OM AGILITY

En växande hundsport att njuta av, fylld med fart och precision. Smidigt, snabbt och publikvänligt. Bakom de dansande ekipagen ligger timmar och åter timmar av träning. Men trots många träningsdagar är det inte ofta man får uppleva det fulländade agilityloppet som förare. Men det händer dock.

Det fulländade agilityloppet makalöst härligt - oavsett om man råkat få en rivning eller två. Det är samspelet, kommunikationen mellan hund och förare som ger den upplevelsen.

Det är små marginaler i agility. Enstaka hundradelar avgör om det blir en bra placering eller inte. Och det är just dessa intjänade hundradelar, vi jagar i vår träning. Det fulländade loppet!

Vårt kroppsspråk Vårt sätt att föra vår hund skiljer sig lika mycket åt som det finns agility ekipage. Några av oss använder magen och bröstet som vägvisare. Andra använder höger- och vänsterkommandon. Somliga använder armar och bakdel. Och de finns dem som blandar friskt av dessa metoder.

Ditt sätt att föra din hund, kan vara ett utmärkt just för er. Mitt sätt, är bäst mig. Genom att titta på andra ekipage - både nya och erfarna - kan man få idéer att utveckla vidare.

GRUNDEN ÄR DIN PLATTFORM

Grunden du bygger, är den hunden faller tillbaka på när den faller ur handen. Olika metoder kan ge samma resultat! Ja, det låter enkelt och kanske är det så att vi som människor gärna ser problem istället för lösningar.

Min träningsmetod med Ia har skiljt sig från mina tidigare metoder. Dels för att jag dagligen lär meig mer men dels för jag har en tydligare målbild av hur jag vill att det ska fungera.

Jag anser att man blir aldrig fullärd. Nybörjare har ofta friska tankar, fulla av nyfikenhet och ifrågasättande. Ungdomar likaså. Min dotter är min bästa tränare och min största kritiker. Utan Isabelle hade jag inte kommit så långt som vi trots allt har gjort.

FÖRIGHET

Mitt och Ias förhållande har från första stund byggt på kontakt. Mitt kroppspråk ska alltid visa vad jag vill att hon ska göra, oavsett om det är "sitt" eller "vi går till vänster". Det har gjort att Ia blivit intresserad av mig och hon tar alltid ögonkontakt med mig.

Agilityträningen började med hopphinder och tunnlar, som alla de flestas metoder är. Det jag gjorde, som kanske skiljer sig från andra, är att jag direkt började med mjuka svängar där jag genom att "öppna vägen" för henne visade vart hon skulle. Sällan tar hon fel hinder om inte jag av "otur" visat henne fel.

Genom att "öppna dörrar" så låter jag Ia i de flesta lägen se hindret hon ska till. Det vill säga att jag står helst inte inne bland hindren och "drar i henne", utan jag låter henne söka sig fram. Det hon ser ska hon ta. Självklart lär jag henne namnen på de olika hindren men jag tror mer på att vara vägvisare och använda "framåt-kommandon". Här lägger jag även till höger och vänster, vilket är mycket användbart. Många gånger har det räddat mig när jag klantat bort Ia med taskig handling.

Du och ditt beteende är hundens beröm. Inget godis i världen kan få Ia att vilja avstå från mig. Hon blir till och med "irriterad" om jag sträcker fram en godis framför nosen då hon står koncentrerad framför ett hinder. Det visar på att mitt beteende är viktigare för henne än vad godiset är. Mitt agerande är hundens beröm och det är vad Ia vill ha.

Jag är av den starkaste åsikt att då vi blir irriterad på våra hundar, har vi så smått misslyckats. Visst blir jag irriterad ibland, men jag tränger genast bort dessa tankar. Det betyder inte att man inte kan ställa krav. Tvärtom. Din hund vill ha krav och tydlighet.

När du svamlar och schabblar så gör hunden det du ber dem om. Det vill säga, den gör fel. Respektera konkurrenterna och kör dina egna lopp - du kan inte vinna andras lopp. Lägg energi på banvandringen och koncentrera dig på din uppgift.

Lycka till!