Vanliga frågor om Belgiska Vallhundar

Är Belgisk Vallhund och Tervueren samma sak?
Nej inte riktigt. Belgisk Vallhund är en och samma ras, men den är uppdelad i fyra olika varianter:
Groenendael
Långhårig och svart
Laekenois
Strävhårig, mörkt rödbrun med spår av svärtning.
Malinois
Korthårig, varmt rödbrun, väl svärtad med svart mask.
Tervueren
Långhårig, röd, brun-grå-melerad och alla nyanser från brunt till grått. Svarta hårtoppar och svart mask.
Det som skiljer det fyra typerna av Belgisk Vallhund åt är alltså bara färg och hårlag: De ser alla likadana ut "under pälsen". Den vanligaste varianten i Sverige är Tervueren, därefter Groenendael, Malinois och numerärt minst är Laekenois.

Vilken är dess historia?
Belgarnas förfäder är vallhundar som använts i Europa i många år. Herdarna behövde en alert och intelligent vallhund som outtröttligt skulle driva flocken och blixtsnabbt reagera på sin herres, fåraherdens, minsta vink eller signal. Men hunden måste också kunna arbeta självständigt och ha nog med skärpa för att vid behov skydda flocken mot fientligt sinnade djur eller människor.

I Belgien, precis som i resten av Europa, fanns dessa vallhundar i olika varianter, även om de som typ var anmärkningsvärt lika. År 1891 samlades en grupp Belgarägare i Bryssel och bildade den Belgiska Vallhundklubben. Man bestämde en rasstandard och delade uppp rasen i tre olika hårlagsvarianter: långhår, korthår och strävhår. Den standarden har sedan ändrats ett antal gå nger tills man kommit fram till de fyra varianter som nu finns.

Hur är de i temperamentet?
Belgaren är en glad, livlig, alert och mycket intelligent hund.

Tycker Belgaren om alla människor?
Belgarens familj är det viktigaste för den. Andra människor kan gå an och accepteras men det är de människor som räknas till flocken som får ett översvallande välkomnande. Man måste dock lära sin Belgare redan från början att acceptera tandvisning och hantering av andra människor så att den klarar av t ex utställningar och veterinärbesök.

Tycker den om barn?
Jag har väldigt svårt med uttrycket att en speciell hundras skulle vara en speciellt "bra barnhund". Umgänget mellan barn och hundar beror på flera saker: Barnet, hunden och framför allt föräldrarna!
Det är föräldrarnas uppgift att lära sina barn hur man umgås djur. Tror inte att Belgare egentligen är vare sig bättre eller sämre i umgänget med barn än andra hundar i samma storlek och med likartat temperament. Många Belgare bor dock i barnfamiljer och med en positiv inställning och sunt förnuft så ska det inte vara några problem.

Hur är den tillsammans med katter och andra husdjur
En Belgare måste redan som valp vänja sig vid allt och lära sig umgås med katter och andra husdjur. Socialisering på allt som du vill din Belgare ska kunna hantera som vuxen är alltså nödvändig.

Hur är den mot andra hundar?
Visst kan Belgaren vara dominant och kaxig mot andra hundar, men om man har god lydnad på sin hund så är det sällan man behöver oroa sig för att den ska råka i slagsmål. Belgaren är generellt sett ganska ointresserad av andra hundar som den inte räknar in i sin egen flock. Hundar som man möter på promenad eller på andra ställen bevärdigas oftast knappast mer en än snabb blick. Det här är ingen hund som vill springa och hälsa på allt och alla. Hundar som däremot räknas in i flocken får ett översvallande välkomnande och det finns väl ingenting som utstrålar så mycket glädje som ett gäng Belgare som fritt springer omkring och "busar" med varandra! Givetvis gäller detta hundar av andra raser också, som Belgaren räknar till de "sina". Belgaren har ett bra "hundspråk" med tydliga signaler.

Är den vaktigt?
Belgaren är ju en vaktande vallhund och har kvar mycket av sin vaktinstinkt. Den varnar ljudligt om det kommer besökare eller andra "inkräktare" på dess revir. Den sköter helt enkelt sitt jobb.

Skäller den mycket?
Belgaren är absolut ingen "bjäbbig hund" som skäller i tid och otid. Den skäller när den gör sitt jobb och vaktar sitt revir men står inte och "bjäfser" på allt och alla.

Är pälsen hos de långhåriga varianterna svårskött?
Trots den rätt ymniga långhåriga pälsen är Belgaren en lättskött ras. Pälsen tovar sällan och det räcker med en genomborstning då och då för att hålla den fin.

Fäller den mycket?
Belgaren fäller sin päls två gånger om året och då fäller den ordentligt. Resten av året släpper Belgaren jämförelsevis lite hår. Under pälsfällningen krävs det flera ordentliga genomborstningar per dag för att inte ha golvet täckt med Belgarhår.

Hur klarar den de kalla norrländska vintrarna?
Belgaren har tät underull och den isolerar bra mot vinterkyla.

Är den lättlärd?
Belgaren är otroligt lättlärd - på gott och ont. Den har vallhundens snabba uppfattningsförmåga och tar fort till sig beteenden, vare sig det gäller ren lydnadsträning, lekfulla tricks eller rutiner i vardagen. Belgaren är alltså mycket lättlärd och arbetsvillig men kan också vara självständig och envis. Den har ett mycket gott minne.

Vilka aktiviteter kan jag delta i med min Belgare?
Belgaren hänger med på och är framgångsrik på nästan vad du än vill göra: Den är en duktig tjänstehund, lavinhund, bevakningshund, draghund, räddningshund. Den är bra på bruks (spår, sök, rapport & skydds), lydnad, agility, flyball, osv. Det finns Belgare som tränar räddning (land & vatten) och eftersök. Dessutom är den en populär utställningshund.

Behöver den mycket motion?
Naturligtvis kräver en brukshund som Belgaren en del motion. Men minst lika viktigt som fysisk motion är psykisk motion (hjärngymnastik). Har man en Belgare bör man träna den i lydnad och/eller bruksprov eller på annat sätt låta den få utlopp för sin inneboende intelligens och arbetsvilja.

Ojdå, är den så aktiv! Jag som bara ville ha en trevlig familjehund...
Javisst fungerar den bra som familjehund också om den hamnar hos rätt (aktiva) familj. Man måste dock se till att Belgaren får sin dagliga dos av motion och aktivitet för att den ska må bra. En understimulerad Belgare ser till att ta sig "arbetsuppgifter" och det kan vara allt annat än önskvärda sådana. När du väljer valp, var ärlig mot din uppfödare om vad du har tänkt använda hunden till. Många uppfödare testar sina valpar redan vid 5-6 veckors ålder och kan redan då se vilka hundar som kanske passar bättre som enbart aktiva sällskapshundar än andra.

Hur är den att jobba med?
Belgaren har vallhundens mjuka sätt mot sin ägare. Dess försiktighet kan nog ge ett intryck av att den är rädd. Därför finns det en vanföreställning om att Belgaren skulle vara vek. Detta är en sanning med stor modifikation. Belgarens känslighet och intelligens innebär dock att man i allmänhet inte behöver ta i hårt vid uppfostran eller dressyr. Med fasthet, uppmuntran och konsekvens kommer man långt. Och naturligtvis med kärlek till sin hund. Att träna en Belgare kräver också en portion humor.

Är Belgaren nervös och "spattig"?
Typiskt för Belgaren är de snabba reaktionerna. Den ser och hör allt. Man säger ofta om rasen att: "Tanke och handling är ett". Det är en egenskap som kan vara både positiv och påfrestande för ägaren, beroende på när och i vilken situation den visar sig. Belgarens livliga intellekt gör inte bara att den fattar snabbt. Den kan också vara misstänksam mot saker och ljud som den inte stött på tidigare och som den alltså inte vet vad det är.

Är den jobbig som valp?
Belgaren har sina s.k. perioder under uppväxten. Alla hundar genomgår dessa faser men hos Belgarna är de ofta väldigt tydliga. En framåt och social valp kan plötsligt bli rädd för allt ifrån postlådor till snögubbar. Det gäller att lotsa Belgaren varsamt genom dessa perioder för att man ska få en trygg och trevlig vuxen Belgare.

Jag har hört att Belgaren ska vara särskilt lämplig för allergiker?
Vissa pälsdjursallergiker säger sig tåla Belgare bättre än andra raser. Som lämplig "allergihund" brukar man annars oftast nämna pudel vars lockiga päls gör att lösa hår inte ramlar ut, utan hänger kvar i pälsen tills de kammas eller badas loss. Även Yorkshireterrier benämns ibland som "allergihund" av en del. Andra säger sig bara tåla rejält långhåriga hundar, emedan andra endast klarar av Chinese Crested. Variationen på vad som kan kallas "allergihundar" ger kanske en fingervisning hur individuellt det är. Alla allergier är olika ifråga om hur mycket och vad man tål, så det är upp till var och en att avgöra om man anser sig klara av att över huvud taget ha hund och i så fall vilken ras.

Exteriör standard för belgisk vallhund 89-04-24

Hemland

Belgien

Bakgrund/Ändamål
Belgisk vallhund härstammar från samma förfäder som den tyska schäfern.
under slutet av 1800-talet började man att renavla ett antal olika fårhundsvarianter i Belg ien. Detta utmynnade i att Belgien år 1897 erkände fyra olika raser, nämligen de långhåriga groenendael och tervueren samt den korthåriga malinois och den strävhåriga laekenois. Som framgår av rasens stan dard rör det sig sålede om en ras, som förekommer i skilda färger och hårlag.
Belgisk vallhund är en ras, som skall kunna utföra ett hårt och krävande arbete. Den skall vara välbyggd, livlig och uppm ärksam. Den är en utmärkt vakthund.

Helhetsintryck
Den belgiska vallhunden är en kvadratiskt byggs hund med harmoniska linjer. Genom den harmoniska kroppsformen och det stolt burna huvudet ger den belgiska vallhunden intr ycket av elegant robusthet, vilket bör vara ett utmärkande drag för en vallhund.
FÖrutom sina medfÖdda anlag som vallhund, har den också värdefulla egenskaper, som gör den till en utmärkt vakthund. Om s&ari ng; behövs, tvekar den inte att försvara sin husbonde envist och lidelsefullt. Den belgiska vallhunden är vaksam och alert, härdig och byggd för att uthärda Belgiens årstider och klimatväxlingar.
Den livliga och frågande blicken skall vittna om intelligens.

Huvud
Huvudet är mycket karakteristiskt, långt utan överdrift och torrt. Skalle och nosparti skall ha ungefär samma längd, möjligen kan nospartiet få v ara en aning längre, vilket ger ett fulländat helhetsintryck. Skallen skall vara medelbred i god proportion till huvudets längd. Pannan skall snarare vara flat än rundad och mittlinjen obetydligt markerad. Från sidan sett skall p anna och nosrygg vara parallella. Ögonbrynsbågarna får inte vara framträdande och stopet skall vara måttligt markerat. Kinderna skall vara torra och släta, inte framträdande, men ändå muskulösa.
Nos partiet skall vara medellångt och avsmalna mot nosspetsen; nosryggen skall vara rak. Näsborrarna skall vara vida och nosspegeln svart. Under ögonen skall nospartiet vara väl utmejslat. Käkpartiet skall vara väl utvecklat. L& auml;pparna skall vara tunna och åtliggande och kraftigt pigmenterade (svart). Mungiporna skall vara väl slutna. Den rÖda slemhinnan får inte synas.

Ögon
Ögonen skall vara medelstora, inte insjunkna eller utst ående, lätt mandelformade och bruna, helst mörkbruna. Ögonlocksränderna skall vara svarta.
Blicken skall vara öppen, livlig, klok och frågande.

Öron
Öronen skall vara högt ansatt, sm&arin g;, trekantiga, upprättstående och stå i proportion till huvudets långd och hundens storlek. Öronmusslan skall vara väl rundad vid basen.

Bett
Komplett och regelbundet saxbett med väl utvecklade käkar. Tångbett tolereras, (föredras hos vallhundar).

Hals
Halsen skall vara välformad och muskulös, ganska lång, bredare vid ansättningen i skulderpartiet. Huden skall vara slät och åtliggande.Nacken skall vara mycket lätt välvd.

Kropp
Kroppen skall vara kraftfull men inte tung. Hos hanhunden motsvarar rygglängden ungefär mankhöjden, tik får vara något längre. Bröstkorgen skall vara måttligt bred men ändå djup, som hos alla djur med stor uthållighet, ha välvda revben och nå strax ovanför armbågen. Framifrån sett skall förbröstet ha föga bredd utan att för den skull verka trångt.
Manken skall vara markerad, ryggen skall vara plan, ländpartiet brett och mycket muskulöst. Korset skall vara obetydligt sluttande, vackert rundat och medelbrett. Buklinjen jämnt uppdragen, varken för flack eller för vinthundsaktig, i harmoni med bröstkorgens underlinje.

Fram- & bakben
Frambenen skall ha kraftig benstomme och torr och stark muskulatur. Skulderbladen skall vara långa, snedställda, flata och med överarmen bilda den nödvändiga vinkel, som tillåter fria armbågsrörelser. Överarmarna skall rÖra sig i linje med kroppens längdaxel och underarmarna skall vara långa med god muskulatur. Mellanhänderna skall vara kraftiga och korta, handloven rak.
Bakbenen skall vara kraftiga utan klumpighet, parallella och rörelserna i harmoni med frambenen. Bakbenen står lodrätt mot marken. Knäleden skall ligga ungefär i linje med höftleden.
Underbenen skall vara långa, breda, muskulösa, hasleden tillräckligt men inte överdrivet vinklad.
Hasleden skall vara så lågt ansatt som möjligt och ha kraftig muskulatur.
Hasorna skall bakifrån sett vara absolut parallella. Mellanfoten skall vara hård och kort, sporrar är inte önskvärt.

Tassar
Tassarna skall vara rundade, väl välvda och väl slutna med hårda elastiska trampdynor och mÖrka starka k lor. Baktassarna något ovala.

Svans
Svansen skall vara kraftig vid ansättningen och medellång. I vila bärs svansen hängande och med svansspetsen lätt bakåtböjd, i rörelse får svansen resas något, men får aldrig ha krökt svansspets, vara ringlad eller vara böjd åt sidan.

Rörelser
Rörelserna skall vara livliga, fria och så vägvinnande som möjligt. Den belgiska vallhunden är ständigt i rörelse och verkar outtröttlig. Tack vare sitt livliga temperament har den en tendens att hellre röra sig i cirklar än rakt fram.

Hud & päls
Huden skall vara elastisk och stramt åtliggande och liksom de synliga slemhinnorna vara kraftigt pigmenterade.
Pälsen hos den belgiska vallhunden variera beträffande längd och struktur hos de olika varianterna. Hos samtliga varianter skall pälsen vara riklig och av sådan struktur att täckhåret tillsammans med underullen ger ett utmärkt skydd mot väta och kyla.

Varianter

Groenendael: Långhårig

Färg
Helt svart. Något vitt på bröst och tår tolereras.

Päls
Pälsen skall vara kort på huvudet, på öronens utsidor och på benen, dock ej på frambenens baksidor, som är försedda med långt hår från armbågen till handloven s k fana.
Pälsen skall på kroppen vara lång och glatt och bildar på hals och brÖst krage och man, på tikar krage och krås.
Öronöppningarna skall ha tätt mjukt hår. Håret vid öronens bas är förlängt och inramar huvudet. Pälsen på lårens baksidor bildar rikliga byxor.
Svansen är försedd med långt och rikligt hår som bildar fana.

Tervueren: Långhårig

Färg
Röd, brun-grå-melerad och alla nyanser från brunt till grått. Den röda färgen med svarta hårtoppar skall fÖredras.
Svart mask eller, som minimikrav, svart på öronen, övre ögonlocken och över- och underläpp.
Något vitt på bröst och tår tolereras.

Pälsen
Pälsen skall vara kort på huvudet, på öronens utsidor och på benen, dock ej på frambenens baksidor, som är försedda med långt hår från armbågen till handloven s k fana.
Pälsen skall på kroppen vara lång och glatt och bildar på hals och bröst krage och man, på tikar krage och krås.
Öronöppningarna skall ha tätt mjukt hår. Håret vid öronens bas är förlängt och inramar huvudet. Pälsen på lårens baksidor bildar rikliga byxor.
Svansen är försedd med långt och rikligt hår som bildar fana.

Malinois: Korthårig

Färg
Varmt rödbrun med spår av svärtning huvudsakligen på nospartiet och svansen.
Något vitt på bröst och tår tolereras.

Päls
Pälsen skall vara mycket kort på huvudet, öronens utsidor och på benen. Kort på kroppen; längre på halsen och runt huvudet där det bildas krage. På baksidan av låren bildas det fransar.
Svansen är tjock och buskig.

Laekenois: Strävhårig

Färg
Varmt rödbrun med spår av svärtning huvudsakligen på nospartiet och svansen.
Något vitt på bröst och tår tolereras.

Päls
Pälsen skall vara sträv, torr och verka raggig. Pälsen är c:a 6 cm lång. Hårbeklädnaden på nospartiet är obligatorisk men får varken på nospartiet eller över ögonen vara så lång att hunden ser ut som en schnauzer eller briard. Svansen får inte ha någon plym.

Mankhöjd

Idealmankhöjd för hanhund 62 cm.
Ideal mankhöjd för tik 58 cm.
Tolerans -2 cm, +4 cm.

Mått att iakttaga vid t ex hundbeskrivning, korning

Genomsnittliga normalproportioner hos hanhund	62 cm
Mankhöjd 62 cm
Kroppslängd 62 cm
Rygglängd 41 cm
Bröstvidd bakom armbågar minimum 75 cm
Bröstdjup 31 cm
Höjd från marken till bröstet 31 cm
Huvudets längd 25 cm
Nospartiets längd 12,5-13 cm

Fel

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.

Diskvalificerande fel

Utpräglat över- eller underbett.
Avsaknad av minst 3 premolarer eller minst 2 molarer.
Hängöron eller kuperade öron.
Avsaknad av svans, kuperad svans, medfödd stubbsvans.
Vita tecken utöver på bröst och tår.
Hos tervueren och malinois: Avsaknad av mask.
Överdriven nervositet, överdriven rädsla och stark aggressivitet.

FCI 15 b
Svenska Kennelklubben 1989-03-30 e.ä.