Mistel
Gula blomma högt i träden,
herrgårdsparkens parasit,
som en gång ska bli en pärla.
alabastervit.
Misteln talar - långt jag skådar
över sjö och slätt och skog.
Vem är du som vågar komma
hit ur bergslagsskog?
Anemone blå i snåren,
född i fjolårslövens bädd,
svarar mistelns blom i trädet:
Jag är inte rädd ….
….inte rädd, ty en gång samma
skaparkyss oss livet gav.
Allt är fött ur samma sköte,
rymd och mull och hav!
Ingen är förmer än andra,
högt och lågt är bara ord.
Mistelpärlor, markens sippor,
glädja skall vår jord.
Blå som himlen, gul som solsken
blåsippan och misteln band
samma skogarna och slätten
här i Västmanland.
