Jaktdagbok 2000

Oktober 

20-10-00

15-10-00
Vad kul det är när det är gott om fågel.
Synd bara att dom klumpar ihop sig så att man får problem därför.
Eftersom jag jobbar denna dag så blev det en tur ovanför hemmet med piki.
Det började med att hon började skälla ca:200 meter framför mig, och typiskt
nog så klev jag in i en orrflock 5o meter från skallet, men nu brydde hon sig
inte utan stod snällt kvar och öste ur sig alla möjliga toner (Härlig musik för jägare)
jag tog det väldigt försiktigt för jag ville inte sumpa detta utan ha ett bra och
rent skott.
Det fick jag efter att ha krälat runt en stund och "pang" ned ramlar en tjäder höna.
På väg fram till piki stötte jag en höna till som satt 10m hitom skallträdet och
vips så var piki borta, och jag som ville mysa och pyssla lite med piki för det
hade hon gjort sig förtjänt av.
Nu rann det förföljandet ut i inget så precis när hon kom tillbaka så ropa jag
på henne. Effekten av det blev att två tjäderhönor och en tupp stack ur träden
runt omkring /&%¤#%¤  att man inte kan hålla truten, inte för att jag tror att
någon av dom hade suttit men ändå.
Nu blev det faktiskt skall på någon av dom ca200m bort men när jag knutit fast
fågeln på säcken och gjorde mig klar att börja gå då blev hon tyst, vilket kanske
inte var så konstigt.
Tillbaka mot hemmet så körde hon upp en järpe, vilket brukar bli så att hon
springer dit och tittar och sen drar ut på nytt sök.
Så nu tänkte jag att bara hon sticker så ska jag nypa den rackarn för järpe
är ju "görgott".
Nu stack hon aldrig utan istället drog hon upp en tjäderhöna i en gran bara 50m
från mig.
Fullt skall och jag kröp i riset bara för att konstatera att när jag skulle till
att kunna se fågeln flyttar den 20m, jaha tänkte jag nu ska det väl gå,
men icke, minuten senare tar den till vingarna för att aldrig träffas mer.
Men det har tydligen fastnat nåt genom åren för jag stod kvar och vänta i
tanken att det kunde vara flera.
Och det var det! några riktigt sluga ena också, för när dom flög upp så
flög dom ca 100m för att sedan slå i en gran med vingarna och vika 90'
bara för att lura hunden såg det ut som.
nu är hon inte så lättlurad för hon kom och fortsatte åt det håll dom vikit.
Det blev inget av det i alla fall män ändå så lättlurade är dom inte.
När hon kom tillbaka gjorde en höna till samma sak "nästan" hon slog och
satt i 10sekunder för att sedan dra iväg, men även denna gång så tog hon
åt rätt håll. Så det där med att dom ska lyssna det har stor betydelse för
hur dom jagar.
Nu var jag bara 100m hemifrån så det fick vara slut för idag, men en
fågel det räcker gott och väl för man ska inte våldgästa på naturen om
man inte behöver.

08-10-00
Mera Piki.
Verkar som dom fortfarande inte vill sitta.
En tjäderkull där det första fågeln stack efter 2min men den andra verkade
sitta, naturligtvis så satt det en hop med fågel mellan min kompis (som smyg)
och hunden så tillslut blev det för mycket för skallfågeln som stack även den.
några skall som slutade efter ett par minuter var det ända som blev på
resten av dagen.
Synd för nu börjar Piki på att gå riktigt bra, nästan med råge till och med.
Nä nu vill jag ha lite omslag i vädret så det blir någon ordning på både årstider
och jakten.

07-10-00
Ut med piki efter älgjakten.
Tyvärr så var det ingen fågel som ville sitta, men en hel hoper med
fågel hittade vi i alla fall.
Så bara gudarna tillåter så ska dom få..

06-10-00
Anja är nu rätt sur på mig.
Efter att jag hade jagat i 2timmar utan fågel så var jag på väg hem,
då försvann min fyrbente vän och först 1½timme senare hörde jag henne.
då stod hon i undanvind och skällde och hade nog gjort så mest hela tiden.
En riktig gammaltupp var det som påkallade hennes uppmärksamhet, och efter
lite letande fick jag syn på den i tallen, liggande på 30m och en ny "grisbom",
Okay det var lite kvist i vägen, men det var enligt min mening rent där jag
siktade.
Nu blev det till min stora förtjusning förnyat skall 100m bort och nu fick jag
syn på den på ca 50m tyvärr så måste jag skjuta fristående men det ska väl
gå det med. I He¤#"&¤# heller, bom igen!! nytt skall ca 200-300m bort men
tyvärr så ville den inte vara med så speciellt länge 
(varför då, jag är ju totalt ofarlig ;-(( )
Nä hem och provskjuta bössan är nog det som gäller.
Nu var det gjort mitt i på både 30,50 och 90 meter och därmed är mitt
självförtroende totalt borta.

29-01-02-10-00
Ett par riktigt bra trädskällare söker foster föräldrar !!!!
Nu har Johan Mesch och jag varit och jagat i fjällskogen i tre dagar.
Och det är bara att konstatera att våra hundar bör få nya jägare att
följa om dom ska kunna leva ett normalt liv för en trädskällare...
Ganska lite fågel, men den fågel som fanns fick hundarna tag på.
Men vad hjälper det när man skjuter bom, tre bommar och en träff
är inget att skryta med, dessutom när det var på 25m liggande med stöd.
Träffen däremot var fristående på samma håll, så den vingla man väl in.
Det som grämer mig var att en av bommarna var på en hyfsad tjädertupp.
Men trots allt så måste jag säga att det var helt underbart att vakna
ute i det fria och bara slänga på sig ryggsäcken och gå.
Bör upplevas av alla

25-09-00
Årets första skall på en tjäder tupp (som jag vet) blev inte vad jag 
hoppats på.
Efter tio sekunder bar det i väg och när jag sedan gick mot skallträdet
för att kolla om piki kommit tillbaka så skrämde jag en tupp till #¤%¤#&%
Att man inte kan ta det lugnt, nåväl det verkade inte ha spelat någon roll
för dom skall jag hade efteråt blev inge längre än max 2min.
så det är bara att ta nya friska tag.

22-09-00
Lövfällning...
Efter att jag gått tre timmar med anja och funderat på varför fågeln inte
ville sitta mera än max 2min, ramlar det plötslig på mig.
Löven formligen rasar ur träna, inte hade jag märkt det och inte tänkt på
det heller.
Nu lyckades jag trots allt skjuta en orrhöna för henne, men det var mest 
bara ren och skär tur. 
Hon körde upp en kull som träa runt henne ca:50m framför mig, men precis
som "vanligt" stack fågeln hon skällde på efter 30sekunder, nu slog dom
100m bort så jag skyndade att lägga mig ned och tog sikte, då for dom
igen.
Nu låg jag dock kvar, för tre av dom blev kvar i en tall och jag räknade
snabbt ut att anja kommer att komma tillbaka och då skulle det bara va 
trycka av.
Tänk vad listig man är ibland !! det blev nämligen som jag tänkt ;-))
Synd bara att tjädrarna som hon hade hittat tidigare inte ville göra lika.
Ett par blåsiga dagar så är det nog överstökat med lövfällningen, sen är
det bara att hoppas på många och framförallt långa skall...

20-09-00
Strålande sol +15' och vindstilla, nästan sommar i mitten på september.
Ute med piki och tar en "höstpråmmenad" och tro det eller ej men nog är
man en liten klant alltid.
Två mycket bra skall lyckades jag krypa bort.
Det ena var på en tjäderhöna som jag provade att komma in på från alla håll
men lyckades aldrig få syn på henne, fast jag höll på minst en ½timme,
till råga på allt så markerade hon klockrent men vad hjälper det när man
är blind.
Det andra skallet var en orrhöna, det var mer förlåtligt att inte hitta henne,
för hon satt väl inbäddad i en storgran så där skulle det ha varit en bazooka
som skjutvapen om man skulle haft någon chans.
Lite positiv är det att konstatera att piki har fått ett bra "smygskall", för när 
hon vet vart fågel är då jäklar är hon tät i skallet (runt 140sk/m) så 
man njuter när man hör henne 
(kan dock bli enerverande då man ligger och kryper runt henne i en ½timme ;-)
Nä glada tankar nu.. det lyckas säkert nästa gång.

17-09-00 Kväll
Kunde inte hålla mig utan måste ut med Piki en sväng på kvällen.
Det gick väl inte som jag hade tänkt mig men ändå.
Med förmiddagen i friskt minne blev jag lycklig när hon körde upp en
tjäderkull 100m framför mig, något förvånad blev jag dock då mot mig
ca:1m ovan marken kom en tjäderhöns kyckling bara för att sätta sig 30m
bortanför fast på marken.
Nu gjorde piki som en tjäderdräpare ska göra, stannade och lyssnade, men att
tjädern skulle sätta sig på marken hade hon nog inte i tankarna så hon hörde
förmodligen aldrig att hon satte sig, så hon återvände till resten av kullen.
Efter att moderhönan kacklat till så blev det skall på henne, fast det var inte
den där rätta farten på skallet så till slut rann det ut i sanden. Nu for hon runt
och skällde än här än där, tillslut blev jag förb... och gick fram bara för att
stöta fyra fåglar inom en radie på 20m, hmmm den starka blåsten och all den
vittringen blev nog för mycket för hennes hjärna som fick kortis.
Så av sju (tror jag det var i kullen) blev det inget ;-((
Ett nytt skall en timme senare bekräftade bara det att fågeln inte ville sitta
i blåsten, då den tog till vingarna efter 2minuter "attan å".
Resterande tiden blev helt resultat lös, så det var bara att göra kväll...
Med andra ord en "normal" jakt ;-D

Nu när jag sitter och skriver det här ramlar plötslig några gamla minnen på mig.
Det var med min första finnspets som "jagade" hon hette Vardos Päivi.
Samma marker som jag jagat på dom sista dagarna med den skillnaden att det
var dom tre första dagarna i jakten och att det fortfarande inte var så hårt
avverkat som det är nu.
Hon var två år gammal och redan en fullfjädrad tjädertämjare.
På dom tre dagarna hade hon 38 skall på tjäder varav jag sköt 6.
(Helgen därpå gjorde hon sin jaktprovs debut och tog sin Ökl 1:a med bravur.)
Skillnaden var den att på dom ca:800 hektar vi jagade på hade vi 8 tjäderkullar,
ett antal gammelfågel plus hur mycket orre som helst en del dagar.
Till saken hör att ca:50% av marken är myr så det flaxade nästan i varje träd.
Att hon var den bästa spetsen jag haft är otvivelaktigt, men med tanke på
alla dom chanser hon fick om man jämför med tex. Piki så är det inte så konstigt.
Lika mycket med fågel och en annan hund skulle säkert kunna bli lika bra... Eller??
Nu ska jag erkänna att detta till trots sköt jag mera fågel för anja dom två första
åren än vad jag gjorde för päivi hennes två första år.
Hon var lättare att skjuta för på nåt konstigt vänster, plus att man hade väl
själv fått en hel del rutin sedan åren med päivi.
Dock måste jag säga att en del dagar saknar jag verkligen päivis förmåga att få den
skyggaste fågel att sitta, gick det inte på nåt annat vis så förföljde hon
dom tills dom var för trötta att flyga mera ;-)

17-09-00
Äntligen !!!
Bra med fågel, rent förbaskat bra till & med.
Enda smolket är att det blåser rent rejält, och blåst och Anja brukar
bli problem, mest av den sorten att jag får leta henne när hon skäller.
Så blev det i dag med.
Dessutom blåste det tydligen för mycket för att dom skulle sitta för
hunden så jag hade nio skall på ½-1 minut innan hon körde upp en tjäderhöna
mitt inne i storgranskogen.
Där stod jag på 40m håll och såg hönan slå, så av med säcken och ned på
marken så försiktigt jag kunde sedan var det bara att rätta till sig och låta
korset leta sig mitt i bröstet och "pang".
Hon ramlade också fint och Anja var hel nöjd.
Tre timmar hade gått sedan jag lämnade bilen så det var dag satt leta sig
någon lämplig väg tillbaka, då drog hon igång i en liten holme på en myr stod
hon och öste ur sig.
Jag stötte två hönor 50m från skallet men hon fortsatte lika fint ändå,
men lika för ¤#"&%¤ så var det tomt där hon stod. (rent irriterande)
Ut ur holmen och mot bilen försvann anja, i medvind fick jag sedan gå
och lyssna och leta henne för att 1timme senare höra henne en kilometer bort
på andra sidan en stor myr (och med stor menar jag STOR)
jag hade ingen större lust att gå dit så jag började vissla och gick sakta mot
bilen när hon till slut dök upp och såg så lycklig ut som bara en finne kan.
Nu var hon trött så när hon kom in i en tjäder kull alldeles vid bilen blev
det inget alls av det, till hennes försvar ska sägas att blåsten och skogen
gjorde att det var svårt att få till nåt så efter att jag klappat om henne
så hoppade hon villigt in i bilen för hemfärd.
När jag summerade dagens övningar så kom jag fram till att vi hade lekt med
3 tjäderkullar runt 30 orrar samt 2 singeltjädrar, inte illa på 5timmar,
varav 2 av dom timmarna gick åt att prova höra var anja var, så det var
mera fågel som hon hade än vad jag såg..
Summa summarum "kul dag"

16-09-00
Nu när morgonens älgjakts övningar var över var det dags att inviga
min nya "byssa" en 22wm och Piki fick äran att följa.
Hon hade legat,stått och grävt under morgonen då hon följde med
på passet (Med andra ord en fruktansvärd less finnspets)
så när kopplet ströks så var det full fart framåt och skogen var hennes.
Nu är det så att det har vart rent uruselt med fågel där vi skulle gå,
men vad gör man när hela skogen är upplåst av Idioter med röda hattar.
(för många av dom är enligt mitt tycke det, det finns visserligen även
både duktiga och trevliga älgjägare men 90% kommer ut i skogen
7dagar per år och tror att dom är dom största jägare som vandrat på
moder jords yta trots att det enda dom gör är att sitta på en stubbe och
skjuta prick, ofta inte helt lyckat heller. Om jag nu får fan för att jag skriver
så här så tar jag gärna det, men jag har i alla fall fått sagt min mening 
och den står jag rakryggad för)
Nu tillbaka till piki och hennes jakt.
När 1½ timme gått kommer skallet ca;150m framför mig ner mot en myrkant,
jag letar mig närmare bara för att mötas av att fågeln flyttar inom skotthåll.
Nu såg jag inte när den kom utan hörde bara att hunden blev tyst och ser henne
komma och börja skälla 20m ut på myren, Jag ligger och tittar i tallen men kan
inte se någon fågel förrän jag tittar i kikarsiktet, och se där bara ett par meter
ovan hunden sitter en orrhöna helt öppet på en av de lägra kvistarna.
Ett djupt andetag och skottet går, "rackarns" vad hon kastade in handduken fint
rakt ned i piki's käft, och hu jeda mig vad lycklig hon var (jag med)
Resten av dagen blev inte fullt lika bra.
Ett skall på en orrtupp som satt lika länge som det tar att göra diverse natur behov
och flyger precis när byxorna kommit på.
Sen blev det lite bjäbbande på en hop spelorrar med dom sitt i medeltal 30sekunder
så det var bara att ge upp för dagen för det hade börjat blåsa så att det var
störande minst sagt.

14-09-00
Efter att ha jobbat som en galning och blivit hindrad av en massa älgjakt
då det bara har blivit väldikt korta svängar med piki (utan fågel ;-( )
så var det dags att damma av Anja.
Och det började hyfsat med skall på en orrhöna som jag lyckades smyga bort.
efter den påminnelsen om hur klantig man är så lyckades jag slarva bort min
hund, två timmar senare talade pär om på radion att hon var hos han uppe
i en buvall där jag hade bilen.
Nåväl hade skulle ändå gå åt mitt håll så han tog vovven med sig och kom
mig till mötes.
Nu hade jag väl mer eller mindre mist hoppet om en lyckad jaktdag så när
skallet kom blev jag helnöjd.
på håll hörde jag kacklandet av orre så jag förstod vad som var på gång,
men Anja och orre brukar vara en bra kombination så ingen jäkt här inte.
60 meter från skallet flyger en orre från den plats där hunden står och 
hon blir tyst i 10sek sedan fortsätter hon som inget har hänt, bra med
ståndsäker hund tänker jag och småler.
Nu var det inte så jäkla bra för efter att jag smugit runt och blött ner mig
i myren i ca;20 min så är det bara att konstatera att det var ett jäkligt bra
falsk skall "¤%&#¤#"
Med raska steg tillbaka till buvallen och för att få med pär och hans hund hem
innan jag idiotförklarar både mig själv och hunden alltför mycket.

27-08-00
Det tar sig för Piki med.
Idag har jag och johan varit ute med syskonen, och det gick väl inte så bra.
Men efter att först ha smugit bort en orrhöna för piki, (fast om jag skall
vara ärlig så hade jag nog inte fått syn på henne ändå)
Så lyckades jag peta ned en tjäderhöna för henne. Inga krusiduller utan
ett bra skall och PANG så var det gjort.
Sen bytte vi till Mirja och hon lyckades få upp en orrkull, men det bar sig
inte bättre än att den slog 5m från oss.
Där vi satt helt öppet med piki skällande i mitt knä och mirja under fågeln,
så var det väl väntat att utgången inte skulle bli den bästa "den stack".
Men mirja stack upp och kom med en ny orre och nu slog den lite längre bort,
tyvärr så är dom inte så lätt att hitta, så efter att johan smugit ett tag och
legat och tittat igenom trädet så flög även den.
Efter mycket letande hittade vi ingen mer fågel som ville sitta, men 20+ är
inte det allra bästa jaktvädret så man får väl hoppas på bättre väder nu.
Vi avslutade dagen med att jag smög på det bästa falsk skallet jag har
haft med piki, 120-140 skall i minuten och klockren markering men ingen fågel
gissa om jag blev besviken när jag konstaterade att det var tomt.
Hon som brukar vilja ha fågeln inom "ta" avstånd för att skälla så tätt...
Så nu vet man det med !!!

26-08-00
Anja kan hon (lite i alla fall)
Eftersom ligger precis i slutet i löpet så for jag till ett ställe där
det inte fanns någon risk att hon skulle hitta någon hanhund att "leka" med.
Det blev en orrkull. Efter att hon hade skällt och sorterat bort tre av dom,
(faktiskt riktigt bra jobb men till slut för lång flykt)
så stod jag mitt inne i ett bäckdrag där det var tätare än tätt, chansen att jag
skulle få se nåt var med andra ord minimal fast hoppet finns ju alltid.
Till min förvåning så kom anja och började skalla tio meter framför mig
jag såg inte hunden (sikt ca:3m i marknivå) men i toppen på en "julgran" satt
en hönkyckling och såg dum ut.
Pang i backen och så var den sagan slut för sedan fann vi inge mer att skjuta på.
Två skall på ca.2min (förmodligen tjäder) hade hon men dom ville inte leka med
vare sig mig eller anja, utan tog nog ut en flygbilljett till närmaste naturreservat 
så dom skulle få va i fred.
Men en orre får man vara nöjd med så man ska inte klaga, det kommer säkert
bättre dagar och även sämre....

25-08-00
Premiär !!!
Piki fick den stora äran att börja.
Men efter att ha hittat bra med fågel förut i höst så var det nu nästan tomt!
Tre tjäderhönor var det enda jag vi hittade på hela dan, och med vi menar jag
verkligen vi.
för jag trampade upp två av dom medan Piki hittade en, nu hade hon dock skall
på den hon hittade vilket inte jag förmådde.
Nu klarade dock hönan sig, för trots att skallet var tätt och bra vilket brukar tyda
på att hon ser fågeln så blev hon lurad, och man ska va riktigt snäll kan man säga
att hon markerade med fel ände.
(med andra ord baken, för hönan satt rakt ovan häcken på henne)
Så den klarade sig utmärkt.
Tyvärr blev det inge mer idag...

23-08-00
I dag har jag gjort den dumheten å gott jaktprov med Piki !!
Hon började starkt med ett fullt jobb på en tjäderhöna, men sedan
blev det lite si o så med resten.
Bl.a. så lyckades vi stöta en höna efter drygt en minuts skall då vi trodde
att det var en järpe... (att man aldrig lär sig, nä ett kok stryk skulle man ha)
När hon sedan kom tillbaka och började på ett nytt skall så stötte domarn
fågel på väg fram mot skallet som drog med sig skallfågeln plus någon till så det 
blev inget vettigt alls på en hel tjäderkull ;-((
Sedan klev vi upp en tjäderhöna som slog 50-60m från oss och började "ocka"
(hur f-n stavas ocka ???) 
skallet kom omedelbart och av hönans protester att döma var hunden "rätt"
men när domarn skulle stöta fågeln så fanns det ingen där (eller?)
för han hade inte sett eller hört någon som flugit och det borde han,
och även jag ha gjort för vi var på 1:a parkett hela tiden.
Till saken hör även att det var en riktig gammelfura som hon markerade
(en sån där 100meters ;-) så visst kan hon ha suttit där, men enda sättet
att få svar på det var att fälla tallskrället, och det var på nå vis inget alternativ.
Så det var bara att bita i gräset och inse att det gick åt skogen, fast kanske
hon lyckades knapra ihop till ett 2:a pris Ökl, så alldeles bortkastat var det
väl inte.
Så det är bara att anmäla och prova igen och hoppas på mera tur nästa gång..