"Den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket." Synd bara att de som kunde ha behövt höra det goda rådet lever i en härför bristfällig miljö, medan de redan timida serveras ramsan i en aldrig vikande trumeld. Folk lever i sammanhang. Annars förtjänar det att påpekas att rådet enbart syftar till den förmanades bästa. 11/10

Det är lätt att servera skräckhistorier om faran med att ta experters råd i ekonomiska frågor. Ekonomi handlar dock om att då det gäller prognoser ta hänsyn till sannolikhet. Och om sannolikhet säger skräckhistorier ingenting. 11/10

"Jag hävdar att att tala är silver." Man undviker merendels att formulera satser vilka gör bruk av dylik upprepning där ett ord tvåfaldigt uppställes i en följd. Och då det gäller tal är riskerna betydande. Tänk så många idioter som verkligen tror att man sviker i sitt tal. De penetrerar inte ens meningen tillräckligt för att inse att ordet verkligen skall upprepas. Likväl tror de. 11/10

Sittandes ute i naturen betraktar man sina ben. "De kunde lika gärna vara döda." Vilken konstig känsla. 11/10

Den före detta fiskaren berättar om villkoren på trålaren. För varje kilo filé slängdes 7-8 kilo fisk. Och räkfisket gav då de ägnade sig åt detta mer kungsfisk än räkor i näten. En armada på bortåt tjugo skepp kunde ligga och dra in fångstlass på fångstlass- och alla fick de mest kungsfisk, vilken omedelbart kasserades. Havet färgades rött kilometervis ikring. Byråkratin kan också göra sitt till. Kanske är ett fiskefartyg kvoterat för viss fångst. Detta innebär att de inte får bärga något annat, även om all återbördad fisk likväl är död. Ibland leder förfelad miljölagstiftning till miljöförstöring. Eljest är det pengarna som styr. 11/10

Så knäckande det är att på sensommarkvällarna betrakta de ljuspunkter som når igenom persiennen såsom oavvisbara rester av solens ljus. Betraktar man en sådan punkt så kan man se hur den rör sig. I detsamma är det som om man kände livet rinna ur ådrorna. Dagen går så förtvivlat snabbt. 14/10

Kan begränsad kunnighet vara gränslös okunnighet? 14/10

För somliga spelar det väldigt stor roll vilket av sanningen och lögnen som kommer först. 14/10

Sanning definieras ju åter som något med verkligheten överensstämmande. Men somliga tänker varsomnaglat på en objektiv värld såsom verklighet. Dessa människor säger måhända att inte förnimmelserna är verkliga, utan illusion. Personerna ifråga pratar skit, eller bättre- förnimmelserna av deras prat inger korrektionsdömda föreställningar. Förnimmelser är alltid verkliga och sanna i nuet. Således kan även lögner vara temporära sanningar, försåvitt dessa tillrättakommer i den "inre" sfären av förnimmelseburskaper. Men åter till objektivismen. När jag tänker på hur ytterst grundlös och liksom godtycklig naturlagen och dimensionernas vittfattning i det oändliga är, även där dessa i sig går mot litenheten- och när jag vidare tänker på huru ytterligt "godtyckligt" inslängt upplevelsecentrumet för förnimmandet av allt detta är och den väsensskilda världsbild som hade måst förevara om jag inte hade funnits här som kropp med ögon, näsa och öron, utan "annorstädes" som något annat, så kan inte världen synas mig som något annat än ett fantasteri av en allt genomträngande vilja och medvetenhet. Denna vilja och medvetenhet företer förvisso absolut natur, emedan varje godtyckligt världsutförande, det som är nu, ävensom varje tänkbart alternativ, måste förestavas härav. Detta kan sägas vara ett absolut objekt i någon mening. Men världen- jorden och solen- i sig, uttrycken för andras själar o.s.v- allt detta skulle försåvitt Gud, villkorsdanaren, bara för ett ögonblick frångick sin planmässighet, kunna ändras från en sekund till en annan. En nödvändig brytpunkt för den fysiska världskonsoliditeten måste till sist ändå bli döden. Till sist skall det sägas att jag även i objektiv bemärkelse talar om fenomenet minne, så även grundläggande omedelbart igenkännande, identitet m.m. Alltså går det inte att i objektiv bemärkelse säga att åtminstone Gud är konsekvent. Allt jag vet om är vissa förnimmelser och vissa minnen, varav de senare subjektivt kan ses som "inre" förnimmelser. Det sätt varpå de förelägges mig är helt och hållet oförståeligt och lösligt. Jag kan inte se någon annan verklighet än förnimmelserna (apperceptionen) i nuet i allt detta. Och förnimmelserna förutsätter subjektet. Objekt utan subjekt existerar ej. 14/10