Kung Karls spira
Bottenviken smeker
östankust.
Slätten stiger
stilla upp mot skogen.
Runt kring gråa lador
susar tyst
kornets åker som är
gul och mogen.
Se, vid myrens kant bland
kärrängshö
Kung Karls spira,
Västerbottens blomma.
Stränga herrar bleknar
bort och dör -
markens blommor alltid återkommer,
kommer åter till oss
och vi ser
Konungen, som
låter livet råda.
För din spira böjer
jag mig ner,
Västerbottensblomma,
skön att skåda.
