda: Allätare, alger, bläckfisk, blötdjur, fisk, kräftdjur, mask, rom.
Status: Ej upptagen på den internationella rödlistan IUCN.
Användning: Förr i tiden kallades denna havsfisk för vitlax i utlandet eftersom den har ett utomordentligt fint, fast kött och anses med all rätt till en av de allra förnämsta matfiskar sedan tusentals år tillbaka. Paris värderade fisken ovanligt högt för sitt fasta, vita, nästan benfria, fina kött. Undantag då den frossat på feta sardiner som gav fiskköttet en olidlig transmak. Plinius påpekade att denna utsökta matfisk var speciellt värdefull och högt prisad - om den fångades i Rom eller mellan broarna i Tibern där fisken blev mycket fet av kloakvattnet. Medan fiskforskare Rondelet på 1500-talet ansåg fisken från dessa områden var ohälsosam. Fisken säljs färsk eller djupfryst. Äts stekt, kokt, friterad, grillad, ugnsbakad (20-25 minuter, 175 grader) eller tillagad i mikrougn och är en mycket läcker matfisk. Serveras helst kall.
Etymologi: Fisken är sedan den klassiska forntiden en mycket berömd fisk. Långt före Kristus födelse fick fisken namnet "Gudarnas barn" i grekiska handelsstaden Milet. Aristoteles, 384-322 f Kr., gav fisken namnet Labrax, betyder ett glupskt havsdjur. Av samma anledning kallade Plinius, 23-79 e Kr., den för Lupus, varg. Det blev det gamla latinnamnet Labrax lupus, glupsk varg. Varför? Jo, fisken ansågs vara ett ovanligt slugt djur. Den har förmågan att slita sig loss från metkrokar och även gräva hål i sandbotten under fiskredskapet not för att bli fri. Engelsk zoolog Francis Willughby, 1635-72, skrev i sina böcker att fisken heter "The basse", bassen. Fornsvenska basse syftar på vilddjur, exempel vargen Lupus. Den svenska fiskforskaren Artedi, 1705-35, beskrev under namnet Perca labrax. Detsamma gjorde Linné 1758. Namnet hafs-Aborr tillkom 1836 efter norska hafsabor och gammalengelska sea bass. Sedan blev det eurpeisk bass 1992, därefter europeisk havsbass 1998 som gäller än idag.
Svenska namn: Europeisk havsbass 1998. Synonymer; bass, egentlig havsabborre, europeisk bass 1992, hafs-Aborr 1836, havsabborre. Havsabborre är även ett lokalt namn på berggylta runt Käringön i södra Bohuslän.
Övrigt: Första gången denna fiskart upptäcktes i våra vatten var i ett torskgarn vid ön Ven i Öresund, 1 augusti 1829. Ett 33 cms långt exemplar som vägde 1 1/4 skålpund.

Närings- och energivärde per 100 gram ätlig del:
Vatten: 78,6 gram,
Energi: 100 kcal,
Protein: 19,3 gram,
Fett: 2,5 gram,
Omega-3: 0,5 mg.

hem/home/index