Släkten Jirénius sommarstuga i Raboda

Vid Väringens södra strand, i Raboda, byggdes en sommarstuga sommaren 1942. Det var inte den första sommarstugan i Raboda stugby, men det var däremot den första som byggdes "på riktigt". De tidigare stugorna hade byggts under förutsättning att de skulle gå att riva på tre timmar, och var mer som små "tältstugor".

 

Det var Emanuel och Ruth Jansson, som var nybyggarna. 

Skogvaktaren föreslog först tomten bredvid (den som släkten Eriksson har nu), men Manne och Ruth valde sin tomt efter den fina badviken med långgrundt vatten och sandbotten. Skogvaktaren tillät dem att bygga med en riktigt murad skorsten, vilket lätt gick att ordna, då Mannes far var murare.

Att bygga ett hus under krigstid var ett projekt förenat med vissa svårigheter – bl.a. transporter var svåra att genomföra. De hade hjälp av Mannes arbetskamrater från "Snickris", som drog de färdiga väggsektionerna med häst och släde genom skogen till byggplatsen. Torparen från det s.k. Nya torpet gjöt plintarna, som stugan skulle stå på.

 

Stugan var klar för invigning till midsommaren 1942.

 

När stugan var rest, och beboelig, var det dags för Manne att återvända till stan och arbetet. Ruth stannade kvar med sonen Mats, som bara var några månader gammal. Under veckan bröt ett rejält åskväder ut, och Ruth kände sig rätt eländig där hon satt i en liten stuga, utan gardiner, värme eller ljus. Rätt vad det var såg hon en båt komma roendes, med John Jemse i bara badbyxor vid årorna. Han kom för att ta med Ruth och Mats till sin stuga i andra änden av Raboda.

 

Ett besök vårvintern 1944.

Under somrarna tillbringade farmor Agnes och farfar August sin en månads långa semester tillsammans med Mannes familj i den lilla stugan. Dessutom var även kusinen Sven-Olov ofta med. Då var stugan inte lika stor som idag, utan bestod endast av matrum och sovalkov. Farfar August, Mats och Sven-Olov sov i båthuset.

1969 började man bygga en gäststuga - "Lillstugan".

1970 installerades elektriskt ljus i stugan. Det firades med en "Ljusfest" den 17 juli! Gäster på festen var Alf Eriksson, Solweig Eriksson, Stina och John Jemse, Lisa och Ingvar Syréhn, Inger Eriksson, Sven Eriksson, EwaLena Eriksson och Eva Molinsky.

 

Emanuel, Ruth och sonhustrun Gunnel vårstädar vid stugan

Från 1970-talets början blev det allt mer Ruth och Mannes barns familjer som besökte stugan flitigast.

 

Kusinerna Andreas och Karin njuter av solen utanför stugan sommaren 1974.

 

Ibland kan vattenståndet i Väringen sjunka drastiskt, och en sandstrand kommer fram ur vattnet.

Vintern 1977 avverkade Glanshammars Häradsallmänning skogen ovanför stugan, vilket gjorde att man knappt kände igen sig, och det var svårt att hitta stigen från bilen ned till stugan.

Omkring 1980 överlät Manne stugan till sina tre barn: Mats, Stig och Lena.

1980 lade man på ett plåttak på storstugan, efter att ha haft problem med fuktskador från det gamla tjärpappstaket.

1982 var det dags att tapetsera om i vardagsrummet.

1985 fick man äntligen tillåtelse att få friköpa tomterna i Raboda. Även ängen köptes fri, liksom mark till en väg ned till Jirénius och Erikssons sommarstugor.

1989 lade Mats och Karin ny papp på Lillstugans tak.

I slutet av 1980-talet köpte Mats ut Stigs andel i stugan.

 

Vy från stugans altan

Badviken

Sommaren 2000 var det dags att köpa ny båt, eftersom den gamla träekan tjänat ut, och läckt vatten flera somrar. Det blev en Höga Rodd plasteka.

Sommaren 2001 drogs en vattenledning fram till stugan från samfällighetens gemensamma brunn. Äntligen fick vi rinnande vatten utanför stugan! Tidigare hade man fått hämta vatten ur brunnen på släkten Erikssons tomt, och bära i hinkar fram till stugan.

Under 2000-talet har det tillkommit en friggebod som är inredd med vattentoalett.