Nors, European smelt

Värmlands landskapsfisk är nors, även kallad slom. Foto © Kent Andersson.

Europeisk nors - European smelt
Osmerus eperlanus (Linnaeus, 1758)

Copyright © Kent Andersson, Sweden, 30 april 2003.
Uppdaterad / updated; 28 november 2006.

Art: eperlanus
Släkte: Osmerus
Familj: Osmeridae (norsfiskar)
Ordning: Osmeriformes (norsfiskformer)
Klass: Actinopterygii (strålfeniga fiskar)

Beskrivning: En Ishavsrelikt, pelagisk stimfisk med långsmal kroppsform, fettfena, kort ryggfena, blågrön rygg, ofullständig sidolinje, pärlemoskimrande buk och sidor, stora tunna fjäll som lätt ramlar av, kraftiga tänder. Nyfångad nors har en ganska stark, urpräklad lukt av sur saltgurka.
Fortplantning: Sjönorsen blir könsmogen vid 1-2 års ålder, 8-10 cm. Kustnorsen vid 3-4 år ålder, 15-18 cm. Leker strax efter islossning från mars till maj, lägger 8.000 - 55.000 romkorn inneslutna i en klibbig hinna som sedan spricker och släpper ut rommen, på långgrunda grus- och stenbottnar bottnar i strömmande vatten. Rommen kläcks efter 3-5 veckor. Långsam tillväxt. Många norsar dör efter lek. Populationsfördubblingstid; 1,4 - 4,4 år.
Storlek/max.size: Totallängd 45 cm TL, 205 gram, minst 10 år.
Utbredning: Från vattenytan nertill 50 meters djup i kustvatten från norra Spanien och norrut längs Ishavskusten samt i Östersjön med tillflöden. Olika sötvattensbestånd finns i Danmark, Finland, Norge, Poland, Ryssland, Sverige och i England fram till 1920. Havslevande bestånd lär finnas i Engelska kanalen.
Föda: Glupsk rovfisk. Mindre norsar äter plankton, insektslarver och små kräftdjur. Större norsar livnär sig på yngel, småfisk, märlor och Mysis.
Status: Upptagen på internationell rödlista IUCN i gruppen kunskapsbrist (DD).
Användning: Kommersiellt viktig matfisk i flera länder. Stekt nors var tidigare en svensk nationalrätt som förekom på de allra finaste restauranger i Stockholm. Säljs färsk. Äts i första hand stekt eller rökt. Även friterad, gratinerad och marinerad nors förekommer. Förr även salttorkad och lufttorkad för lutläggning samt i vissa trakter nedlagd i aska som föda för fattig befolkning. Färsk nors luktar sur saltgurka men lukten försvinner vid tillagning. Fettrikt fiskkött. Används även till agnfisk och för tillverkning av fiskolja samt fiskfoder. Utgör också viktig föda för andra olika fiskarter som abborre, gös, lax, öring, med flera, samt fiskätande fåglar. Södermanlands befolkning ansåg förr (1925) att nors var bra grismat.
Etymologi: Osmerus, släktnamnet, betyder illaluktande. Artnamnet eperlanus syftar på kroppfärgens pärlglans.
Svenska namn: Fornsvenska nors, känt före år 1520, och lågtyska nors är av ovisst ursprung och betydelse. Kanske syftar på smal kroppsform. Synonymer: storvuxen nors kallas norskung (10 tum lång och 65-70 ort i vikt). Därefter gråslom eller grånors (4-7 tum, 10-30 ort i vikt). Småslom, smånors, vitnors (liten nors) är 1,5 - 3 tum lång. Småvuxen nors kallas blånors och blånäl i Vänern. Slom(Vänern). Nös är ett annat namn i östra Skåne samt vimma i Bohuslän.
Övrigt: Ordspråk: "Norsen har ett dumt och trögt lynne" = "att vara dum som en nors", "Att vara skapt som en nors(k)" = ovanligt dum. "Norsen är havets fikonätare (en slags småfågel), samma spädhet, samma finhet, samma överlägsenhet". "Synder är inte nors, de går inte att äta", Ryssland. Dansk jullek "Sik och nors, de går i dans".
Tre norsar förekommer på fransk vapensköld i Caudebec vid Seine, Normandie.

Närings- och energivärde per 100 gram ätlig del:
Vatten: 79 gram,
Energi: 92 kcal,
Protein: 17-18 gram,
Fett: 2,3 - 2,5 gram,
Omega-3: 0,7 mg.

hem/home/index