Våra hundar

    Dingo och Nisse är två gatukorsningar som vi plockade upp under vår tid i Spanien.
    Det var min mamma, Dolly, som en dag fick se en eländigt mager krake som sprang omkring ute på heden. Kraken hade så slank kropp och så stora öron att mamma ett ögonblick trodde att hon såg en dingo. Det var så Dingo fick sitt namn. Med mycket tålamod vann mamma Dingos förtroende. Hon matade henne varje dag och så småningom följde Dingo med henne hem. Då var hon sju månader gammal. Nu är hon tolv år och har i stort sett vuxit ifatt sina väldiga öron. Dingo är en mycket trofast kamrat.
    Nisse hittades av ett par engelsmän. Engelsmännen var ute på promenad längs Medelhavets strand och hittade där en hopknuten plastsäck. I säcken fanns en hel kull valpar. En enda av dem var ännu vid liv. Det var Nisse. Fast det var det ju ingen som visste ännu, förstås. Nisse bodde under sina första sex månader hemma hos Dot och Stan som hade ett hundpensionat där nere vid kusten. När Einar och jag en dag hälsade på Dot och Stan bestämde sig Nisse för att hans nya föräldrar hade kommit, och efter en tid lät vi oss övertalas. Säga vad man vill om Nisse, men övertalningsförmåga har han. Nisse är numera en tioårig, begåvad charmknutte som står sig själv närmast.
    Vi är glada över att ha fått lära känna dem båda.

     



Tillbaka till första sidan.