Lollipop kallas oftast för Lolly, hon är gulblack och blir 29 år i juni -97. Hon kommer ursprungligen från Göteborgstrakten. Till oss kom hon sommaren 1976, då hon var 8 år. Hennes son Natchez, som är musblack (grå), var tre veckor gammal då han kom till oss.
Lolly hade varit ett antal år på ridskolan i Mohed och var där en känd avkastningsexpert, vad ingen visste var att hon skulle få ett föl, som en morgon i juni 1976 helt plötsligt låg inne i stallet, man trodde i stället att hon var tjock och satte henne på diet.
Tyvärr råkade Lolly trampa på Natchez ben under tiden som de var kvar i stallet, Natchez blev således ganska sjuk med ett mycket infekterat och uppsvullet ben. Lolly var även hon inte i något vidare skick, hon skulle slaktas till julen, då man tänkte att fölet kunde klara sig själv.
Då ingen ville ta dessa två på bete den sommaren, så förbarmade vi oss över dem. Natchez blev bättre i benet men det svullnade även upp igen nästa sommar. Lolly däremot fick vila upp sig ordentligt och visade därefter inga direkta tecken på ohälsa. Utan några år senare tävlade vi ganska framgångsrikt runt om i distriktet, efter att Lolly blivit nedmätt till Ponny, 147,9 cm (gränsen var då 148 cm). Natchez visade sig däremot bli drygt 160 cm hög i manken, och mycket mycket envis. Den enda som var envisare var jag. Jag red själv in honom, med hjälp av Curt Rausén (numera avliden), när han vara tre år.
Våra ridturer kunde ta timmar, då Natchez vägrade gå vidare, men jag envis som synden, vägrade ens hoppa av och försöka dra honom utan satt envist kvar tills han blev tvungen att ge sig och gå vidare. Tyvärr var det även en hel del problem att ta sig över trafikerade vägar i början och otaliga är väl de bilister som undrat vad det var för tokig häst som stod och stegrade sig mitt i vägen. Men med tiden blev även han riktigt duktig, även om det inte blev så mycket tävlande för oss.

De senaste åren har jag tyvärr inte hunnit med hästarna så bra p g a barnen, men efter drygt 20 år som hästägare kanske man kan ta en paus. Nu har de ju även blivit ganska gamla men jag har åtminstone tänkt börja rida på Natchez igen. Det har väl inte gått någon direkt nöd på dem under den här tiden, de är ute hela dagarna i hagen och har knappt varit sjuka någon gång under alla år, efter de första krassligheterna.

Lolly måste fortfarande alltid "testa" den som rider henne; under ett trav- eller galoppass kör hon ned huvudet i marken och börjar ruska loss tyglarna, lyckas hon med det början hon bocka och snart så ligger den olycklige ryttaren på marken. Jag själv brukar väl inte gå på dessa finter utan faller väl lättare av då hon helt oförberett börjar bocka.