Sankt Pers fisk, John dory

Sankt Pers fisk smakar bättre än hummerklons innehåll.
Foto/copyright © Kent Andersson.

Sankt Pers fisk - John dory
Zeus faber - Linnaeus, 1758

Copyright © Kent Andersson, Göteborg, 30 april 2002.
Uppdaterad / updated: 6 mars 2008.

Art: faber (smed)
Släkt: Zeus (en grekisk gud)
Familj: Zeidae (Sankt Persfiskar)
Ordning: Zeiformes (Sankt Persfiskformer)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar)

Beskrivning: Hög, oval platt kropp med en stor rund fläck på var sida. Grundfärg brungul, silvergrå buk. Två ryggfenor; främre 9-11 taggstrålar, bakre 22-24 mjukstrålar. Två analfenor; främre 4 taggstrålar, bakre 20-23 mjukstrålar. Tagg på gällockets bakkant samt framför och bakom ögat. Framåtskjutande käkar
Fortplantning: Leker i mars - augusti. Pelagiska rom och yngel. Rom kläcks efter 12-13 dygn. Könsmognad; hane vid 25 cms längd, hona vid 34-40 cms längd, då 4 år.
Populationsfördubblingstid; 4,5 - 14 år.
Storlek / max size: Totallängd 90 cm, 8 kg, 12 år.
Utbredning: 5-400 djupmeter i östra Atlanten, Skagerrak, Kattegatt, sällsynt i norra Öresund, Medelhavet, Svarta havet, Indiska oceanen, västra och sydvästra Stilla havet.
Föda: Småfisk (sill, skarpsill, sardin, tobis), mindre bläckfisk.
Status: Ej upptagen på internationell rödlista IUCN.
Användning: Mycket uppskattad matfisk. Säljs färsk eller fryst. Äts stekt, friterad, kokt, ugnsbakad, grillad eller tillagad i mikrougn. Skinnet kan användas till lädervaror.
Etymologi: Se övrigt och grekisk gud nedan.
Svenska namn: Sankt Pers fisk 1877. Synonymer: dårrifisk (Kungshamn, 1992), Kristusfisk (1887), Martinsfisk (1887), penningfisk, Petersfisk (1887), Sanktepärsfisk (1877), sillkung (1887), sjöhane (Linné, 1758), spegelfisk 1848, skattpenningfisk, solfisk (västkusten, 1891), Zeusfisk.
Övrigt: "Den fromma legenden berättar att aposteln Petrus en dag var tvungen att erlägga en skatt och för att kunna göra detta stack han handen i vattnet i stället för i penningpungen. Fick fatt i en fisk och tog ur dennes mun myntet i fråga. Denna underbara tilldragelse måste ha ägt rum ute på öppna havet och aposteln torde även gripet tag i fisken ordentligt då Medelhavsfisken i fråga har två svarta, runda fläckar, en på var dera sida och har enligt legenden just framställt fingeravtrycken. Detta är anledningen till att fisken än i dag kallas Sankt Pers fisk. Detta namn bär fisken visserligen inte överallt, av grekerna kallas han Kristusfisk, av spanjorerna Martinfisk och av gamla nordtyskar Sillkung. Möjligtvis bär han även sitt unika familjenamn Zeusfisk med full rätt och ansågs sålunda redan av de gamla grekerna som en framstående varelse".
• Enligt en liknande annan legendberättelse tog Petrus (Sankte Per) en sanktpersfisk från Galileiska sjön och drog fram ett guldmynt ur dess mun för att ge till en skattedrivare. De två mörka fläckarna som är omgivna av gult eller vitt på fiskens båda sidor sägs vara apostelns fingeravtryck från pekfingret och tummen. Detta är dock vilseledande eftersom Galileiska sjön har sötvatten och Sankt Pers fisk är en havsfisk.

GREKISK GUD

Fiskforskningens (ichthyologins) fader, svensken Petrus Artedi, 1705-35, fastställde det vetenskapliga fisknamnet Zeus faber år 1738. Zeus var en grekisk gud och artnamnet faber står för (konst-)smed. Detta är med andra ord Sankt Pers fisk (S:t Petri Piscis) som enligt legenden fick sitt namn av dörrvakten Sankte Per, aposteln Petrus. Fisken kallades "Sjöhane" av Linné, 1758. Eller "Solfisk" utmed svenska västkusten efter Tysklands "Sonnenfisch" vilket var ett gammalt samlingsnamn för runda fiskar. Samt "Dårrifisk" i Kungshamn, Bohuslän, av engelska Dory. Fiskens engelska namn John Dory kommer troligen från franskans "jaune d´orée", betyder guldgul, vilket syftar på fiskens ibland guldskimrande kropp. Namnet kan också ha anknytning till italienska "janitor" (dörrvakt) vilket stämmer bra med Sankte Per.

Närings- och energivärde per 100 gram ätlig del:
Vatten: 75-78,6 gram,
Energi: 89 kcal,
Protein: 17, 7 - 21,0 gram,
Fett: 0,7 - 4,5 gram,
Omega-3: 0,5 mg.

hem/home/index