asp

Nicklas Kolbeck med en 5,24 kgs asp, 76 cm TL, från Tidan, april 2000.

Asp
Aspius aspius (Linnaeus, 1758)

Art: aspius (asp)
Släkte: Aspius (asp)
Familj: Cyprinidae (karpfiskar)
Ordning: Cypriniformes (karpfiskformer)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar)

Copyright © Kent Andersson, Sweden, 5 oktober, 2006.
Uppdaterad: 29 april 2010.

Beskrivning. Storvuxen, glupsk rovfisk med rödgråbruna fenor, under lektiden klarröda. Mörkgrön rygg, ibland i guldglänsande eller i silverblå nyans. Silvervita sidor och buk. Små ögon. Stor mun utan tänder. Puckel på underkäken, underbett. Ganska små fjäll med lite mörka kanter. Hanen har sträva vårtor under lekperiod. Fenformel: Ryggfena; 3 taggstrålar, 7-9 mjukstrålar, Analfena; 3 taggstrålar, 12-15 mjukstrålar, Bukfena; 10 mjukstrålar, Bröstfena (16)18 mjukstrålar. Antal fjäll utmed sidolinje; 64-76. Aspen är mycket känslig för miljögifter och miljöförändringar. Små och medelstora aspar kan förväxlas med sik, id och färna.
Fortplantning: Leker i små stim på grundvatten 1-2 meter, efter islossning i april - juni, helst i klart strömmande vatten 6°-10°C. Vidhäftande, gulaktiga romkorn, 80.000 - 500.000, på grus, stenar och växter. Kläcks efter 10-21 dygn. Yngel driver, simmar nedströms. Hanen blir könsmogen vid 4 år, honan vid 5 år. Under lektid fredad(april-maj) i flera svenska sötvatten.
Populationsfördubblingstid; 4,5 - 14 år.
Storlek / max size: 12 kg, 120 cm TL, 20-25 år(?). 10.300 gram i Tyskland. Svenskt sportfiskerekord 8.015 gram, sjön Väringen 2008. Europas näst största karpfisk.
Utbredning: Söt- och brackvatten, 4-20°C, nertill 10 djupmeter i Europa med undantag Danmark, England(utrotad), Frankrike, Schweiz, Sydeuropa. Delvis i västra Asien, inplanterad i Iran. Begränsad svensk förekomst i Vänerns, Hjälmarens, Mälarens vattensystem, Motala ström, Göta älv, Torshällaån och i några få vatten till.
Föda: Små aspar äter plankton, därefter mindre kräftdjur och vid 20-30 cms längd visar den sin fruktade rovgirighet i stimmen av löja, nors och mört. Fullvuxen asp äter gärna grodor, fågelungar och smågnagare. Även kallad "musbitare" i gamla Tyskland.
Status: Upptagen på internationell rödlista IUCN i gruppen kunskapsbrist (DD). Sårbar (VU) i Sverige. Fredad art i sötvattenområden enligt Fiskeriverket och artdatabanken.
Användning: Kommersiell mat- och odlingsfisk i flera länder. Stridbar sportfisk.
Etymologi: Asp är troligen en förkortning av aspare med betydelsen rövare och fruktan. Asp hade tidigare artnamnet rapax (rovgirig) som betyder fruktad rövare, stortjuv. Fiskens namn i Bulgarien är razper (razp). Vänernamnet stam (pigg, tagg) syftar på hanens stora välutvecklade lek-vårtor på huvud, kropp och fenor som framträder under vårleken (islossningen).
Svenska namn: Asp 1622. Synonymer: aspare 1855 (rövare), aspfisk, aspsellack(småasp), haspa(Lagan, Laholm 1922), rasp(?), raspare(?), stam 1855 (Kållandsön, Vänern).
Övrigt: • Upplands landskapsfisk 1994.
• Syskonart är A. vorax i Iran och Tjeckien.
• Underart är A. a. iblioides i Aralsjön.

hem/home/index