Det finns de som påstår att världen är full av människor som försöker göra sitt bästa. Kanske det! Likväl utgör påståendet ingen tröst i en värld av ursinnig idioti. Om människor gör sitt bästa då de hycklar, mördar, stympar och bedrar är detta föga ägnat att väcka glädjerus. 27/6

En penna såldes med livstidsgaranti. Den pennans liv blev kort. 27/6

"Hör ni! Jag har varit med om någonting fantastiskt." Det är en upptäcksresande i cyberspace som redogör för en episod. Han råkade koppla ur interaktionen med cybernätet och utträda i den "riktiga" världen under några minuter. 27/6

En äldre man kommenterade damernas diskussion kring schampon och tvättmedel. "Jaså, det duger inte längre med vatten?!" 27/6

Då den fysiska konditionen skall testas vad det avser prestation över tid, nyttjar man viss fysisk mätapparatur för registrering av puls o.s.v. Därutöver frågar man också efter den subjektiva upplevelsen av ansträngning. Det är intressant att denna upplevelse, avsatt på en progressiv skala, så väl svarar mot vad som kan beräknas utifrån mätvärdena. Samma rön har gjorts beträffande smärtupplevelse och åtgärdsgraderna vilka är lämpliga för att motverka smärtan. De annars så populära enkäter som syftar till att kartlägga beskaffenhet och förhållanden bland människor är mera tvivelaktiga. Detta alldenstund frågeställningarna plägar vara av synnerligen godtycklig sort. Det är synd att dylika tilltag tillåtes störa uppfattningen om ett så effektivt redskap som vi uppenbarligen har i metodik av ovan omnämnda slag. 27/6

Då arbetsledaren ledsagar ett presumtivt tillskott till personalen på vårt skift säger jag till denne: "Jo - här ute är det finfint, må du tro." "Säger han som skall sluta", skojar den kvinnliga arbetsledaren. Jag kände mannen från förr och ville upplysa honom om att han i alla fall inte behövde oroa sig över en surpuppa som jag. Jag visste att hon skulle kommentera som hon gjorde. Om man tänker efter är faller det sig helt naturligt. Konsten är bara att vara sekundsnabb nog. 27/6

Ett kvinnligt vittne till tilldragelsen då Indien efter andra världskriget kunde deklarera sin självständighet berättar att känslorna härför var som en upplevelse av magi, som att grönskan var grönare, allt möjligt och världen helt ny. I den mån sakens praktiska implikationer kunde förväntas bli betydande för just hennes del, är inget att invända. Många gånger är drivkrafterna till separatism och självständighet emellertid helt abstrakta och lösliga. Om blotta ord räcker för att bibringa människor upplevelse av storhet och livaktighet, vore det då inte bättre om blotta orden tillhandahölles utan alla dessa uppbrytande kringvälvningar? Jag upprepar: Om omdaningarna verkligen berör gemene man på det sätt som initierar de positiva föreställningarna därom, så har visionerna helt visst fog för sig. Risken är att människor i brist på insikt om sina egna bevekelsegrunder kräver ständig ommålning av fasaderna och till stora latenta kostnader. Problematiken är snarlik den tidigare berörda upplevelsen av tendens, en upplevelse som om och åter åberopas som motiv för diverse kostsamma skenåtgärder. Är det då inte bättre att människor som vi ju alla är börjar kommunicera om den oss hövna beskaffenhet vilken eljest tillåtes driva gäck med oss? Visserligen kan jag förstå om man inte vill legalisera cannabis då detta skulle skapa en farlig tendens. Fler rop på mer omfattande legalisering av droger skulle åtfölja en sådan eftergift. Så säger man. Jag tycker inte heller att en legalisering är motiverad, men utifall bruket av cannabis hade varit nyttigt, hade inte åberopandet av farliga trender rört mig ryggen. Bättre är då att göra människor uppmärksamma på mänsklig beskaffenhet och säga: "Vi människor har en benägenhet att utifrån detta driva det därhän, men ingenting kan tvinga oss därtill försåvitt inte okunskap om den egna beskaffenheten tillåtes lamslå vårt förstånd. Min oreserverade förvissning är att vi efter åtgärden ifråga kommer att nykonsolidiera vår föreställning om sakförhållandena och därpå handla endast med tanke på faktisk förevaro." Den kinesiska regimen är orolig för att demokratiska eftergifter skulle skapa trender. På marknaden studeras trender som aldrig förr. Trendkänslighet har blivit ett modeord. Filosofin har här en stor uppgift i politiken. Avskaffa trenderna! Låt oss därutöver avskaffa ordfiseriet! 28/6

Det är ett människans sätt att tänka att benämna en individ utan öra såsom "han med örat". 30/6

I somliga länder finns det buddhistiska anläggningar dit folk kan gå för att utveckla den förment andliga sidan av sin person. Enklare rör det sig om en tradition och kulturell yttring. Måste man då inte respektera Swami Rama för hans andliga förvärv vilka tillåter honom att kontrollera kroppstemperatur, puls och hjärnvågor i eljest otänkbar utsträckning. Oansett eventuella meningsskiljaktigheter vad det anbeträffar just de utåt manifesterande delar av självkontrollen som låter sig lämpa för cirkusartade konststycken, så är ändå till sist även framgången i vad det djupast syftar till, avhängig av instutitionellt liknad påverkan. Om också den ursprungliga tanken har varit att bereda hugade själar en plats och ett tillfälle, måste det väl betraktas som institutionalism då fyraåringar sparkas in i klostervärlden. Skall vi alltså beundra dessa institutionsbroilrar för en ingödd andlighet. Kom ihåg! Ingen annan andlighet utom den subjektiva existerar. All ingöddhet fourneras också den av min fattning, alldeles särskilt vad det rör mig själv. 30/6

Ett bra system för kommunikativ nästling låter en människa som exempelvis mår dåligt utgå från denna premiss och sedan bena ut vari problemet mer detaljerat består. Tänkvärdheter som uppenbarar sig under processen kan läggas i en personlig visdomsfond för en och annan återblick. Det uppenbara syftet är emellertid att nå fram till ett paket med reella åtgärder som kan vidtagas för att få personen ifråga att må bättre. Inte ens en så grov indelning som den att må dåligt behöver emellertid utgöra ruta 1. Om nu somliga lösningar inte låter sig genomföras skall man fråga varför, varför, varför ända tills själva systemkonstitutionen ligger öppen framför en. Därpå frågar man sig hur själva systemet kan ändras. Kom bara ihåg att det här med att det inte finns pengar nästan alltid uteslutande hänför sig till ovilja och dålig systematik. Visst finns det luxuösa arrangemang som inte bör unnas människor. Då kan det vara systemets sak att inympa en smula ödmjukhet och respekt i vederbörande kravställare. Gäller saken mer modesta behov brukar man emellertid allt kunna härleda sig tillbaka till någon faktor av bristande vilja eller kommunikation. 30/6

En människa med många minnen får ut mer av livet en en utan. Det kan helt visst vara en samhällelig angelägenhet att schematisera personlig framtid och tillhandahålla svunnen tid såsom stödpunkter för minnesretentionen, person för person. Nu tänker någon: "Vilket förmynderi!" Vem leker då förmyndare? Jag menar att det är en framtida uppgift för gemene man att delta i planeringen för andra. Alltså: Ingen ställer sig i detta hänseende över någon annan. De aspekter på tillvaron som likväl kräver att någon tar rodret kan ofta göras situationellt beroende. I ett annat sammanhang blir det då den (tidigare) tvingade som "tvingar." Min erfarenhet är att människor gärna planerar för andra och inte nödvändigtvis för att pricka in djävligheter. Ett bra samhälle har också väl lämpat folk som letar efter människor som mår dåligt. De klämda väljer nämligen merandels hellre att isolera sig än söka hjälp. Måhända möter nämnda hjälpare stundom ett behov av att få ge. Perfekt! Då tilldelas de uppmötta samhälleligt ansvar av lämplig karaktär, t.ex problem som skall lösas eller scheman som skall läggas. Om någon känner sig överbelastad eller illvillig gentemot andra är detta också värt att lyssna till och förhoppningsvis göra något åt. För att man skall kunna utreda huruvida hjälparna är väl lämpade som sådana bör en andel uppmötta personer få utlåta sig därom, så att ständig återkoppling vidmakthålles. Som det nu är betraktas det som fult att vara klämd eller olycklig. Kan detta synsätt bytas ut mot ett samhällsriktigare kan hjälpande människor erhålla relevant istället för förvrängd information. Det är inte fulare att vara andligen olycklig än att lida av fysiska krämpor. En olycklig människa kan ur samhällets synvinkel tvärtom sägas vara en god nyhet, då ju så mycket större utbyte med vederbörande kan anas om bara olyckan vänds i lycka. 30/6