Vilken är dess historia?
Belgarnas förfäder är vallhundar som använts i
Europa i många år. Herdarna behövde en alert och intelligent
vallhund som outtröttligt skulle driva flocken och blixtsnabbt reagera
på sin herres, fåraherdens, minsta vink eller signal. Men
hunden måste också kunna arbeta självständigt
och ha nog med skärpa för att vid behov skydda flocken mot
fientligt sinnade djur eller människor.
I Belgien, precis som i resten av Europa, fanns dessa vallhundar i olika varianter, även om de som typ var anmärkningsvärt lika. År 1891 samlades en grupp Belgarägare i Bryssel och bildade den Belgiska Vallhundklubben. Man bestämde en rasstandard och delade uppp rasen i tre olika hårlagsvarianter: långhår, korthår och strävhår. Den standarden har sedan ändrats ett antal gå nger tills man kommit fram till de fyra varianter som nu finns.
Hur är de i temperamentet?
Belgaren är en glad, livlig, alert och mycket intelligent hund.
Tycker Belgaren om alla människor?
Belgarens familj är det viktigaste för den. Andra människor kan gå an och
accepteras men det är de människor som räknas till flocken som får
ett översvallande välkomnande. Man måste dock lära sin Belgare redan från
början att acceptera tandvisning och hantering av andra människor så
att den klarar av t ex utställningar och veterinärbesök.
Tycker den om barn?
Jag har väldigt svårt med uttrycket att en speciell hundras skulle
vara en speciellt "bra barnhund". Umgänget mellan barn och hundar beror på
flera saker: Barnet, hunden och framför allt föräldrarna!
Det är föräldrarnas uppgift att lära sina barn hur man umgås djur. Tror inte
att Belgare egentligen är vare sig bättre eller sämre i umgänget med barn
än andra hundar i samma storlek och med likartat temperament. Många Belgare
bor dock i barnfamiljer och med en positiv inställning och sunt förnuft
så ska det inte vara några problem.
Hur är den tillsammans med katter och andra husdjur
En Belgare måste redan som valp vänja sig vid allt och lära sig umgås med
katter och andra husdjur. Socialisering på allt som du vill din
Belgare ska kunna hantera som vuxen är alltså nödvändig.
Hur är den mot andra hundar?
Visst kan Belgaren vara dominant och kaxig mot andra hundar, men om man har god lydnad
på sin hund så är det sällan man behöver oroa sig för att den ska råka i
slagsmål. Belgaren är generellt sett ganska ointresserad av andra hundar som
den inte räknar in i sin egen flock. Hundar som man möter på promenad eller
på andra ställen bevärdigas oftast knappast mer en än snabb blick. Det här är
ingen hund som vill springa och hälsa på allt och alla. Hundar som däremot räknas
in i flocken får ett översvallande välkomnande och det finns väl ingenting som
utstrålar så mycket glädje som ett gäng Belgare som fritt springer omkring
och "busar" med varandra! Givetvis gäller detta hundar av andra raser också, som
Belgaren räknar till de "sina". Belgaren har ett bra "hundspråk" med
tydliga signaler.
Är den vaktigt?
Belgaren är ju en vaktande vallhund och har kvar mycket av sin vaktinstinkt.
Den varnar ljudligt om det kommer besökare eller andra "inkräktare" på
dess revir. Den sköter helt enkelt sitt jobb.
Skäller den mycket?
Belgaren är absolut ingen "bjäbbig hund" som skäller i tid och otid. Den
skäller när den gör sitt jobb och vaktar sitt revir men står inte och "bjäfser" på
allt och alla.
Är pälsen hos de långhåriga varianterna svårskött?
Trots den rätt ymniga långhåriga pälsen är Belgaren en lättskött ras.
Pälsen tovar sällan och det räcker med en genomborstning då och då för
att hålla den fin.
Fäller den mycket?
Belgaren fäller sin päls två gånger om året och då fäller den ordentligt.
Resten av året släpper Belgaren jämförelsevis lite hår. Under pälsfällningen
krävs det flera ordentliga genomborstningar per dag för att inte ha golvet
täckt med Belgarhår.
Hur klarar den de kalla norrländska vintrarna?
Belgaren har tät underull och den isolerar bra mot vinterkyla.
Är den lättlärd?
Belgaren är otroligt lättlärd - på gott och ont. Den har vallhundens
snabba uppfattningsförmåga och tar fort till sig beteenden, vare sig det gäller
ren lydnadsträning, lekfulla tricks eller rutiner i vardagen. Belgaren är
alltså mycket lättlärd och
arbetsvillig men kan också vara självständig och
envis. Den har ett mycket gott minne.
Vilka aktiviteter kan jag delta i med min Belgare?
Belgaren hänger med på och är framgångsrik på nästan vad du
än vill göra: Den är en duktig tjänstehund, lavinhund, bevakningshund,
draghund, räddningshund. Den är
bra på bruks (spår, sök, rapport & skydds), lydnad, agility, flyball, osv.
Det finns Belgare som tränar räddning (land & vatten) och eftersök.
Dessutom är den en populär utställningshund.
Behöver den mycket motion?
Naturligtvis kräver en brukshund som Belgaren en del motion. Men
minst lika viktigt som fysisk motion är psykisk motion
(hjärngymnastik). Har man en Belgare bör man träna den i
lydnad och/eller bruksprov eller på annat sätt låta
den få utlopp för sin inneboende intelligens och
arbetsvilja.
Ojdå, är den så aktiv! Jag som bara ville ha en trevlig familjehund...
Javisst fungerar den bra som familjehund också om den hamnar hos rätt
(aktiva) familj. Man måste dock se till att Belgaren får sin dagliga dos
av motion och aktivitet för att den ska må bra. En understimulerad Belgare
ser till att ta sig "arbetsuppgifter" och det kan vara allt annat än
önskvärda sådana. När du väljer valp, var ärlig mot din uppfödare om
vad du har tänkt använda hunden till. Många uppfödare testar sina valpar redan vid 5-6
veckors ålder och kan redan då se vilka hundar som kanske passar bättre som
enbart aktiva sällskapshundar än andra.
Hur är den att jobba med?
Belgaren har vallhundens mjuka sätt mot sin ägare. Dess
försiktighet kan nog ge ett intryck av att den är rädd.
Därför finns det en vanföreställning om att
Belgaren skulle vara vek. Detta är en sanning med stor
modifikation. Belgarens känslighet och intelligens innebär
dock att man i allmänhet inte behöver ta i hårt vid
uppfostran eller dressyr. Med fasthet, uppmuntran och konsekvens kommer man
långt. Och naturligtvis med kärlek till sin hund. Att träna en
Belgare kräver också en portion humor.
Är Belgaren nervös och "spattig"?
Typiskt för Belgaren är de snabba reaktionerna. Den ser och
hör allt. Man säger ofta om rasen att: "Tanke och handling är ett".
Det är en egenskap
som kan vara både positiv och påfrestande för
ägaren, beroende på när och i vilken situation den visar
sig. Belgarens livliga intellekt gör inte bara att den fattar
snabbt. Den kan också vara misstänksam mot saker och ljud
som den inte stött på tidigare och som den alltså
inte vet vad det är.
Är den jobbig som valp?
Belgaren har sina s.k. perioder under uppväxten. Alla hundar genomgår dessa
faser men hos Belgarna är de ofta väldigt tydliga. En framåt och social valp
kan plötsligt bli rädd för allt ifrån postlådor till snögubbar. Det gäller att
lotsa Belgaren varsamt genom dessa perioder för att man ska få en trygg och
trevlig vuxen Belgare.
Jag har hört att Belgaren ska vara särskilt lämplig för allergiker?
Vissa pälsdjursallergiker säger sig tåla Belgare bättre än andra raser.
Som lämplig "allergihund" brukar man annars oftast nämna pudel vars lockiga päls
gör att lösa hår inte ramlar ut, utan hänger kvar i pälsen tills de kammas
eller badas loss. Även Yorkshireterrier benämns ibland som "allergihund" av en del.
Andra säger sig bara tåla rejält långhåriga hundar, emedan andra endast klarar
av Chinese Crested. Variationen på vad som kan kallas "allergihundar" ger
kanske en fingervisning hur individuellt det är.
Alla allergier är olika ifråga om hur mycket och vad man tål, så det är
upp till var och en att avgöra om man anser sig klara av att över huvud taget ha
hund och i så fall vilken ras.
Bakgrund/Ändamål
Belgisk vallhund härstammar från samma förfäder som
den tyska schäfern.
under slutet av 1800-talet började man
att renavla ett antal olika fårhundsvarianter i Belg ien. Detta
utmynnade i att Belgien år 1897 erkände fyra olika raser,
nämligen de långhåriga groenendael och tervueren samt den
korthåriga malinois och den strävhåriga laekenois. Som
framgår av rasens stan dard rör det sig sålede om en ras,
som förekommer i skilda färger och hårlag.
Belgisk vallhund är en ras, som skall kunna utföra ett
hårt och krävande arbete. Den skall vara välbyggd, livlig
och uppm ärksam. Den är en utmärkt vakthund.
Helhetsintryck
Den belgiska vallhunden är en kvadratiskt byggs hund med harmoniska
linjer. Genom den harmoniska kroppsformen och det stolt burna huvudet ger
den belgiska vallhunden intr ycket av elegant robusthet, vilket bör
vara ett utmärkande drag för en vallhund.
FÖrutom sina medfÖdda anlag som vallhund, har den också
värdefulla egenskaper, som gör den till en utmärkt
vakthund. Om s&ari ng; behövs, tvekar den inte att försvara sin
husbonde envist och lidelsefullt. Den belgiska vallhunden är vaksam
och alert, härdig och byggd för att uthärda Belgiens
årstider och klimatväxlingar.
Den livliga och frågande blicken skall vittna om intelligens.
Huvud
Huvudet är mycket karakteristiskt, långt utan överdrift
och torrt. Skalle och nosparti skall ha ungefär samma längd,
möjligen kan nospartiet få v ara en aning längre, vilket
ger ett fulländat helhetsintryck. Skallen skall vara medelbred i god
proportion till huvudets längd. Pannan skall snarare vara flat
än rundad och mittlinjen obetydligt markerad. Från sidan sett
skall p anna och nosrygg vara parallella. Ögonbrynsbågarna
får inte vara framträdande och stopet skall vara måttligt
markerat. Kinderna skall vara torra och släta, inte
framträdande, men ändå muskulösa.
Nos partiet
skall vara medellångt och avsmalna mot nosspetsen; nosryggen skall
vara rak. Näsborrarna skall vara vida och nosspegeln svart. Under
ögonen skall nospartiet vara väl utmejslat. Käkpartiet
skall vara väl utvecklat. L& auml;pparna skall vara tunna och
åtliggande och kraftigt pigmenterade (svart). Mungiporna skall vara
väl slutna. Den rÖda slemhinnan får inte synas.
Ögon
Ögonen skall vara medelstora, inte insjunkna eller utst ående,
lätt mandelformade och bruna, helst mörkbruna.
Ögonlocksränderna skall vara svarta.
Blicken skall vara öppen, livlig, klok och frågande.
Öron
Öronen skall vara högt ansatt, sm&arin g;, trekantiga,
upprättstående och stå i proportion till huvudets
långd och hundens storlek. Öronmusslan skall vara väl
rundad vid basen.
Bett
Komplett och regelbundet saxbett med väl utvecklade
käkar. Tångbett tolereras, (föredras hos vallhundar).
Hals
Halsen skall vara välformad och muskulös, ganska lång,
bredare vid ansättningen i skulderpartiet. Huden skall vara slät
och åtliggande.Nacken skall vara mycket lätt välvd.
Kropp
Kroppen skall vara kraftfull men inte tung. Hos hanhunden motsvarar
rygglängden ungefär mankhöjden, tik får vara
något längre. Bröstkorgen skall vara måttligt bred
men ändå djup, som hos alla djur med stor uthållighet, ha
välvda revben och nå strax ovanför armbågen.
Framifrån sett skall förbröstet ha föga bredd utan
att för den skull verka trångt.
Manken skall vara markerad, ryggen skall vara plan, ländpartiet brett
och mycket muskulöst. Korset skall vara obetydligt sluttande, vackert
rundat och medelbrett. Buklinjen jämnt uppdragen, varken för
flack eller för vinthundsaktig, i harmoni med bröstkorgens
underlinje.
Fram- & bakben
Frambenen skall ha kraftig benstomme och torr och stark muskulatur.
Skulderbladen skall vara långa, snedställda, flata och med
överarmen bilda den nödvändiga vinkel, som tillåter
fria armbågsrörelser. Överarmarna skall rÖra sig i
linje med kroppens längdaxel och underarmarna skall vara långa
med god muskulatur. Mellanhänderna skall vara kraftiga och korta,
handloven rak.
Bakbenen skall vara kraftiga utan klumpighet, parallella och
rörelserna i harmoni med frambenen. Bakbenen står lodrätt
mot marken. Knäleden skall ligga ungefär i linje med
höftleden.
Underbenen skall vara långa, breda, muskulösa, hasleden
tillräckligt men inte överdrivet vinklad.
Hasleden skall vara så lågt ansatt som möjligt och ha
kraftig muskulatur.
Hasorna skall bakifrån sett vara absolut
parallella. Mellanfoten skall vara hård och kort, sporrar är
inte önskvärt.
Tassar
Tassarna skall vara rundade, väl välvda och väl slutna med
hårda elastiska trampdynor och mÖrka starka k lor. Baktassarna
något ovala.
Svans
Svansen skall vara kraftig vid ansättningen och medellång. I
vila bärs svansen hängande och med svansspetsen lätt
bakåtböjd, i rörelse får svansen resas något,
men får aldrig ha krökt svansspets, vara ringlad eller vara
böjd åt sidan.
Rörelser
Rörelserna skall vara livliga, fria och så vägvinnande som
möjligt. Den belgiska vallhunden är ständigt i rörelse
och verkar outtröttlig. Tack vare sitt livliga temperament har den en
tendens att hellre röra sig i cirklar än rakt fram.
Hud & päls
Huden skall vara elastisk och stramt åtliggande och liksom de
synliga slemhinnorna vara kraftigt pigmenterade.
Pälsen hos den
belgiska vallhunden variera beträffande längd och struktur hos
de olika varianterna. Hos samtliga varianter skall pälsen vara riklig
och av sådan struktur att täckhåret tillsammans med
underullen ger ett utmärkt skydd mot väta och kyla.
Päls
Pälsen skall vara kort på huvudet, på öronens
utsidor och på benen, dock ej på frambenens baksidor, som
är försedda med långt hår från armbågen
till handloven s k fana.
Pälsen skall på kroppen vara
lång och glatt och bildar på hals och brÖst krage och
man, på tikar krage och krås.
Öronöppningarna
skall ha tätt mjukt hår. Håret vid öronens bas
är förlängt och inramar huvudet. Pälsen på
lårens baksidor bildar rikliga byxor.
Svansen är
försedd med långt och rikligt hår som bildar
fana.
Pälsen
Pälsen skall vara kort på huvudet, på öronens
utsidor och på benen, dock ej på frambenens baksidor, som
är försedda med långt hår från armbågen
till handloven s k fana.
Pälsen skall på kroppen vara
lång och glatt och bildar på hals och bröst krage och
man, på tikar krage och krås.
Öronöppningarna
skall ha tätt mjukt hår. Håret vid öronens bas
är förlängt och inramar huvudet. Pälsen på
lårens baksidor bildar rikliga byxor.
Svansen är
försedd med långt och rikligt hår som bildar fana.
Päls
Pälsen skall vara mycket kort på huvudet, öronens utsidor
och på benen. Kort på kroppen; längre på halsen och
runt huvudet där det bildas krage. På baksidan av låren
bildas det fransar.
Svansen är tjock och buskig.
Päls
Pälsen skall vara sträv, torr och verka raggig. Pälsen
är c:a 6 cm lång. Hårbeklädnaden på nospartiet
är obligatorisk men får varken på nospartiet eller
över ögonen vara så lång att hunden ser ut som en
schnauzer eller briard. Svansen får inte ha någon
plym.
Genomsnittliga normalproportioner hos hanhund 62 cm
Mankhöjd 62 cm
Kroppslängd 62 cm
Rygglängd 41 cm
Bröstvidd bakom armbågar minimum 75 cm
Bröstdjup 31 cm
Höjd från marken till bröstet 31 cm
Huvudets längd 25 cm
Nospartiets längd 12,5-13 cm
FCI 15 b
Svenska Kennelklubben 1989-03-30 e.ä.